Frånvarande

Jodå, jag mår bra, bebis i magen mår bra, mannen mår bra och lilla E mår bra. Jag har bara gått in i min egen bubbla redan och har svårt att fokusera utanför den. Har försökt skriva ett inlägg ett tag nu men det blir inget. Att kommentera får jag nästan inte alls ihop. Det enda jag verkligen gör är att virka. Haha, en aning maniskt absolut men min räddning just nu. Leila bakar på tv4Play och mitt babyfiltprojekt.

Förutom det har mannen jobbat väldigt mycket de senaste två veckorna, vi var bortresta förra helgen och träffade mängder av vänner (tack Livets Underverk för att vi fick träffa er!) och sov enormt lite pga äckligt varmt hotellrum. Lilla E kämpar på med sina hörntänder som gör ondare än ondast så humöret är minst sagt instabilt på fröken. så vi har kämpat en del på sistone. Nu är i alla fall mannen hemma mer igen och kan lägga henne och även ta en del nätter. Helt sjukt hur bra hon sover med honom. Somnar på 10 minuter och kan sova till kl 9 på morgonen. Men så är han tryggheten själv också 🙂

Vattengympan började förra veckan och det var gudomligt skönt och roligt. Min förhoppning är att jag ska kunna gå tre gånger till och hinna lära känna tjejerna där lite mer. Det är flera av dom som är väldigt trevliga och som jag gärna hade träffat sen också.

Förlossningen närmar sig annars med stormsteg. 17 dagar kvar till Bf. Dessvärre har fröken i magen inte behagat sjunka en millimeter ännu så hon trängs rejält med magsäck, lungor och revben medan nedre delen av magen i princip är tom. Jag får dessutom allt mer känslan av att hon är mindre än Lilla E. Magen är mindre tycker jag, särskilt med tanke på att en del av den är tom. Trängseln gör i alla fall att jag mår sjukt illa och har riktigt svårt att äta. Vikten står därmed stilla på stadiga +20 kg än så länge. Nu är det ju ett tag kvar men det verkar som om slutnotan blir lägre än förra gången. Sen är det väll mer intressant att se hur många kilon jag förlorar i samband med förlossningen än vad jag väger innan.

Nu ska jag gå och förbereda middag till mina fina. De är nämligen i stan och fikar. Mannen planerade in en fikaträff med en kompis under helgen och första känslan var neeeeej, ska han åka iväg och lämna oss själva nu när det äntligen inte är jobb. Men så kom jag på att han kan ju ta med lilla E. Det gör ju alltid jag vart jag än åker och vem jag än träffar. Ja, jag vet. Pinsamt och galet att jag ens ska tänka på det men nu har det blivit så ändå. Något han självklart gärna gjorde, dessutom visade det sig att kompisen också gärna tog med sig sin dotter. Kanon! Handlar bara om att han ska tänka om och lära sig att det går att umgås och göra ärenden även med barn 🙂

Kram på er!

Annonser

Gravidkrämpor och annat som händer

Magen har vuxit rejält senaste veckan och det mest onda har gett med sig. Så antagligen var det ont i ligament och allmän växtvärk tillsammans med att bebis legat allt för långt in bland mina andra organ. Skönt att det är bättre iaf. Har ändå pratat med mvc och lämnat urinprov för att se om det är någon infektion. Borde få svar i morgon.
Däremot kan jag inte ligga på rygg längre för då mår jag riktigt dåligt. Bebis har alltså kommit så pass upp att hon klämmer till Vena Cava då. Kan inte minnas att det kom så här tidigt med lilla E men denna fröken och den här graviditeten är ganska annorlunda så det är bara att gilla läget. Så redan nu är det slut med att kunna variera mina sovpositioner. Det är sidoläge som gäller. Något som gör grymt ont i höfterna om jag inte pallar upp med en massa kuddar. Händerna somnar allt oftare och numera vaknar jag på nätterna av att de gör ont. Har letat fram mina handledsskydd jag har vid snowboardåkning. Ska se om det hjälper att sova med dom på.
Ovanpå allt har jag sjukt ont i ländryggen, där bäckenet fäster in mot ryggraden. En följd av träningspasset jag var på i lördags. Jag hoppas innerligt att jag inte skadat mig på riktigt och har insett att det inte blir mer gruppträning för mig innan bebis är född. Och idag på jobb fick jag en så rejäl sammandragning att det bara var att avbryta och sätta sig en stund. Nu var vi tre på frukosten men framöver när jag är själv kommer det bli problem.

