Vänner

Ojojoj så trötta vi är i vår familj nu. De senaste dagarna har vi nämligen haft besök. Min fina vän S som bor i fjällbyn jag lämnade har varit här i tre dagar med man, döttrar och hund. Det faller sig nämligen så vansinnigt bra att hon kommer från en ort ungefär 15 mil härifrån och de är där åtminstone två gånger om året för att träffa familj och vänner. Nu när vi fått så stort hus så passade de på att komma hit.
Det har varit helt fantastiskt! Barnen är 3,5 år och 1,5 år, dvs det blir tripp trapp trull på våra ungar. Och som dom har lekt! Lilla E har varit helt lyrisk och dyrkat allt den stora tjejen gjort. Lilla A har mest hängt efter och varit glad. Mitt i allt kaos har vi hunnit äta gott, vara på någon utflykt och prata massor. Sen har vi alla sju däckat vid 21-tiden tillsammans med barnen. Lagom 🙂
Idag for de vidare och jag försöker återhämta mig. Det känns enormt tomt utan dom här nu men samtidigt så skönt. Lilla E har också varit helt slutkörd så vi har sett på film, sovit tre timmar på eftermiddagen, fikat, ätit middag och myst innan vi gick och lade oss för natten.
Men det här med vänner alltså. Så enormt viktigt och jag inser hur mycket jag saknar andra vuxna än J att umgås med. Jag hoppas att jag hittar några att vara med här i byn snart.

Nu ska jag också borsta tänderna och sova, det behövs kan jag lova.

Intensivt

Påskhelg. I år även långhelg för mig. Så vi far runt halva landet och hälsar på släkt och vänner. I fredags startade vi med att köra till Karlskrona. Där bor mannens syster med sambo och vi har aldrig varit där och hälsar på dom tillsammans. Blev två toppendagar! Strålande väder, glad unge, besök i hembygdspark, safaripark, god mat, lekparkshäng och 40-årsfest för systerns sambo.
I morse packade vi ihop oss från hotellet och körde mot Malmö för att träffa goda vännerna med dottern L, 7 månader. Där har vi nu lekt, fikat och pratat massor. Lagom till frökens sovstund sitter vi nu i bilen på väg norrut till mannens föräldrar utanför Landskrona. Där ska vi förses med mat och lilla E ska få leka med farmor 🙂 Vi hoppas på en tidig kväll och en bra natt. För i morgon far mannen på jobb. Jag och E stannar med farmor och farfar på förmiddagen innan vi tar tåget ner till Lund och vännen S med barn och man. Vi tänkte hänga där i väntan på att mannen slutar för dagen så vi kan köra hemåt på riktigt. Väl hemma ska han hämta hyrbil och sedan köra tillbaka till Skåne för jobb resten av veckan. Lilla E och jag blir då själva hemma och ska fixa jobb och förskola. Pust. Och vilken uppladdning sen då. Känns mest som en lång logistikövning hela helgen. Men självklart roligt också!

Annars mår vi bra. Lillan i magen sparkar som tusan numera och igår kändes det faktiskt även utanpå magen 🙂

Nu ska jag vila ögonen lite innan cirkusen hos svärföräldrarna drar igång…

Nya vänner och väntan

Kommer ni ihåg att jag gått på vattengympa nu under våren? Hur som helst har det varit ett kanongäng med tjejer och det kändes tomt att gympan tog slut. Som tur var tog S tag i att göra en maillista och vi är nu några stycken som har kontakt både via FB och mail. Igår cyklade jag över till S för att låna ut en schal hon behövde. Kom hem fyra timmar senare efter en massa skratt, flams, en del allvar och en underbart god chokladkaka som landade in i huset när en annan av hennes kompisar kom över. Alltså, jag håller på att få egna vänner här nere. Redan! Nu menar jag inte att räkna bort er jag lärt känna via bloggen. Men att träffa folk så här, i vardagen. Häftigt! Det roliga är att nu när vi presenterat oss lite närmare alla i gruppen så visade det sig att de flesta är i samma ålder, har flyttat runt mycket, ganska nyligen flyttat/återvänt till Lund och gillar träning i de flesta former. Hur bra är inte det?
Är så himla tacksam mot livet som ger mig allt det här.
Annars är det nedräkning på riktigt nu; 12 dagar kvar enligt min app i telefonen. Den ticker jag har här är inte riktigt rätt eftersom jag inte orkat sätta mig in i hur det var man gjorde nu igen, den får duga ändå.
Nu ska jag ägna resten av dagen åt att plocka och fixa lite hemma, med ganska många och långa pauser på soffan.
Kram på er!

Huvudet upp och fötterna ner

Ja, på mig alltså. Nu har livet stabiliserat sig lite igen. Efter besöket på KK har hon levt om som vanligt där inne i magen och jag kan slappna av lite mer. Mannen har också varit ledig några dagar så vi har hunnit ta hand om varandra och funnits nära. Jag mår helt klart bättre. Kanske har nivåerna av medicinen stabiliserat sig också? Huvudvärken är i alla fall inte lika påträngande längre vilket är skönt.

