Frånvarande

Jodå, jag mår bra, bebis i magen mår bra, mannen mår bra och lilla E mår bra. Jag har bara gått in i min egen bubbla redan och har svårt att fokusera utanför den. Har försökt skriva ett inlägg ett tag nu men det blir inget. Att kommentera får jag nästan inte alls ihop. Det enda jag verkligen gör är att virka. Haha, en aning maniskt absolut men min räddning just nu. Leila bakar på tv4Play och mitt babyfiltprojekt.

Förutom det har mannen jobbat väldigt mycket de senaste två veckorna, vi var bortresta förra helgen och träffade mängder av vänner (tack Livets Underverk för att vi fick träffa er!) och sov enormt lite pga äckligt varmt hotellrum. Lilla E kämpar på med sina hörntänder som gör ondare än ondast så humöret är minst sagt instabilt på fröken. så vi har kämpat en del på sistone. Nu är i alla fall mannen hemma mer igen och kan lägga henne och även ta en del nätter. Helt sjukt hur bra hon sover med honom. Somnar på 10 minuter och kan sova till kl 9 på morgonen. Men så är han tryggheten själv också 🙂

Vattengympan började förra veckan och det var gudomligt skönt och roligt. Min förhoppning är att jag ska kunna gå tre gånger till och hinna lära känna tjejerna där lite mer. Det är flera av dom som är väldigt trevliga och som jag gärna hade träffat sen också.

Förlossningen närmar sig annars med stormsteg. 17 dagar kvar till Bf. Dessvärre har fröken i magen inte behagat sjunka en millimeter ännu så hon trängs rejält med magsäck, lungor och revben medan nedre delen av magen i princip är tom. Jag får dessutom allt mer känslan av att hon är mindre än Lilla E. Magen är mindre tycker jag, särskilt med tanke på att en del av den är tom. Trängseln gör i alla fall att jag mår sjukt illa och har riktigt svårt att äta. Vikten står därmed stilla på stadiga +20 kg än så länge. Nu är det ju ett tag kvar men det verkar som om slutnotan blir lägre än förra gången. Sen är det väll mer intressant att se hur många kilon jag förlorar i samband med förlossningen än vad jag väger innan.

Nu ska jag gå och förbereda middag till mina fina. De är nämligen i stan och fikar. Mannen planerade in en fikaträff med en kompis under helgen och första känslan var neeeeej, ska han åka iväg och lämna oss själva nu när det äntligen inte är jobb. Men så kom jag på att han kan ju ta med lilla E. Det gör ju alltid jag vart jag än åker och vem jag än träffar. Ja, jag vet. Pinsamt och galet att jag ens ska tänka på det men nu har det blivit så ändå. Något han självklart gärna gjorde, dessutom visade det sig att kompisen också gärna tog med sig sin dotter. Kanon! Handlar bara om att han ska tänka om och lära sig att det går att umgås och göra ärenden även med barn 🙂

Kram på er!

Annonser

Barnmorskebesök v.36 (35+4)

Så var det dags att träffa min vanliga bm idag. Lilla E fick följa med och hon tyckte det var allt från spännande till läskigt. Att jag skulle ligga på en brits för att bli mätt och lyssnad på gillade hon inte alls. ”Upp mamma!” sa hon och tyckte alltså att jag inte skulle ligga där utan kliva upp. Snuttis ❤ Det blev bättre när hon fick sitta hos mig när bm gjorde det hon skulle.

Resultatet av kontrollen då? Det mesta var prima. Blodtryck 110/60, blodsocker 5,2, vikten hemma i morse +20 kg (usch!), sf-måttet precis på medelkurvan, hjärtljud 144, huvudet ner med ryggen på mitten/vänster sida (kontrollerat med ett snabbt UL) dock högt upp och därmed rörlig. Som ni såg på bilden innan så bär jag ju högt upp, det är mer eller mindre tomt längst ner vid blygdbenet. Lilla E hade faktiskt sjunkit något vid den här tidpunkten och jag hoppas skrutten gör det snart också, det är jobbigt att gå omkring med ett stort barn inklämt mot lungor och magsäck…
Däremot var mitt Hb 103 och inte mycket att skryta med. Enl bm så behöver jag fortfarande inte äta järntabletter om jag inte vill då jag hade bra järndepåer i början av graviditeten. Konstigt tycker jag och kommer absolut knapra i mig de jag kan. Köpte Hemofer då de är lite mildare för magen och tas upp väldigt bra av kroppen.
Känner mig i stort ganska lugn. Inte heller denna bm tyckte att hon kändes särskilt stor så det blir nog "bara" en 4-kilosbebis 🙂
Nu ska jag genomlida den här varma dagen och ha fokus på att det utlovats svalare väder redan i morgon. Hoppas SMHI har rätt för en gångs skull.

