Att kunna andas

Man glömmer fort men jag undrar om det verkligen var så här trångt i magen redan i v.26 med de andra två? Jag har riktigt jobbigt att andas och mår illa över tiden pga att allt är uppsparkat under revbenen, redan. När jag sitter så når sparkarna dessutom till revbenskanten och stundom träffar fröken såväl lever som magsäck. På morgonen är det ok men vartefter dagen går blir det värre. Värst är kvävningskänslan jag får om jag inte är framåtlutad. Och är jag framåtlutad blir det trångt så jag mår illa och har svårt att andas av den anledningen. Åka buss/sitta på lektion/vila i soffan är alltså….intressant… Funderar på om det kanske kan hjälpa att sluta äta, så slipper jag trängseln från magsäcken i alla fall 😝

Men fortfarande; enormt tacksam och förundrad över att jag faktiskt får uppleva allt detta igen 😍 Idag säger gravidappen att det är exakt 100 dagar kvar till BF, vilket ger mig lite panik. För sedan är det över. Jag kommer aldrig mer få känna ett litet liv ta form inom mig. Så jag försöker njuta av varje stund och suga i mig intrycken. Hon är redan så älskad, den lilla där inne.

I natt drömde jag föresten mardrömmar kring henne för första gången. Att hon inte levde längre. Känslan var fruktansvärd. Men jag antar att allt ihop handlar om anknytning; att jag börjar forma en relation till henne som person och att det samtidigt gör mig rädd för att mista henne.

För övrigt är det bara två dagar kvar innan jullovet börjar 🤗 Två långa dagar som är fullspäckade med skoluppgifter men sen hoppas jag på att kunna ta lite ledigt och fokusera på hemmet. Renoveringaprylar är införskaffade nämligen, här ska spacklas, slipas och målas hela julen 🤗🤗

 

Annonser

Avslutad praktik! Och v.26

Igår var sista dagen på min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) för denna terminen. Jag har varit på ett demensboende i fem veckor och herregud var jag har lärt mig mycket och utvecklats som person och sjuksköterska under den här tiden. Tufft har det varit förstås; mycket nytt att ta in, många människoöden att smälta och hanter, make som varit borta i vanlig ordning och därmed hemskt tidiga mornar för mig och barnen och så en del allmän gravidtrötthet på det. Men wow säger jag bara. Bättre ställe än där jag hamnade kunde jag inte fått vara på. Så mycket kärlek och omtanke för de boende, så mycket arbete för att ge dem trygghet och lugn utan mediciner, så mycket engagemang för deras värdighet och att de ska ha ett så bra och rikt liv det bara går. Och dom lyckas verkligen. Jag är så glad att jag fick vara där och lära mig allt detta.

Lika lättad är jag över att vara klar där nu. Graviditeten börjar göra sig påmind ganska ordentligt. v.25+0 idag. Jag har ont i bäckenet när jag går för mycket eller för den delen reser mig från sittande eller står stilla, och nu trycker livmodern ordentligt uppåt och inåt så jag måste vara framåtlutad när jag sitter annars mår jag riktigt dåligt. Böja sig ner och plocka upp saker är också tungt, allt hamnar liksom uppe under bröstkorgen då så jag får ingen luft. Senaste dagarna börjar det bli jobbigt att äta också och jag är nära att kräkas allt som oftast, just pga trängseln. Men egentligen far jag inte illa av något av ovanstående. Lättnaden och lyckan efter det fina svaret på NIPT hänger kvar och jag är innerligt tacksam för att få uppleva allt detta igen.

Besöket hos bm tidigare i veckan gick också bra. + 10,7 kg hitintills, bra blodtryck, bra Hb, bra blodsocker, blank urinsticka, perfekt magmått för veckan och fina hjärtslag hos bebis. Kunde inte vara bättre. Vikten är tydligen densamma som när jag väntade lilla H, vilket innebär 3 kg mindre än vid min första graviditet, och det känns ändå ok. Har fortfarande någon slags förhoppning om att inte gå upp så mycket som de förra gångerna men försöker hålla mig neutral inför det faktum att det mycket väl kan bli över 20 kg igen. Tyvärr äcklas jag ganska ordentligt av såväl fettet på magen som på låren, lite på gränsen till panik är det. Men jag jobbar mycket med att låta det vara och utöver det mår jag fantastiskt bra!

Idag har jag skickat iväg maken med barnen och ska röja i röran. Ett stökigt hem gör mig galen och nu är det värre än på länge. Förhoppningsvis har vi (jag) fått undan högarna till i morgon kväll. Sen börjar slutspurten på termin 5,  en sista vecka i skolan med redovisning av diverse arbetsuppgifter och sedan ett större arbete som ska göras över jul.

