Om varför jag började skriva

Den här bloggen blev till för att jag behöver ett forum att skriv av mig på. Jag har redan en egen dagbok men jag får ingen feedback från den och det behöver jag så innerligt.

Jag har länge längtat efter barn och det var min bestämda åsikt att jag skulle bli en ung mamma. Nu blev det inte så och 33 år gammal har jag inte tid att vänta längre. Jag har därför beslutat mig för att ta ödet i egna händer och försöka få barn på egen hand genom insemination. Det är inget lätt beslut och det finns många aspekter att ta hänsyn till, inte minst för de barn som kan komma ur det här.

Ur mitt perspektiv har jag inga betänkligheter däremot. Jag har aldrig varit typen som suttit och väntat på att någon annan vill samma som mig, så hittar jag ingen man gör jag det själv. Jag hoppas så klart att detta en dag blir en sida mina framtida barn kan läsa och få följa min resa.

Men ingenting är självklart och jag kan inte riktigt tro på att jag faktiskt kan bli gravid. Jag har en historia av ganska oregelbundna cykler och en svår anorexi under tonåren gjorde ju inte saken bättre. De senaste åren har jag dock varit frisk och mina cykler innehåller antagligen ägglossning numera.

Något som dock kan sätta käppar i hjulen är att jag i alla undersökningar jag gjort nu den senaste tiden upptäckt att det är dålig aktivitet i vänster äggstock och ingen äggledare på den sidan. På höger är det däremot hur fint som helst och jag antar att anledningen till att vi har två är just att ha en ‘back-up’ om den ena inte fungerar.

Jag är orolig för att mina hormoner kommer spöka med mig och livrädd inför att försöka, för inför varje försök finns ju också risken för att komma närmare ett definitivt inte.

Men försöker jag inte finns det definitivt ingen chans, och det vill jag ge mig.

Uppdaterat 2011-07-13

Och självklart är vägen än slingrigare än jag tänkt mig. En man har dykt upp i mitt liv, eller snarare så har han klivit in i det och verkar vilja stanna här. Vi får se. Men det är verkligen inte lätt. För om jag väljer att släppa in honom så måste jag kanske vänta med barn, för hur stora är oddsen att han kan tänka sig vilja ha några med mig nu på en gång? Och jag har ännu mindre tid nu än i våras, månaderna bara springer iväg och magen uteblir…

Annonser

2 thoughts on “Om varför jag började skriva

  1. Hej,

    jag hittade din blogg och finner den intressant att läsa. Förstår också precis hur du menar med att man vill ha feedback – dagboken ger det inte.

    Jag kommer tillbaka och läser gärna mer om ditt liv. 🙂 Tack för att du delar med dig.

    //Gurkan

    • Välkommen hit tjejen!
      Eller hur!? Feedback är nyttigt, annars är det så lätt att bara fastna i sina egna tankar.

      Jag följer gärna dig också, tack för att du vill dela med dig!

      /Valborg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s