Hej livet, jag har saknat dig!

Jodå, doshöjningen ger effekt. Plötsligt minns jag hur det var att orka och vilja saker, att ha tålamod och inte minst känna lite livsglädje. Det var så här det kändes ❤ Är så enormt tacksam över det stöd jag har hos min kontakt och över hur bra jag svarar på medicinen. Nu känner jag igen mig själv så som jag mådde när jag väntade lilla E.

Och äntligen kan jag njuta lite av graviditeten igen. Dessutom känner jag mig vacker! Kvinnlig och vacker! Förra gången var det jobbigare med viktuppgången än nu. Visst önskar jag att det var färre kilon men det är inget att göra åt. Kom dessutom till insikt i vikt- och matfrågan igår. Råden, restriktionerna och påhittade måsten gäller inte mig! Det gäller i övrigt friska kvinnor utan ätstörningsproblematik i ryggsäcken. Jag är inte "alla andra". Nog för att jag gjort det som varit rätt för mig ändå men det var skönt att poletten trillade ner till slut, kanske kan jag släppa det hela lite nu.

Åsa, du efterfrågade magbild. Måste erkänna att jag varit om möjligt ännu sämre på att fota magen denna gång. Mest för att det är svårt att få till med en busig 2-åring som far rundor. Men jag ska ta tag i det. Om inte annat så för min egen skull. Du får ju dessutom se den live snart 😀

Tror det hjälper

Rastlösa som vi är packade vi in oss i bilen i lördags och åkte till min mamma på Ekerö. Min syster är ju kvar i Sverige ännu så jag ville hinna vara lite mer med henne. Dessutom vill mannen alltid hitta på en massa och jag orkar inte riktigt. Så vi åkte och det suveränt. Lilla E har fått leka med mormor, moster och mormors man. Jag har fått vila lite och F har kunnat turista i stan. Mycket bad har det blivit och dessutom faktiskt en heldag på Skansen. En halvtimme in på Skansenbesöket undrade jag hur jag tänkt egentligen, backarna gav mig massor av sammandragningar och kramp i ryggen. För att inte tala om hur andfådd jag blev. Men efter att mannen hjälpt mig upp genom att lite lätt knuffa mig framför sig så blev det bättre. Helt absurt egentligen, att behöva bli knuffad upp för backarna. Trodde jag aldrig att jag skulle behöva!

Nätterna har dock varit jobbiga eftersom vi glömde lilla E’s resesäng hemma. Vi har därför delat säng alla tre och det har ovanpå allt varit väldigt varmt. Kliet i benen var helt vedervärdigt så i natt tog jag en dyna från utemöblerna och lade mig i ett annat rum, under ett vidöppet fönster och med fläkten på. Då fick jag äntligen sova.

Det jag ändå skulle komma till är att jag mår bra! Trots att det bara blev en mellandag hemma med vila innan vi åkte iväg så känns det ok. Visst är jag trött men absolut inte panikslut mentalt. Förhoppningsvis är det tabletterna som börjar göra verkan. Jag brukar ju känna av effekt inom en vecka. Eller så är det en placeboeffekt men jag struntar i vilket, bara det fungerar. Så nu känner jag lust och ork att röra mig mer igen samt lite mer vilja att hitta på aktiviteter så som att ordna hemma inför bebis ankomst. Hoppas det håller i sig nu.

Bebis i magen har annars bestämt sig för att byta läge något och ligger därmed och trängs något gräsligt. Känner mig otympligare än på länge. Dessutom samlar jag rejält med vätska nu. Förra veckan var det +2 kg och denna ytterligare +2,5 kg. Bekymrar mig lite med tanke på att det kan vara tecken på havandeskapsförgiftning så jag tig blodtrycket hemma hos mamma och det låg på 120/70 så helt ok. Bara vätska alltså. Skönt. Men vikten som legat lägre denna graviditet har därmed spurtat ikapp förra graviditeten och jag ligger nu på +18 kg, suck. Nåja, som sagt är det mycket vätska så egentligen spelar det ingen roll. Och jag kan inte påverka det så mycket ändå. Inte utan att det skulle kosta på för mycket i alla fall. Det är liksom inte aktuellt att gå hungrig, illamående och trött bara för att undvika något extra kilo. Jag tar det sen, när lillskrutt är ute.

