Att kunna andas

Man glömmer fort men jag undrar om det verkligen var så här trångt i magen redan i v.26 med de andra två? Jag har riktigt jobbigt att andas och mår illa över tiden pga att allt är uppsparkat under revbenen, redan. När jag sitter så når sparkarna dessutom till revbenskanten och stundom träffar fröken såväl lever som magsäck. På morgonen är det ok men vartefter dagen går blir det värre. Värst är kvävningskänslan jag får om jag inte är framåtlutad. Och är jag framåtlutad blir det trångt så jag mår illa och har svårt att andas av den anledningen. Åka buss/sitta på lektion/vila i soffan är alltså….intressant… Funderar på om det kanske kan hjälpa att sluta äta, så slipper jag trängseln från magsäcken i alla fall 😝

Men fortfarande; enormt tacksam och förundrad över att jag faktiskt får uppleva allt detta igen 😍 Idag säger gravidappen att det är exakt 100 dagar kvar till BF, vilket ger mig lite panik. För sedan är det över. Jag kommer aldrig mer få känna ett litet liv ta form inom mig. Så jag försöker njuta av varje stund och suga i mig intrycken. Hon är redan så älskad, den lilla där inne.

I natt drömde jag föresten mardrömmar kring henne för första gången. Att hon inte levde längre. Känslan var fruktansvärd. Men jag antar att allt ihop handlar om anknytning; att jag börjar forma en relation till henne som person och att det samtidigt gör mig rädd för att mista henne.

För övrigt är det bara två dagar kvar innan jullovet börjar 🤗 Två långa dagar som är fullspäckade med skoluppgifter men sen hoppas jag på att kunna ta lite ledigt och fokusera på hemmet. Renoveringaprylar är införskaffade nämligen, här ska spacklas, slipas och målas hela julen 🤗🤗

 

Annonser

Avslutad praktik! Och v.26

Igår var sista dagen på min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) för denna terminen. Jag har varit på ett demensboende i fem veckor och herregud var jag har lärt mig mycket och utvecklats som person och sjuksköterska under den här tiden. Tufft har det varit förstås; mycket nytt att ta in, många människoöden att smälta och hanter, make som varit borta i vanlig ordning och därmed hemskt tidiga mornar för mig och barnen och så en del allmän gravidtrötthet på det. Men wow säger jag bara. Bättre ställe än där jag hamnade kunde jag inte fått vara på. Så mycket kärlek och omtanke för de boende, så mycket arbete för att ge dem trygghet och lugn utan mediciner, så mycket engagemang för deras värdighet och att de ska ha ett så bra och rikt liv det bara går. Och dom lyckas verkligen. Jag är så glad att jag fick vara där och lära mig allt detta.

Lika lättad är jag över att vara klar där nu. Graviditeten börjar göra sig påmind ganska ordentligt. v.25+0 idag. Jag har ont i bäckenet när jag går för mycket eller för den delen reser mig från sittande eller står stilla, och nu trycker livmodern ordentligt uppåt och inåt så jag måste vara framåtlutad när jag sitter annars mår jag riktigt dåligt. Böja sig ner och plocka upp saker är också tungt, allt hamnar liksom uppe under bröstkorgen då så jag får ingen luft. Senaste dagarna börjar det bli jobbigt att äta också och jag är nära att kräkas allt som oftast, just pga trängseln. Men egentligen far jag inte illa av något av ovanstående. Lättnaden och lyckan efter det fina svaret på NIPT hänger kvar och jag är innerligt tacksam för att få uppleva allt detta igen.

Besöket hos bm tidigare i veckan gick också bra. + 10,7 kg hitintills, bra blodtryck, bra Hb, bra blodsocker, blank urinsticka, perfekt magmått för veckan och fina hjärtslag hos bebis. Kunde inte vara bättre. Vikten är tydligen densamma som när jag väntade lilla H, vilket innebär 3 kg mindre än vid min första graviditet, och det känns ändå ok. Har fortfarande någon slags förhoppning om att inte gå upp så mycket som de förra gångerna men försöker hålla mig neutral inför det faktum att det mycket väl kan bli över 20 kg igen. Tyvärr äcklas jag ganska ordentligt av såväl fettet på magen som på låren, lite på gränsen till panik är det. Men jag jobbar mycket med att låta det vara och utöver det mår jag fantastiskt bra!

Idag har jag skickat iväg maken med barnen och ska röja i röran. Ett stökigt hem gör mig galen och nu är det värre än på länge. Förhoppningsvis har vi (jag) fått undan högarna till i morgon kväll. Sen börjar slutspurten på termin 5,  en sista vecka i skolan med redovisning av diverse arbetsuppgifter och sedan ett större arbete som ska göras över jul.

Och fortfarande känslan: lycka och tacksamhet 💖

Ja, förutom slutet på denna vecka som gick då jag var så ARG i flera dagar. På maken, som ställde till det ordentligt hemma, på skolan, på samhället osv. Välmotiverad ilska men påspädd av alla hormoner märker även jag att ilskan blir lite väl stark, fast bra drivkraft är det. Särskilt för någon som mig som nästan aldrig blir arg eller säger ifrån. Jag får passa på när jag får en skjuts av hormonerna 😝