Huvudet upp och fötterna ner

Ja, på mig alltså. Nu har livet stabiliserat sig lite igen. Efter besöket på KK har hon levt om som vanligt där inne i magen och jag kan slappna av lite mer. Mannen har också varit ledig några dagar så vi har hunnit ta hand om varandra och funnits nära. Jag mår helt klart bättre. Kanske har nivåerna av medicinen stabiliserat sig också? Huvudvärken är i alla fall inte lika påträngande längre vilket är skönt.

Annars njuter jag av att ha avslutat mina renoveringsprojekt och kunna koncentrera mig på att bo och leva i vårt hem. Visst finns det kvar att göra men inget som är akut överhängande faktiskt. Det får ta lite tid att bo in sig också. Idag har jag också spenderat eftermiddagen på stan med en efterlängtad vän som också flyttat ner hit från vår fjällby. Det är verkligen inte lätt att acklimatisera sig till det ”vanliga” livet här nere så hon och hennes man har det rätt kämpigt just nu. Samtidigt så vill dom ju slå sig ner och skapa en trygg punkt i tillvaron, men det tar tid. Är i alla fall glad att hon är här, en liten bit av ”hemma” för mig 🙂

Istället för att härja runt och bygga en massa så går jag in för att förbereda mig så gott det går inför pluppens ankomst. Igår tvättade jag alla bebiskläderna i stl 50 och dom hänger nu på tork här i vardagsrummet. Herregud så pluttigt och fint det är! Kan inte riktigt förstå att det är till vårt barn allt det vi förbereder. Det är så stort! BB-väskan ska packas här också. Vi ska ju enligt planen stanna på BB för övervakning några dagar extra så vi får väll packa ner lite mer än brukligt, både till oss och till Pluppen. Ska försöka plocka upp den där virkningen som jag längtat efter i flera månader också. Så får vi se om jag hinner få ihop en filt åt henne innan hon kommer.

På träningsfronten har det blivit några pass Yoga den senaste veckan och jag ska strax plocka fram hantlarna och köra lite Body Pump här i vardagsrummet. Har inte alla vikter som behövs men tänker att jag väger så pass mycket extra bara i mig själv nu att det räcker nog :-S Är förvånansvärt rörlig fortfarande vilket är oerhört skönt. Att cykla hit och dit eller bära/gå är inga problem. Det är bara i bland som hon trycker så mycket mot bäckenbotten att det gör vansinnigt ont i underlivet, då är det svårt att gå rakt…

Snurrigt och lite virrigt inlägg, så som jag känner mig med andra ord 🙂

Kram på er!

Annonser

Förvandlingen av köket

Min vana trogen så var jag för snabb när jag väl började med köket för att ta en ”förebild”. Men tänk er alla luckorna till vänster uppsatta i köket samt matta och fula bänkskivor. Till höger är det äntligen klart!! Mannen har slipat bänkskivan och oljat in den, luckorna är målade med en mjuk antikvit färg och lite burkar och annat pyssel har fått flytta in. Jag är så himla nöjd med resultatet av mitt slit, nu gillar jag att gå in i köket igen. Billigt är det också att göra så här. Jag tror att jag har lagt ca 2000 kr på färg och tillbehör hitintills vilket det lätt var värt. Nu ska jag bara köpa hem ett golv och be svärfar komma hit och lägga det åt oss. Det som ligger nu är en trasig plastmatta som def har sett sina bättre dagar. Funderar på mörkt trägolv i samma ton som bänkskivan, vad tror ni? Hade gärna haft ett ljust golv men jag är rädd att hela köket kommer bada i vitt då och det är alldeles för stort för det.

Medan jag funderar på det ska jag ta en liten powernap så jag orkar med vattengympan i kväll. Sista gången för terminen, trist. Har varit hur mysigt som helst att träffa de andra tjejerna och det är väldigt avslappnande att röra sig i vattnet. Får ni chansen någon gång så gå!

Kram på er!

En lite bättre dag

Lite mer stabil idag, som tur var :-s Fick målat en vända i köket, prata med någon VVS-firma och en bygghandel om duschblandaren samt varit hos Naprapaten och ikväll på vattengympa.
Efter pratet med VVS-killen så bestämde jag mig för att försöka själv i alla fall. 2500 kr för en installation kändes rätt rejält… Då skulle han iof byta våra avstängningsventiler också, men ändå. På bygghandeln verkade gubben där tycka att det bara var att såga av med en bågfil. Så jag tog medelvägen och köpte en rörskärare för att få det hyfsat rakt i alla fall. Och nu sitter den där, blandaren! Det verkar tätt *hoppas* och blev himla snyggt. Nu ska den bara kalibreras också. Blir morgondagens uppgift.
Jag har också bestämt mig för att stanna hemma i Lund under helgen. Tanken var annars att jag skulle åka till mamma, mormor och systrar uppe i Sthlm. Ju närmare det kommit desto jobbigare har det känts att åka. Vill vara hemma och bygga klart. Och så vill jag vara nära J. Det räcker att han åker bort en stor del av nästa vecka ändå.
Så med det sagt blir det hopp i säng så att jag orkar med ännu en dag.
Kram och godnatt!

Vardagslycka och rörlighet

Åh vilken bra dag det här har varit hitintills! Jag tar Citodon och Panodil var 4:e timme, underbara piller! Det tillsammans med kylkompressen och att Naprapaten knäckte loss orsaken till inflammationen gör att jag nu ser ljuset i tunneln och faktiskt kan andas igen!