Intressant hur en graviditet skiljer sig från en annan egentligen. Mycket är lika förstås men det är få saker som följer exakt samma mönster. Det bästa är väll att jag inte är lika ångestfylld och orolig denna gång. Men det kommer väll det med 🙂 Hur som helt har vi i alla fall bokat in en profylaxkurs nu och jag har inte samma ilska och ångest kring förlossningen heller.

Nu var det sängen som gäller. Mannen är borta även denna vecka och jag börjar kl 06.30 i morgon. Vilket innebär att det ska lämnas på förskolan innan dess. Stackars Pluppen, och stackars mig.

Trött

V.18 (17+3). Wow! Magen växer så det knakar och ibland är det en riktig liten kula. I alla fall när jag har mycket gaser i magen så att den blir spänd 🙂 Annars kan ingen som inte känner mig se det än, denna gång heller. Märkligt att jag är så nöjd över det. Är väll de gamla ätstörningatankarna som gör det, smalast vinner liksom. Tillochmed när det kommer till gravidmagen. Suck. Tur att jag är frisk i övrigt, är skönt att inte slåss med de demonerna längre.
Tråkigt hitintills är dock att jag inte känner bebisen så mycket. Med lilla E var det fullt liv i magen den här tiden. Jag kan känna diffusa gurglingar och tryck i livmodern men inte mer än så. Kanske sitter moderkakan i framvägg denna gång? Och så kanske plutten har fötterna ner och inåt? E låg ju med huvudet nere till vänster och fötterna uppe till höger mest hela tiden. Nu kan jag ofta få helt akuta kissnödighetsattacker trots att jag nyss var på toa så jag misstänker starkt att det är någon som trampar nedåt…
I övrigt är jag tröttare än tröttast men håller väll ändå igång hyfsat. Tränat två gånger senaste veckan, jobbat som jag ska och även fixat i trädgården en del i helgen. Nästa vecka går jag upp från 50% till 75% i arbetstid. Vi får se hur jag svara på det. Å andra sidan börjar det bli lite lättare sysslor nu. Det ska bakas och det kommer grupper. Inte så mycket mer storstäd med andra ord. Och så är det vår! Sol och värme med liten fin unge som älskar att vara ute och glatt äter jord och stenar när vi gräver i trädgården. Som är med och planterar lökar och flyttar stenar, vattnar och fixar. Fina, fina E. Så lycklig jag är att hon är i mitt liv ❤

Vilken skillnad! Och om nattsömn och magen

Mitt recept på Lergigan Comp kom med posten på tisdagen. Och vilken skillnad de gör! Har nog inte förstått hur dåligt jag skulle må utan dom. Att jobba må-ti var en plåga, allt annat också för den delen. Att sedan kunna komma till jobb på torsdagmorgon och ha energi var så skönt! Att dessutom kunna se fram emot att hämta dottern på förskolan efter jobb var underbart.

Annars flyter livet på. Jag var och tränade för tredje gången idag och jag börjar känna mig lite starkare igen. Men visst känns det att jag var sängliggande nästan två månader. Och att jag har en liten individ till att försörja med syre och näring. Förmågan att transportera bort mjölksyra är helt klart sänkt så jag pausar när det känns för obehagligt och har väldigt låga vikter. Blir trött och får träningsvärk ändå 🙂 Min förhoppning är att jag ska kunna träna två gånger i veckan nästan hela vägen fram till förlossningen. Så får vi se om det blir så, det vet en ju aldrig.
Magen växer men ännu kan ingen som inte känner mig se det. Märklig känsla att stå i en träningssal i tighta kläder och fortfarande vara en av dom som har plattast mage. Fast jag nu är i v.17! Jag har iaf tagit en bild på den som jag ska lägga upp tänkte jag. Ska bara orka och hinna föra över den från kameran till datorn. Blir extra meckigt när den inte ligger i telefonen som i princip är det enda jag använder för att surfa på.

