Sur

Japp. Grinig som tusan helt enkelt.

Vi började öva inför förlossningen igår. Jag blir lika förbannad varje gång F gör mig illa under övningarna. Idag har jag dessutom försökt hitta klipp på youtube för att få ett bättre hum om andningen under värkarna men blir bara ännu mer provocerad. Vadå ”flyt med” ”andas lugnt”? Det gör ju asont! Så, nu sitter jag här och är arg. På allt och alla. Tur att jag är hemma själv…

Är inte alls redo för en förlossning känner jag, samtidigt som jag inte riktigt orkar vara så här tung och trött längre. De äckliga stödstrumporna jag fått är också hemska men jag klarar min inte utan dom för då får jag massor av ytliga blodproppar och hela knäpartiet svullnar upp. Men jag ser förjävlig ut med dom på eftersom dom slutar högst upp på låret, dvs det blir en kasslereffekt som gör att det blir stora volangvalkar vid kanten. Dessutom stasar det och gör ont eftersom överkanten rullar ner en del och då sitter för hårt. Vet inte hur dom tänkt sig att strumporna ska sitta, de flesta är väll konformade och ganska mjuka högst upp på låren? Det får bli operation efter bebis. Tyvärr har landstingen dragit ner på vilka som beviljas operation så inte förrän hela benen är förstörda och jag har fått bensår som inte läker så kan operation bekostas av staten. Så det får bli privat på något sätt, får väll råna en bank eller nåt.

Skitdag helt enkelt.

Annonser

Förvärkar och labil

v.39 (38+2) är här!

Börjar må allt sämre faktiskt. Babyblues innan förlossningen känns det som. Hjälper inte att det är vårdagjämning i morgon, känner mig alltid lite under isen i samband med den. Är överlag gråtmild och trött. Känner mig egentligen pigg i grunden men så fort jag gör något tar jag helt slut. Blodtrycket är åt skogen lågt, 90/50 mmHg, vilket antagligen gör mig ännu tröttare. Dosen på min medicin har jag inte rört på länge och nu är det tyvärr för sent. Dom avråder från dosändringar allt för nära förlossningen pga ökad risk för biverkningar på bebisen när den kommer ut så jag får avvakta helt enkelt. Funderar på att höja direkt efter förlossningen. Vi får se. Går också och undrar hur tusan jag ska orka med tre barn när jag knappt orkar med mig själv, samtidigt är jag livrädd att det ska hända henne något så vi kommer hem utan bebis….

Än så länge känns ändå labiliteten rätt normal. Min barnmorska tyckte inte det var något konstigt i alla fall. Det är så mycket hormoner som lever rövare i kroppen på slutet och en så stor förändring man står inför så det är helt rimligt att må lite kass helt enkelt. Maken ska i alla fall lämna barnen på förskolan alla kommande dagar. De dagar jag lämnat kl 9 är jag heeeelt slut och får inte mycket gjort efteråt, och jag har ju en hel del som behöver skrivas klart.

Förvärkarna då.  Hela kvällen igår molade det och tryckte nedåt samtidigt som jag mådde illa och hade den där starka känslan av öppning/utdrivning. Jag hade även ont i underlivet och runt livmodertappen. Obehaget vid livmodertappen håller i sig så jag antar att den håller på att mjukna eller ändra sig på något sätt. Det var hur som helst svårt att sova i natt och jag var ganska spänd. Dumt, för då gör det bara mer ont. Men jag känner mig inte redo för en förlossning än. Jag ska ju ha två veckor kvar att förbereda mig på! Som om jag skulle kunna bestämma det….

Nåja. Allt är väll egentligen helt normalt. Sitter med det sista på uppsatsen idag och sen ska maken få läsa igenom och kontrollera meningsbyggnad och liknande, är alltid klurigt att få till själv. Sen kan jag äntligen skicka in den till min handledare. Ska bli så skönt!