Arg

Är så vansinnigt ilsken och irriterad på maken nu. Han är lat, egoistiskt och oerhört slarvig. Inte mer än vanligt iof men jag misstänker att det krockar extra mycket nu med mitt boande där jag likt en pippifågel håller på och ordnar mitt rede med, i andras ögon, random pinnar och fjädrar. Och så kommer han och lägger något på fel plats! Morr 😡 Igår tyckte jag på allvar att han kunde flytta någon annanstans där han slutade förstöra för mig hela tiden! (Fast det sa jag inte, någon viss mån av självbehärskning har jag ändå..) Nåja. Såg att jag kände likadant med tjejerna kring de här veckorna i graviditeten så jag antar att det bara är att stå ut. Han verkar säkert bättre att ha igen lite längre fram 😝.

För övrigt börjar termin 6 idag! Sista terminen 🤗🤗🤗🤗

Annonser

v.31 (30+0)

Vecka 31!!!! Wow liksom! Och jag är fortfarande så galet tacksam över att få uppleva ännu en graviditet 🤗

I magen är det fullt liv. Jag tror hon har legat med huvudet ner på sistone (Hurra!!!!) och hon har sparkat som en tok upp i revbenen på höger sida. Sedan i går känner jag tydligt en liten fot röra sig när jag har handen på magen och hela magen hoppar när hon stökar runt. Det är lustigt det där. Alla tre barnen har sparkat just där. Antagligen är min livmoder formad så att det är så dom hamnar helt enkelt.

Vikten fortsätter uppåt som vanligt. Jag väger nu 73 kg så +13 kg så här långt. Hyser inga större förhoppningar om att hamna under +20 kg. Men jag mår prima ändå. Känner mig enormt vacker och kvinnlig med stora och svällande bröst, min fina mage och breda höfter. Att jag överlag är mjukare i ansikte och över armar är en bonus, det får mig att se lite yngre ut jämfört med det mer utmärglade utseendet jag haft senaste åren.

Rent fysiskt mår jag prima! Enligt mig då. Jag har tyvärr fått börja äta antibiotika som profylax då läkaren på mvc bedömde att det var nödvändigt nu. Även om jag inte är glad över att äta antibiotika i flera månader så är jag tacksam över att det finns och kan skydda min lilla mot infektion. Bäckenet mår annars mycket bättre så nu är jag rörlig som vanligt. Och oavsett vad jag och maken tycker om min ork och mitt humör så måste jag säga att jag rent objektivt är enormt pigg och mår bra. Igår blev jag tvungen att ta mig till Apoteket för att hämta ut antibiotikan. Med två trötta barn, ingen bil hemma och make som skulle komma hem först efter att Apoteket stängt var det bara att ta tjuren vid hornen och packa båda barnen på vagnen och knata iväg till centrum av vårt samhälle. 3 km totalt, med 35 kg barn på vagnen, utan problem. Lite flåsig blev jag men det är ju ändå ok i v.31 tänker jag 😝

Det bästa ändå, är mitt psykiska mående. Så här 31 veckor in i graviditeten har jag bara höjt min dos med Sertralin från 50 mg/dag till 75 mg/dag. Detta trots två missfall under förra året, den otroligt oroliga starten på denna graviditet som följdes av kub och NIPT. Och jag har utöver detta klarat ett nytt jobb i somras, fått godkänt på hela höstterminen och nu renoverat halva huset 🤗 På måndag börjar min sista termin på Sjuksköterskeprogrammet och jag är så galet taggad! Sista terminen!!! Uppsatsen går framåt och jag hyser gott hopp om att vara i fas tills den ska startas upp igen. Ska sitta i kväll och i morgon också så ska det nog vara ordnat hoppas jag.

Nu ska jag ta ut min stora tjej som vill prova sina nya längdskidor så det är väll bäst att vi gör det nu på en gång 🤗