Annars njuter jag av att ha avslutat mina renoveringsprojekt och kunna koncentrera mig på att bo och leva i vårt hem. Visst finns det kvar att göra men inget som är akut överhängande faktiskt. Det får ta lite tid att bo in sig också. Idag har jag också spenderat eftermiddagen på stan med en efterlängtad vän som också flyttat ner hit från vår fjällby. Det är verkligen inte lätt att acklimatisera sig till det ”vanliga” livet här nere så hon och hennes man har det rätt kämpigt just nu. Samtidigt så vill dom ju slå sig ner och skapa en trygg punkt i tillvaron, men det tar tid. Är i alla fall glad att hon är här, en liten bit av ”hemma” för mig 🙂

Istället för att härja runt och bygga en massa så går jag in för att förbereda mig så gott det går inför pluppens ankomst. Igår tvättade jag alla bebiskläderna i stl 50 och dom hänger nu på tork här i vardagsrummet. Herregud så pluttigt och fint det är! Kan inte riktigt förstå att det är till vårt barn allt det vi förbereder. Det är så stort! BB-väskan ska packas här också. Vi ska ju enligt planen stanna på BB för övervakning några dagar extra så vi får väll packa ner lite mer än brukligt, både till oss och till Pluppen. Ska försöka plocka upp den där virkningen som jag längtat efter i flera månader också. Så får vi se om jag hinner få ihop en filt åt henne innan hon kommer.

På träningsfronten har det blivit några pass Yoga den senaste veckan och jag ska strax plocka fram hantlarna och köra lite Body Pump här i vardagsrummet. Har inte alla vikter som behövs men tänker att jag väger så pass mycket extra bara i mig själv nu att det räcker nog :-S Är förvånansvärt rörlig fortfarande vilket är oerhört skönt. Att cykla hit och dit eller bära/gå är inga problem. Det är bara i bland som hon trycker så mycket mot bäckenbotten att det gör vansinnigt ont i underlivet, då är det svårt att gå rakt…

Snurrigt och lite virrigt inlägg, så som jag känner mig med andra ord 🙂

Kram på er!

Utmaning från Jenny

Jag brukar inte bli inblandad i de utmaningar som cirkulerar men nu blev jag ju utmanad av Jenny och eftersom hon har så smarta och bra frågor så kunde jag inte motstå 🙂 Så här kommer det:

Reglerna är:
– Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
– Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
– Create 11 new questions for the people you tag to answer.
– Go to their page and tell them they’ve been tagged!
– Do not tag back to the person who has already tagged you.

 

1. Vad tycker du egentligen om ytlighet? Skönt eller trist?

Hm… För mig är ytlighet något patetiskt och tråkigt om personen i fråga gör det till en allvarlig och viktig sak att allt ska vara perfekt. Däremot kan jag uppskatta att någon gör sig fin eller har ett fint hem. Däremot är jag helt ointresserad av själsligt ytliga människor, men det brukar vara ömsesidigt då de tycker att jag är väldigt märklig…

2. Vad är det första du tittar på när du träffar en ny människa?

Håret tror jag, det är i alla fall vad jag kan minnas av en person om man ska prata om dem efteråt. Sedan tar jag också in hållningen och sättet att röra sig. Det säger så mycket om hur en människa mår och varit med om.

3. Vågar du stå på dig eller blir du lätt överkörd av andra?

Tyvärr blir jag lätt överkörd av andra. Det är något jag ständigt jobbar på att förbättra. Mitt nyårslöfte för två år sedan var faktiskt att jag skulle bli mer bitchig. Och det har fungerat! För varje gång jag står på mig eller fräser ifrån blir det lättare och lättare. Nu har jag kommit så långt att jag till och med kan tycka att det är roligt att platta till någon som är ett riktigt svin, som tex otrogna fd pojkvänner 😉

4. Vad är ditt vanligaste svärord?

Enligt mannen är det tydligen ”Skrutt” jag säger när något går fel. Räknas inte ens till svärorden ju! Annars är det nog ”jävlar” eller en harrang av valfria fula ord om jag är på det humöret.

5. Har du en padda?

Haha, nä. Så pass långt ifrån att jag först funderade på varför jag blev tillfrågad om jag har en sån där stor groda med vårtor på 😀

6. Hur många resväskor har du?

Inga! Däremot en uppsjö av ryggsäckar i olika storlekar och så några större packsäckar (typ försvarsmaktens svar på hockeytrunk).

7. Hänfaller du åt skvaller?

Jajemän! Elakt skvaller tål jag inte men jag gillar att veta vad som händer runt omkring mig. Tänker att skvaller faktiskt är ett sätt att bry sig om också.

8. Vad fick dig att börja blogga?

När jag bestämde mig för att försöka få barn på egen hand så började jag leta information på nätet och ramlade då in på många av de bloggar jag följer idag. Jag började själv skriva för att det kändes lite taskigt att bara läsa och kommentera utan att berätta lite om vem jag var i gengäld.

9. Tror du på att det finns annat liv i universum?

Ja. Eftersom universum är oändligt så är det orimligt och enormt uppblåst om vi tror att vi är de enda livsformerna som finns.

10. Hur många timmar måste du sova för att fungera?

Förvånansvärt få faktiskt. 6-7 timmar tror jag. Sover jag mer så kan jag inte sova natten därpå istället..

11. Vilken humor har du?

Rätt så rå och grabbig faktiskt. Är uppvuxen med två storkusiner som fostrat mig in i den andan. Däremot har jag till min stora förtret lite svårt att förstå ironi. I alla fall när det är något som kastas fram i en ett samtal. Tar allt i livet lite för allvarligt för att fånga upp de signalerna. Min omgivning däremot tycker det är fantastiskt roligt att jag ofta missar detta och driver friskt med mig mest hela tiden ;-S

 

Skickar inte vidare utmaningen utan låter den stanna här nu 🙂