Fortsatt illamående

Jaha. V.30+5 idag och illamåendet verkar vilja stanna trots envisa försök att bli av med det. Som en ovälkommen gäst som inte fattar att gå hem :-S

Jag ringde mvc idag pga just illamåendet, tröttheten och allt det andra. Bm jag pratade med var ganska säker på att det handlade om att min kropp protesterar mot för högt tempo och vill att jag ska vila. Så jag vilar. Igår kom mamma och K hit för att leka med lilla E och idag har hon varit på förskolan. Just nu ligger vi i soffan och ser på film. Eller lilla E som vägrade sova har förstås somnat här bredvid mig och jag bloggar.

Tyvärr har även livsångesten slagit sina klor i mig nu när jag mest gör ingenting. Ifrågasättandet av allt jag har och vad jag valt. Längtar ömsom till fjällen och ömsom tillbaka till Lund. Det är verkligen urjobbigt att flytta så här mycket och jag saknar våra vänner på de två orterna.
Idag tog jag mig ändå ut och cyklade till Apoteket. Fick äntligen köpt ett träningsgummiband och har faktiskt gjort några rygg- och bäckenövningar idag. Dessutom bakade jag piroger till lunch. Så lite livsandar har jag. Bara att göra de enkla övningarna livade upp mig 🙂 Illamåendet gör det tyvärr svårt att vara mer aktiv med promenader och sånt.

Enda positiva är väll vikten. Står stilla på 73,6 kg just nu och ligger därmed 3,5 kg lägre än med E samma vecka. Skönt!

Profylaxkurs

Idag blev så i alla fall vår profylaxkurs av. Det är samma bm som håller i den vattengympa jag börjat på och som hade den storföreläsning om förlossningen som var på lasarettet härom veckan. Försökte beskriva henne för mannen innan genom att jämföra henne med Mia Skäringer och hennes föreställning ”Dyngkåt och hur helig som helst” Han kunde inte riktigt placera det men nu efter vår kurs håller han med till 100%. Hon är med andra ord frispråkig, intensiv och jäkligt rolig samtidigt som hon är stark, auktoritär och stabil.
Oavsett vad så var det ett bra drag att gå kursen. Vi lyckades faktiskt identifiera problemområdena och vad vi ska jobba med. I mitt fall blir det vilan. Och tilliten till min kropp. Vi gjorde lite övningar och jag märker att jag får panik och direkt efter att en smärta slutat så börjar jag tänka att nästa värk (nyp i låret) kommer göra ännu ondare och det orkar jag inte och vill inte och kan inte och….så kommer nästa värk. Behöver verkligen kunna ta tillvara vilan. Mannen och jag känns dessutom mer som ett team nu än innan. Vi fixar detta! Tror jag. För fy fan vad ont det gör att föda barn.

Idag är annars en bättre dag. Mannen och jag fick möjlighet att prata och bara finnas till igår kväll och jag kan nu vila lite i hans trygghet. Sen att dottern ovanpå det hade en dålig natt gjorde tyvärr att jag bara sovit tre timmar och därför är zombietrött idag. Det blir lite extra choklad för att orka med dagen. På tal om choklad så pratade jag även med bm om viktuppskattningen på bebis, min oro och huruvida det finns några vetenskapliga belägg för att mycket kolhydrater i kosten gör bebisarna större. Hon kunde lugna mig rätt bra. Viktuppskattningarna stämmer dåligt generellt sett och nej, det finns inga vetenskapliga bevis för samband mellan min viktuppgång/kolhydratintag och bebisens storlek. Inte när man som jag är normalviktig från början och faktiskt äter rätt bra. Det ska till en kombination med högt BMI innan graviditeten, stor viktuppgång och dessutom någon form av uttalad eller dold insulinresistens hos modern. Hon tippade dock på att även denna bebis kommer ligga runt 4 kg men mest just för att lilla E vägde 3,8 och att jag själv, samt mannen, vägde däromkring. Inget jag kan påverka annat än att fortsätta äta så bra jag kan. Så jag ska försöka släppa de där tankarna nu.