Prick i tid!

Lillasyster är här! Värkarna började kl 23.30 igår och för varje värk blev det starkare och kom tätare. Kl 01 väckte jag maken och så plockade vi ihop oss och åkte in. Det blev en lite besvärligare förlossning denna gång, mer smärta och långsam progress bitvis. Slutet var vidrigt då jag gick från öppen 5 cm med en tunn kant till utkrystad bebis 20 min senare. Bänglade runt som en mask på en metkrok i ren panik under de 20 minuterna. Jag sprack en del även denna gång men om jag förstått rätt så var det samma skador som de tidigare gångers. Alt verkar fungera ok än så länge iaf.

Kl 8.36 är hon iaf född och hon är underbar! Och liten 😳 3630 gram och 50 cm lång. Hon har hittat bröstet och äter/sover/bajsar på repeat 😂

Vi blir kvar åtminstone till i morgon kväll, troligen till söndag pga min GBS och blödnngsbenägenhet i kombination att hon har lite ansträngd andning och doktorn som undersökte andningen även hörde ett litet blåsljud. Och jag som längtar hem till mina stora tjejer! Som vi behöver få ordning på vår vardag igen!

Annonser

Väntan

v.39+5

Jaha, så här långt har jag inte gått med någon av de andra utan att värkarna startat. Undrar hur länge jag ska behöva vänta. Tänk om det är två veckor kvar 😳 Vikten har skjutit iväg på sistone och jag har gått upp ett kilo de senaste tre dagarna. Helt uppenbarligen vätska men det är också tungt att bära omkring på. Hade varit skönt att inte gå upp mer nu.

I natt hade jag onda sammandragningar på framsidan av magen så något nytt hände i alla fall. Men det ledde inte till så mycket mer än att jag knappt sov något. Gudskelov kunde jag lämna båda barnen på förskolan i morse så jag har fått några lugna timmar för mig själv idag. Det var välbehövligt.

Och nu är farmor och farfar här! Barnvakt finns alltså i huset de närmaste dagarna. Underbart tryggt. Samtidigt lite stressande, det hade ju varit bra om hon kom innan dom åker… Gör mitt bästa för att slappna av och bara vara istället. Jag vet ju att det är vad som framförallt behövs för att en förlossning ska starta.

Hoppas så att hon kommer någon av de närmaste dagarna. Hon är såååå redo och så enormt långt ner att jag inte kan gå utan att jag känner att hon slår i botten och det gör vansinnigt ont. Kanske i natt?

Uppgiven

v.39+4

Åh, suck. Ingen bebis än. Det fortsätter att göra ont runt livmodertappen sedan i går men det händer inte mer. Dessutom är lilla E sjuk igen med ont i magen och någon slags halvfeber så hon är hemma idag. Lämnade dock en mycket motsträvig H på förskolan för hon behövde få leka lite även om hon bestämt hävdade att hon var sjuk. Klart det är mysigt att sitta i soffan med mamma, se på film och äta glass. Men hon har varit så rastlös de senaste två dagarna att det inte gick längre. Och jag varken orkar eller kan leka, jag måst jobba med min skola. Vilket går åt skogen. Har vabbat en hel vecka nu så ligger rejält efter, för att inte tala om mitt eget dåliga fokus och totala trötthet.

Just nu känns det som om bebis aldrig tänker komma 😩 Vilket såklart inte är sant men det känns verkligen så. Vill ha henne här NU!

Barnmorskebesök v.39+3

Min fina barnmorska ❤️

Var på kontroll idag. Lite bättre blodtryck; 105/60. Magen mätte 37 cm så den har hoppat upp till sin egen kurva igen. Bäst var ändå att hon inte känner huvudet längre. Bara ett par axlar som var i höjd med blygdbenet. Så det var vad som hände i helgen helt enkelt; bebis trycktes ner i startposition. Känns lovande, samma har skett med tjejerna strax före förlossningarna. Hon tippade även på en bebis i stl 3700-3800 gram. Ska bli spännande att se om hon har rätt. Hon bokade även om nästa tid så att jag får komma redan på onsdag nästa vecka, om hon inte är född då förstås. Hade annars nästa tid först v.41+3 vilket kändes vääääldigt långt fram. Hon frågade om jag ville bli undersökt men jag avböjde. Tycker det är bäst att allt får sköta sig själv. Och så länge jag inte har värkar så säger ju tappen och ev öppna centimetrar inte så mycket om när bebis kommer. Men jag tror hon kommer snart.

Bränt magen

Ja, herregud. Trött efter en natt med kli i benen, ont i höften, ledsen och sjuk treåring som snarkade något fruktansvärt. Ställer fram tekoppen på köksbordet samtidigt som jag pratar med lilla H. Fastnar på något sätt i papperslappen på tepåsen och den flyger med när jag släpper koppen och vänder mig om för att hämta bröd. Tepåsen landar såklart på magen och det gör ont men jag tänker först att det inte är hela världen. Jag hade ändå kläder på mig. Men det brände som tusan så jag drog upp tröjan och där har en del av huden helt enkelt åkt av 😳 Ett område stort som en handflata är skållat med flera trasiga områden. Herregud. Huden på magen är ju så oerhört uttänjd nu så det är klart att den inte tålde den värmen. Tur vi har bra förbandsgrejer hemma. Så på med ett brännskadeförband och så en gaslinda runt magen, snyggt…

Nu i kväll gör det fortfarande ont, är rött och trasigt. Inte mycket att göra än att lägga om med mer aloeveragel och kompresser. Och jag som hade tänkt ha en ctg runt magen inom något dygn. Typiskt obra.

Inte än

Nix, det stannade av helt i går kväll så här är ingen bebis. Vilket var lika bra för lilla H fick feber under eftermiddagen. Nu har iof vår backup lovat att det är ok att även lämna sjuka barn hos henne. Men hela arrangemanget bygger på att hon kan lämna dom på förskolan samtidigt som hon lämnar sina egna.. Och det känns inte jättekul att lämna ifrån sig en mammig och sjuk treåring. Hur som helst så känner jag ingenting alls idag så dröjer väll till i morgon åtminstone. Och då borde fröken vara feberfri och eftersom mamma gått på semester då så är hon här på 2-3 timmar så det ska nog lösa sig.

Hur som helst är jag i alla fall v ä l d i g t redo att föda barn nu. Svindlande tanke att få hålla henne i famnen sen men så oerhört efterlängtat ❤️

v.40!!!

v.39+0 idag.

Det trycker och pressar nedåt. Illamåendet kommer och går. Känslan av utdrivning är stark, det pressar liksom både uppåt och nedåt. Alltså inte så att förlossningens aktiva fas börjat utan mer att jag märker att det händer något med livmodern och livmodertappen. Tror jag i alla fall. Men jag skulle vara mycket förvånad om den här känslan inte betyder att kroppen håller på att mogna inför en förlossning.

Och det är dags nu. Är så obekväm i min egen kropp att jag håller på att krypa ur skinnet. Tål verkligen INGENTING alls. Att maken och barnen tex l å t e r när dom tuggar gör mig galen…

Har samlat på mig massor av vätska tror jag också. Kan inte andas utan nässpray, som jag överdoserar å det grövsta, och jag hör dessutom dåligt, höger öga ser jag uselt på sedan någon vecka tillbaka, osv. Som sagt, det är dags nu.