Och ja just det. Det har hänt något stort i vårt familjeliv: Lilla E sov hela natten för första gången i förrgår!! Kl 20-06 i egen säng och i eget rum. Hon upprepade det hela natten som var med att sova kl 20-04.30 för att somna om så fort jag lade mig bredvid henne och sova vidare till kl 07.00. Helt otroligt! Sen att jag inte sover hela natten är ju en annan sak. Det har jag aldrig gjort och tror inte jag någonsin kommer göra. Fast svårast nu har varit att inte kunna titta till henne. Det var svårt att somna om där vid 2-tiden när jag inte hört något från henne på hela natten. Jag tror ju fortfarande att hon ska sluta andas när som helst 😦 Med bebisen som är på väg ska vi iaf ha andningslarm. Jag orkar inte med att sova så på helspänn och med ständig skräck som jag gjorde med E. Jag tror dessutom att mitt ständiga petande och kontrollerande har gjort att hon sovit mer oroligt än hon behövt. Säkert därför det är skönt för henne med eget rum, äntligen får hon sova i fred…

Dagen idag

Vilken dag det blev, puh! Lilla gumman har det inte lätt nu. Just nu sitter i alla fall mannen och jag äntligen i soffan, pluppen sover i sitt babynest och jag ska snart göra henne sällskap i sömnlandet.

Pipandet och oron höll i sig från och till hela dagen. Inte somnade hon på förmiddagen som hon brukar heller utan slumrade mest någon minut här och där mellan gråtandet. Samtidigt hade jag tid i tvättstugan vilket gjorde att jag konkade bebis och tvättsäckar upp och ner i hissen, genom trånga källardörrar och knasiga trappor halva dagen. Lilla pluppen låg någon gång i vagnen, nästa i sjalen och ibland i famnen. Blä för att inte ha någon egen tvättmaskin. Bestämde där och då att nu får det vara slut på tvättandet om dagarna, aldrig mer att jag tvättar när jag är själv hemma med pluppen. Deklarerade detta för mannen när han kom hem och nu har vi bestämt oss för att köpa en tvättmaskin. Inte minst med tanke på att han snart kommer vara borta massor. Redan om två veckor börjar utbildningen på annan ort i Sverige, och vi kan inte följa med 😦 Men det är en annan historia.

Nåja, efter en kortare lur i vagnen fick jag henne att äta lite och sedan lade jag henne i babygymmet. Fungerade i en kvart kanske och då han jag äta en macka, gå på toaletten, hänga upp en del blöt tvätt samt köra uppvärmningen och knäböj på mitt länge efterlängtade pass Body Pump. Jäklar vad effektiv man kan bli 🙂 Sen var gymmet inte kul längre utan vi åt lite till och hon somnade äntligen i min famn vid tre-tiden. Bestämde mig för att jag också behövde sova så vi sjönk ner i soffan och sov till kl 18.20 faktiskt. Så skönt! Efter det blev det lite mer äta för både pluppen och mig innan jag kunde lägga henne i gymmet igen för att faktiskt hinna med ytterliga två låtar på programmet. Lite meckigt blir det; står med en fot nära babygymmet så jag kan putta till det ibland så figurerna rör sig lite och roar henne en stund till..

Men efter de låtarna var det stopp. Pip och skrik. Måste ändå säga att jag är nöjd. Nästan halva passet kom jag igenom, resten tar jag i morgon. Tänker som så att det är bättre att ta sig igenom passet under loppet av ett par dagar än inte alls.

Mannen kom så äntligen hem efter att ha haft kvällstjänst på jobb, så som resten av veckan. Så gudomligt skönt att kunna lämna över lite till någon annan. Ibland undrar jag hur jag skulle orkat om jag varit själv. Men visst är det så att man fixar det, det hade jag också gjort. Men å så skönt det är att vara två när hon har det jobbigt.