Och fortfarande känslan: lycka och tacksamhet 💖

Ja, förutom slutet på denna vecka som gick då jag var så ARG i flera dagar. På maken, som ställde till det ordentligt hemma, på skolan, på samhället osv. Välmotiverad ilska men påspädd av alla hormoner märker även jag att ilskan blir lite väl stark, fast bra drivkraft är det. Särskilt för någon som mig som nästan aldrig blir arg eller säger ifrån. Jag får passa på när jag får en skjuts av hormonerna 😝

Nya inköp

Jag beställde två stycken amningsbh av samma sort och med samma storlek som jag hade när jag ammade Hannah. Glad i hågen provade jag dom men de var alldeles för små 😳😳 Nog för att jag har sett att brösten är gigantiska men ändå… Det enda som passar just nu är en bh jag köpte när jag väntade E, tyvärr är den alldeles för stor runt ryggen och allt glider liksom ner hela tiden pga det. Så idag gick jag in på Triumf och bad om hjälp. Hon gav genast upp om en amningsbh då dom bara var upp till stl E… Superduktig tjej som vanligt i de butikerna som hjälpte till och kände och fixade. Hittade ganska snabbt en toppenbra! Så här sitter jag nu, med en skön, snygg och väl passande bh på mig.  I storlek 70G 😱😳 Det finns inte en chans att brösten på något sätt kommer lyckas återhämta sig efter den här uttänjningen 😂😂😂

v.24 (23+6) Egentid med maken

Denna graviditet är på många sätt annorlunda än de förra. Till att börja med glömmer jag vilken vecka jag är i hela tiden 😳 Alltså, att det är någonstans i v.23-24-25 har jag koll på men inte mer exakt än så. Får kolla appen för att bli säker. Utöver glömskan så finns det en ungefär lika lång lista med saker som är bättre denna gång som det är saker som är sämre 😝 Måendet generellt är väldigt bra! Jag sover bra (för att vara gravid), är ganska glad och harmonisk (för att vara en hormonell bergochdalbana) och hyfsat pigg. På minussidan står ett stort åderbråck i höger knäveck som fullkomligt har blommat ut nu, det är stort, knöligt, blått och svullet. Dessutom sprider sig de ytliga blodkärlsbristningarna lavinartat över benen. Min mamma har hela sina ben fulla sedan hennes graviditeter så jag trodde det skulle komma när jag väntade E och när jag slapp då så trodde jag i min enfald att jag skulle slippa helt och hållet! Så fel jag hade. Hemorojder verkar jag dessutom ha fått. Magen är dessutom större denna gång och brösten ska vi bara inte tala om, dom är gigantiska! Så jag som trodde att kroppen skulle bli normal igen efter detta så som den blivit de andra två gångerna får nog tänka om. Nåja, kroppen förändras med åren ändå så det var inget att spara på tänker jag 😝

Dagarna vi spenderade i Göteborg förra veckan var underbara! Efter att ha lämnat barnen hos farmor och farfar i Skåne körde vi norrut i torsdags, framme i Gbg tidigt på eftermiddagen. En dusch och en eftermiddagslur på hotellrummet senare så tog vi oss över gatan till festen vi skulle på. Trevligt folk och god mat men vi båda var helt slut redan kl 22 så då smet vi iväg. En kväll tidigt i säng var mer värt för oss just då! Fredagen ägnade vi åt att ta bilen ut till Marstrand och promenera runt lite runt fortet som finns där, superfint! Körde åter till stan och efter en himmelskt god räkmacka promenerade vi iväg till Liseberg och julmarknaden där. Vi stannade kanske en timme eller två innan vi längtade tillbaka till hotellet. Planen var ursprungligen att gå ut och äta samt gå på bio. Istället köpte vi med oss lite plockmat till hotellet och tittade på film i sängen innan vi somnade tidigt ännu en kväll. Båda så oerhört nöjda. Jag trivs verkligen så himla bra med min man ❤️ Visst tycker vi om att träffa folk men vi uppskattar verkligen att bara vara vi. Vi skrattar mycket ihop, kramas mycket, äter gott, småbråkar emellanåt, drömmer framtidsdrömmar och är supernöjda i vår soffa här hemma, eller på ett hotellrum som denna gång. Dessutom får han mitt hjärta att slå ett extra slag ibland när jag får syn på honom på håll, kanske väntandes på mig som gjort något annat ärende. Tänk att just han är min 😍 Just nu känner jag mig lyckligt lottad och väldigt harmonisk i vår relation. En känsla som jag hoppas kommer fördjupas ytterligare med tiden, inte utan kriser och sammandrabbningar förstås men ändå framåt.

