v.17 och mer vardag

Nu har jag landat lite tror jag allt. Men jag har njutit av mina två veckor med eufori!

Vi har berättat för familj och vänner som alla blev väldigt glada! Och igår tog jag mod till mig att göra det offentligt på sociala medier. Inte alla, men på instagram i alla fall. Värms över människors glädje över vår lycka. Många av dom vet hur mitt liv har sett ut, de många åren med sjukdom och förtvivlan, och även vetat om min barnlängtan. Dom vet hur mycket det här betyder för mig. På något sätt kändes det därför viktigt att dela med mig av det stora som händer.

Samtidigt börjar oron krypa fram. Tänk om bebisen inte lever längre? Tänk om… Men jag tror faktiskt att jag känner henne nu. Precis som när jag väntade lilla H så är moderkakan i framvägg. E’s sparkar kände jag tydligt från v.14+ någonting, men då hade jag ju moderkakan i bakvägg. Med lilla H började det också så här; känslan av en liten fisk som sprattlar i kupade händer. Fast i livmodern då. Att döma av hur mycket det känns så är det en livlig krabat där inne. Längtar väldigt mycket efter att känna henne ordentligt. Annars växer magen enormt mycket fortare denna gång! Det märks att jag fuskat med att bygga upp bålstabiliteten efter förra graviditeten. Mycket mage är det knappast tal om, den är fortfarande ganska osynlig eftersom min mage växer från revben till blygdben. Men jämfört med när jag väntade lilla E så ser jag ut att vara i v.24 nu.

Vad händer annars då? Jag har påbörjat min C-uppsats med allt vad det innebär. En vecka in i arbetet har jag fått skriva om syfte och frågeställningar vilket har försatt mig en vecka bakåt i processen. Väldigt stressande men det kommer gå bra ändå. Jag måste bara ställa om och tänka lite nytt.

Utöver det har jag antagligen fått en ny urinvägsinfektion. Smärtan är den samma och mängden toalettbesök på natten är också på nya rekordnivåer. Härligt 😩 Så det blir att lämna urinprov i morgon och så kanske äta den där äckliga antibiotikan igen. Kuren jag fick sist var vidrig: 3 ggr/dag i fem dagar. Och jag mådde illa 2-3 timmar efter varje tablett. Ska även se om jag kan få genomodla maken med, så att det inte är han som bär på något som smittar mig. Är han bärare så är det helt meningslöst att jag äter kur efter kur om inte han också blir behandlad.

Vardag med andra ord. En i stora drag väldigt harmonisk vardag som jag njuter av och är så innerligt tacksam över. Och förundrad, kan det verkligen vara så här bra!?

Annonser