v.18 (17+4) och att kunna somna överallt

Dagarna går. Lilla H frågar varje dag när jag hämtar på förskolan: -”Mamma! Har bebisen kommit nu!?” Lilla hjärtat. Båda är så måna om magen och att vara fina storasystrar till bebis.

Själv är jag enormt trött. Visserligen mycket piggare än i början av graviditeten och illamåendet har släppt, även om jag inte klarar mig utan medicin. Men jag blir attacktrött och kan somna nästan var som helst och när som helst. Senaste dagarna har jag också haft ont i ryggslut och mage. Ligament, senor, sammandragningar eller något sådant. Idag är det inte alls roligt, har så ont att jag knappt kan sitta eller stå. Och det oroar mig så klart. Men så läste jag på lite och såg att det var likadant i mina tidigare graviditeter under dessa veckor så det är nog bara att genomlida och sluta oro sig. Antagligen växer bebis och livmoder extra mycket den här perioden. Magen lyser dock med sin frånvaro. Alltså, vi ser den ju maken och jag, men ingen annan. För barnen blir det väldigt abstrakt när det inte är någon mage. Brukar lägga mig på golvet ibland så dom får se kulan, som blir en tydlig och hård knöl när jag ligger ner i alla fall. Jag tror att jag känner mer rörelser nu också. Det har varit helt tyst där inne i nästan en vecka och jag började noja såklart. Men igår började det rumla runt där inne igen, även om det fortfarande är diffust och otydligt. Såg att med lilla H kände jag de första tydliga rörelserna först v.19+2 så det är ju ett tag kvar tills dess.

I övrigt rullar livet på i behagligt tempo. Det händer saker runtomkring oss som inte är så positiva men jag tar inte in det i min bubbla. Inte in i vår familj, som känns som en oas av kärlek och lugn. Maken och jag har kommit varandra än närmare den senaste tiden. Jag är så enormt tacksam över vår relation. Vi är så osams/arga/ledsna att vi knappt kan se på varandra ibland, men vi tar oss alltid igenom det och kommer ut starkare och tryggare på andra sidan.

Livet alltså ❤️

Annonser