v.19 (18+3)

Veckorna går. De vanliga alltså, gravidveckorna går låååångsamt. Jag känner fortfarande inte mycket av bebis i magen och jag bekymrar mig över det från och till. Fast jag VET att det är helt normalt. Vi ska på RUL tisdag nästa vecka och det ska bli skönt att få se den lilla igen. Jag hoppas så innerligt att allt är fint. Löjligt nog nojar jag över att magen är så pass liten fortfarande. Och då är den ändå större denna gången än tidigare. Men dom gångerna har jag känt barnen tydligare. Med Ebba var det ju ingen tvekan så då var det mest lustigt att de inte såg. Men eftersom jag inte känner henne med säkerhet så blir jag så himla osäker på om hon lever när folk tittar frågande på mig när jag berättar att jag är gravid och i vecka 19. Som om jag bara hittar på att det är en bebis som lever och växer där inne.

Hormonerna spökar dessutom med mig, jag har känt mig på vippen att börja gråta ända sedan i lördags. Utan känd anledning, bara skör och gråtmild helt enkelt. Suck. Funderar på om det är medicinhöjningsdags eller inte. Hitintills har jag faktiskt inte höjt dosen under denna graviditet, inte ens under väntan på resultatet från NIPT. Det känns som en seger i sig att jag klarar mig utan mer än min grunddos, men det börjar kanske bli dags trots allt. Fast jag ger det någon vecka till tänkte jag. Det är mycket med C-uppsatsen nu som stressar och gör mig trött och det är knappast ett rimligt skäl till medicinering. Dessutom har jag inte orkat/hunnit träna yoga på sistone så det ska jag också ta tag i innan jag gör något mer.

Nog om det. Nu ska jag jobba lite till med uppsatsen innan barnen ska i säng och jag ska inta soffan, för ytterligare ett skrivpass. Som jag längtar efter att vara klar med uppsatsen!

Annonser