Barnmorskebesök

Idag var det dags att träffa min bm igen. Jag gillar henne verkligen allt mer. Båda barnen fick följa med idag eftersom lilla H kräktes i söndags och dom därmed varit hemma två dagar. Hon har mått hur bra som helst hela tiden sedan dess så min diagnos är helt vanlig åksjuka. Dessutom hade det gått 48 timmar när vi väl var hos bm. Hur som helst så var allt fint. Magen växer som den ska, hjärtat slog på som det skulle och barnen fick sköta dopplern till sin stora förtjusning. Och det bästa av allt; bebis har vänt sig och ligger nu med huvudet ner!!! Hurra! Vilken lättnad. Var inte jättesugen på vare sig vändningsförsök, sätesförlossning eller snitt. Vikten ligger betydligt lägre denna gång än de två andra gångerna (+15,5 kg). Ska bli spännande att se vad det slutar på, och hur mycket som är kvar efter förlossningen. Jag hade ju samma antal kilon kvar efter förlossningarna med båda tjejerna fast jag gick upp 4 kg mindre andra gången.

Uppsatsen går det sådär med. I natt sov jag nästan ingenting pga smärtan från höften och med barnen hemma blir det inte så mycket fokus på arbetet. I morgon kl 12 ska utkastet till resultatdiskussionen in och jag har skrivit ungefär fem meningar hittills….

Ska gå igenom bakgrundslitteraturen ikväll tänkte jag och sedan sova så jag orkar fokusera i morgon.

 

Annonser

Vardagsharmoni igen

v.35 (34+2)

Veckan som gick var väll inte den bästa i världshistorien. Men inte den sämsta heller såklart. Både mannen och jag blev sjuka i mitten av veckan. Han med feber och jag med kräkningar och illamående. Gudskelov gick det över snabbt. Och vi turades om att orka med barn och annat som måste klaras av. Vi är ett himla bra team när det kör ihop sig ❤

Med skolan går det rätt bra tror jag. Jag har jobbat på med uppsatsen och fick bra feedback på handledningen i fredags, jag är helt klart på rätt väg vilket känns skönt. Sen blev helgen sisådär då lilla H kräktes natten till lördagen och sedan även i går eftermiddag. Så idag har jag haft båda barnen hemma från förskolan samtidigt som jag försöker skriva på min uppsats, går sådär. Dom blir ju hemma i morgon med och jag håller tummarna hårt för att lördagens kräkning i bilen var pga åksjuka och att ingen mer blir sjuk nu. Stackarna blir ju parkerade framför film hela dagarna när det är så här, för jag kan verkligen inte strunta i uppsatsen.

Ryggen/bäckenet/höften blir bättre och bättre, gudskelov. Jag kan ta några smärtfria steg ibland och är väldigt tacksam för det. Stretchar, töjer, gör rörlighetsövningar och värmer med vetekudde så mycket jag kan. Citodon gav bra effekt men jag blir ju helt drogad och dessutom fick dom mig att må illa så dom går bort just nu.

Hormonerna börjar dansa runt med mig också. Känslig är en underdrift. Jag älskar mannen mer än någonsin och blir samtidigt väldigt rädd och orolig för att något ska hända honom. Jag myser mycket med mina stora barn nu när jag är hemma på dagarna, tålamodet räcker helt klart längre när jag inte måste vara i skolan hela dagarna. Jag är också allt mer orolig för att det ska hända lillskrutt i magen något, såklart. Men har ändå börjat packa BB-väskan och kan med en hissnande känsla tänka på ögonblicket när jag kommer få upp henne på bröstet ❤ Det är inte långt kvar nu och vi längtar enormt.

Nej, nu måste jag fortsätta skriva på den där uppsatsen. Maken har åkt till jaktstugan några dagar så jag och barnen håller hov hemma. Jag som ändå måste jobba på kvällarna kan tycka att det är lika bra att han är iväg. Och han behövde få lite egentid. Just det där är jag så himla lycklig över. Visst bråkar vi och är så irriterade på varandra ibland så en kan bli galen. Men i grunden så är vi så rädda om varandra och älskar den andre djupt och innerligt. Framförallt är vi måna om att göra vad vi kan för att den andre ska få uppfylla sina önskningar och livsdrömmar. Skrutten i magen är ju inte makens idé precis, men han ger mig detta för att han förstod hur viktigt det var. Att han ska vara iväg och jaga, eller fara på tävlingar för den delen, är ju knappast min idé. Men jag vet att det är viktigt för honom och något han väldigt gärna vill göra så jag ser till att skapa möjlighet för honom att komma iväg. Kärlek med respekt för den andres person. Finare kan det inte bli ❤