Att fylla 40

v.23 (22+1)

Igår var det min födelsedag, och inte vilken som helst heller; jag fyllde 40 år!!! Känslorna är blandade kring denna nya siffra. Egentligen har jag aldrig mått bättre, varit tryggare, gladare och starkare än nu. Jag har allt jag kan önska och mer därtill, samtidigt som jag är på väg mot nya mål och drömmar. Men 40….. Jag kämpar med att vara glad och tacksam över att få bli äldre, det är smärtsamt verkligt att inte alla får den chansen, men det är samtidigt lite jobbigt. 40…gammal… Gudskelov låter folk (make, mamma, mammas man, syskon osv) bli att reta mig för jag märker att jag inte riktigt kan hantera åldern så bra.

Annars var dagen underbar! Sovmorgon, paket och frukost på sängen, promenad i frostbiten vintersol, tårta, vila framför brasan och en god middag. Mamma och hennes man kom hit, annars var det bara vi. Precis som jag ville. Lillasyster har dessutom sparkat rundor i kvadrat under helgen så det är livat värre där inne. Kort och gott välsignad 💖

I morgon börjar min tredje praktikvecka som avslutad med en resa till Göteborg med bara maken i två dygn. Det vankas fest och några nätter på hotell medans barnen ska få husera hos farmor och farfar. Längtar och fasar lite, lämna barnen är inte min paradgren precis…

v.22 (21+0)

Inget nytt under solen. Eller jo just det, kontrollodlingen jag lämnade efter senaste antibiotikakuren visade på fortsatt infektion av GBS. Blir så trött. De var tveksamma till att behandla då jag inte har så mycket symtom men själv är jag fundersam. GBS under graviditet är inte bra. Och dessutom vill jag att dom ska odla på min man eftersom jag verkar bli återinfekterad hela tiden. Jag vill inte gå på antibiotika resten av graviditeten om det är hos honom smittan finns. Tyvärr verkar dom väldigt tveksamma till den teorin, helt obegripligt.

Annars är jag på praktik. Skönt att slippa uppsatsen ett tag. Magen växer och lillskrutt blir allt starkare. Nu känner jag sparkar och knuffar även när jag står och går. I gårkväll kände jag även utanpå magen men maken lyckades tyvärr inte. Så det dröjer nog lite till innan barnen kan känna. Det verkar vara en aktiv och stark krabat i alla fall. Minns inte att jag kände så här kraftiga sparkar med de andra två. Hon får in så kraftiga sparkar ibland att jag hoppar till. Däremellan glömmer jag nästan av graviditeten 😳 Så när sparkarna kommer blir jag alltid lika förvånad, innan jag kommer ihåg att det är någon där inne 😂🤗 Jag mår faktiskt fantastiskt bra denna gång. Trött men nöjd. Det är så skönt att få uppleva en graviditet i ett annars stabilt läge i livet. Vi ska ju inte flytta någonstans, vår relation är mer inarbetad och jag mår bra. Precis så som jag hoppades att det skulle bli att vänta en tredje. Lycka 🤗

Doshöjningen för 10 dagar sedan har också gjort sitt till. Mår bättre och har mer initiativförmåga. Vikten klarar jag dock inte att göra något åt. Jag har gått upp lika mycket denna gång som de två förra gångerna. Vikten i sig är inte hela världen för mig, jag vet ju att jag blir av med allt, och lite till, när barnen väl är ute. Men jag är rädd att bebisen inte mår bra av det. Tyvärr har de försök jag gjort att styra mitt ätande bara triggat ångest och överätning så nu måste jag släppa den biten. Jag vill inte hamna i ätstörningsträsket igen, särskilt inte hetsätningarna. Får bara hoppas att jag inte utvecklar graviditetsdiabetes eller något annat som gör att jag måste begränsa och monitorera ätandet så jag får fortsätta må bra.

v.20 (19+3) Rul

Idag var det äntligen dags. Och som jag var nervös, jag känner så hemskt lite av henne att jag varit osäker på om det är bebis eller bara tarmarna som rör sig. Men det har varit bebis hela tiden ❤️ Hon hade växt fint sedan sist och allt barnmorskan gick igenom var som det skulle. En lite mindre tös än de andra gångerna dock. Huvudet var några dagar mindre än dagens mått (18+5) och kroppen var 19+1 (lårben 18+4 tror jag och magen 20+1, så lite tjock är hon allt). De andra två har haft ett huvud som varit en vecka större än beräknat vid det här laget. Stor pappa, stora barn 🙄 Nåja. Så länge hon växer som hon ska får hon gärna bli lite mindre än vad Hannah var med sina 4300 gram…

Just nu mår jag mest illa faktiskt. Jag glömde ta mina tabletter i morse (tar fortfarande en Lergigan Comp på morgonen men klarar mig fint utan resten av dygnet) och jag var nog mer spänd än jag trodde och dessutom har jag sovit uselt på sista tiden. Lilla H drömmer så mycket otäckt på nätterna att det är ganska stökigt med sömnen för oss alla. Lilla gumman ❤️