På förmiddagen ringde svärfar och meddelade att han var här med bilen nu. Jag åkte dit och lämnade den igår för att han skulle laga nåt med bromsarna. Väntade ett tag men när jag behövde åka in till KK och doktorn så fick jag deras bil under tiden. Så idag kom han med den; lagad, nyservad, tvättad och vaxad, sommardäck på samt städad inuti! Alltså, är det så här det är att ha en pappa? Känslorna är blandade över den hjälp vi får. Dels känns det väldigt konstigt, som om vi utnyttjar dom, men samtidigt helt underbart skönt! Inser också hur mycket jag formats av allt som hände pappa och oss. I min värld så gör jag det själv, annars händer det inte. Men jag tror nog att jag kan vänja mig vid detta 🙂 Min underbara mamma hängde jag med i telefon under halva förmiddagen, hon lika glad som jag över att vi har en farfar till vårt barn som finns till hands.

Under tiden ropade jag hem en vårjacka på Tradera för 194 kr. Kan fortfarande stänga min skaljacka men det är knappt. Behöver def något när det regnar och blåser ute och jag kan inte inbilla mig att jag inte kommer bli större de närmaste 6 veckorna… Det blev en halvlång jacka från Espirit med dragsko i midjan, stl 42/44. Hoppas att den passar.

Jag har också hunnit skrubba rent den sista biten av badrumskaklet inför målning och sedan varit ute och gått i försommarregnet en timme. Det är sådan enorm lycka att sammandragningarna som jag hade så mycket av i början nu har gett sig. Konstigt men sant. Njuter av att vara mer rörlig så länge det varar. Tror dessutom att pluppen sjunkit något för det trycker inte alls lika mycket uppåt längre. Däremot pressar hon sina små fötter mot mina revben på höger sida mest hela tiden samtidigt som det ilar i underlivet. Tror hon pressar sig nedåt jag. Vi får väll se vad bm säger i morgon.

Nu sitter jag uppkrupen i soffan och laddar inför kvällens vattengympa med lite egotid:

Önskar er alla en minst lika fin dag som jag har fått.

Kram och kärlek i mängd!

Om att vara tjock som en ballong, första tankarna på förlossningen och en massa annat..

Vet inte vad det är med mig, men jag skriver sällan här nu. Dagarna försvinner i ett töcken av trötthet och funderingar. Det är mycket att göra här hemma och jag har svårt att få igång mannen till att vara med och då tappar jag också orken lite.

Utöver det har jag hunnit träna två gånger igen den här veckan, är ute och går lite mer och har återupptäckt min cykel som tar mig snabbt och lätt dit jag vill. Lund är en trevlig cykelstad, förutom att det är kullersten nästan överallt och mitt stackars blygdben gillar inte att slås mot sadeln när det skumpar så där. Ska se om jag hittar en gelésadel att sätta på cykeln för att dämpa lite. På träningen njuter jag allt mer. Kroppen svarar på att få röra sig och i onsdags gjorde jag mina armhävningar på tå igen 🙂 Annars är jag tjockare än någonsin. Jag ser verkligen höggravid ut nu och blir allt mer svullen, känns märkligt. Älskar dock min runda, fina mage 🙂

Att få lite koll på kroppen och mina muskler igen har gett mig den tryggheten jag behöver inför förlossningen. Att komma helt försoffad och otränad till mitt livs utmaning har skrämt mig lite. Nu är det bara allt annat kring det som ska komma om 8 veckor som jag måste börja förstå. Sanningen är att jag fortfarande inte fattar att det är ett barn där inne, visst ser jag och förstår rent intellektuellt men känslomässigt är det svårt att ta in. När bm som leder vattengympan dessutom pratar om målbilden att få ha sitt barn i famnen reagerar jag mest med ett ”Hjälp!” Jag ska bli mamma! Det är något jag inte vet hur jag ska hantera och därför skyggar över. Att mannen och mina svärföräldrar dessutom kommer med bilbarnstolar och sulkys för barn  på 1 år gör mig enormt stressad. Visst är det bra att vi får gratis men jag kan inte tänka så långt fram! Jag vill inte leva i framtiden hela tiden, jag har fullt upp med nuet. Är så rädd att jag inte ska kunna ta till mig mitt barn och har nog med att hantera det. Jag vill också så mycket som möjligt njuta av bebistiden och inte alls tänka framåt om jag inte måste.

Snurrigt inlägg men det är snurrigt i min skalle, återkommer när jag kan tänka lite bättre..

 

Vattengympa, energi och lycka!

Vilken energi jag har haft idag! Träningspasset igår var helt klart precis vad jag behövde. Har inte sovit något alls idag och fått tvättat cykeln, städat hemma, målat ett varv till på de där kakelfogarna jag kämpar med, tagit en promenad i vårsolen, bakat bröd och varit på vattengympa. Och så har mannen och jag malt lite kött också inför morgondagens middag.
Vattengympan var lite halvmesig men skön. Mycket avslappning och fokus på förlossningen vilket var jättebra. Dessutom var det bättre sammanhållning i gruppen och fler att småprata lite med vilket alltid är trevligt. Tror Pluppen också gillade Vattengympan för hon har sparkat och grejat ett par timmar efter plaskandet. Nu verkar hon dock äntligen ha kommit lite till ro.
Men störst idag är nog känslan av lycka. Pratade med två kompisar i byn jag flyttat ifrån och fick två nya gravidbesked. Blir så klart väldigt glad för deras skull men inte en droppe saknad eller längtan kom över mig. Istället var jag så nöjd med var jag befinner mig, med att jag har underbara mannen vid min sida, pluppen i magen och en framtid som öppnar för tusen fler möjligheter än om jag bott kvar.
Är så kär i mannen att jag inte riktigt vet var jag ska bli av 🙂 Lycklig!!