Förvandlingen av köket

Min vana trogen så var jag för snabb när jag väl började med köket för att ta en ”förebild”. Men tänk er alla luckorna till vänster uppsatta i köket samt matta och fula bänkskivor. Till höger är det äntligen klart!! Mannen har slipat bänkskivan och oljat in den, luckorna är målade med en mjuk antikvit färg och lite burkar och annat pyssel har fått flytta in. Jag är så himla nöjd med resultatet av mitt slit, nu gillar jag att gå in i köket igen. Billigt är det också att göra så här. Jag tror att jag har lagt ca 2000 kr på färg och tillbehör hitintills vilket det lätt var värt. Nu ska jag bara köpa hem ett golv och be svärfar komma hit och lägga det åt oss. Det som ligger nu är en trasig plastmatta som def har sett sina bättre dagar. Funderar på mörkt trägolv i samma ton som bänkskivan, vad tror ni? Hade gärna haft ett ljust golv men jag är rädd att hela köket kommer bada i vitt då och det är alldeles för stort för det.

Medan jag funderar på det ska jag ta en liten powernap så jag orkar med vattengympan i kväll. Sista gången för terminen, trist. Har varit hur mysigt som helst att träffa de andra tjejerna och det är väldigt avslappnande att röra sig i vattnet. Får ni chansen någon gång så gå!

Kram på er!

Tröttdag

Igår var jag igång hela dagen och fick faktiskt mycket gjort här hemma! Köksluckorna är på plats och vårt kök är som nytt! Bilder kommer. Nu ska bara ett nytt golv på plats så är det klart. Var enormt trött på eftermiddagen och hade gärna sovit en stund men tvingade mig att jobba på. Och det får jag betala för idag. Vaknade med huvudvärken From Hell och har nu ägnat hela förmiddagen åt att sova på soffan med neddragna gardiner. Har uppenbarligen fortfarande inte fattat att jag måste vila när jag är trött, suck. Men promenaden igår kväll är jag glad att jag kom ut på, vi bor verkligen bra här:

TUL 2

Många ultraljud har det blivit under graviditeten (6 st närmare bestämt) men det här ska nog vara det sista innan hon kommer och vi får se henne på riktig, det är ju bara 3 veckor kvar nu! *hjälp*

Hur som helst gick allt bra och hon har växt till sig rejält. Från -12% till +1%. Av måtten att döma är det som jag trodde; en kort liten tjockis 😉 Bedömd vikt just nu är ca 2800 g och födelsevikt ~3500g. Fast det vet vi ju hur exakta de där mätningarna är…;-S

Nu – Fortsätta med mina renoveringsprojekt!

Långsamt

Jag hade gjort stora planer för dagen. Eller stora och stora, jag har ju en del jag vill hinna med här hemma innan Pluppen kommer. Vad jag hela tiden glömmer att räkna med är att allt tar sådan tiiiid! Helt galet hur långsam jag är, oavsett vad det gäller. Har i alla fall hunnit en sväng till IKEA och sedan Bauhaus, målat lite på några mellandelar i köket samt städat badrummet. En promenad hann jag med också. Luckorna som jag hade velat ha upp idag står fortfarande på golvet i köket, tavlorna ligger utspridda över lägenheten och skåpet i badrummet sitter fortfarande snett. Men, det kommer en dag i morgon också som tur är 🙂 En dag som först innehåller ett besök på KK och det extra tillväxtultraljudet som vi blev kallade på eftersom pluppen verkar vara lite liten. Är inte särskilt orolig för att hon inte växer eftersom hennes fötter letar sig högre och högre upp mot revbenen. Men det ska bli skönt att titta till henne lite. Men nu blir det en kopp te och sängen så att jag orkar med allt det där jag inbillar mig ska bli gjort i morgon 🙂

Kram på er!

Barnmorskebesök, vikt och vardagstankar

Så var den helgen slut. Mannen packade just ihop och for till Sthlm för några dagars jobb där. Jag tror vi har haft en bra helg trots en hel del trötthet från min sida. Det är mycket känslor nu så här i slutet av väntan på pluppen och vi blir nog båda lite frustrerade över att det är rörigt hemma. Idag har vi i alla fall fått upp en massa saker på väggarna vilket är bra. Problemet är bara att J avskyr allt hemmafix så humöret har ju inte varit i topp. Dessutom är han himla osäker på hur saker ska göras och blir otålig när jag inte heller vet direkt. Men det tunga är uppe nu, så justerar jag i lugn och ro småsakerna i veckan istället när han är borta 🙂

I fredags var det i alla fall dags att gå till min fina bm M igen. Längtar alltid till besöken och är glad att det är så tätt som två veckor mellan numera. Allt var fint med både pluppen och mig. Magen ligger kvar på sin medelkurva, blodtryck och blodvärde var bra. Pluppen har sjunkit så som jag misstänkte i söndags. Megahäftigt att jag faktiskt kände när det hände! Så nu ligger hon i förlossningsläge, ruckbar men helt rätt. Bm uppskattade hennes vikt till 2600-2800 g någonstans, lite högre på kurvan än ultraljudsmätningen gjorde. Ska bli spännande att se vad de säger på onsdag om hur hon vuxit. Om jag ska gå efter bilderna vi såg sist så tycker jag hon ser ut som en liten tjockis, kort och bred 🙂

Något som är jobbigare är min vikt. Jag har verkligen gått upp mycket och än är det en månad kvar. Ångesten smyger i hörnen samtidigt som jag inte uppfattar mig själv som så tjock, vilket såklart i min tyvärr fortfarande lite sjuka hjärna ger mig ännu mer ångest. Alltså det faktum att jag inte har ångest. För betyder det att jag slutat bry mig om hur jag ser ut? Kommer det leda till att jag blir hur tjock som helst!? Rent intellektuellt fattar jag väll hyfsat väl att så är det förstås inte men oj vad det känns konstigt att vara så stor. Dock hjälper det att de enda kommentarerna jag fått om min kropp under graviditeten är att jag har en liten och fin mage samt att jag inte ser ut att ha gått upp så mycket. +10 kg har några gissat på, dom skulle bara veta… Tänker att folk är alldeles för plumpa i sina uttalanden för att säga något sådant bara för att vara snälla så jag hoppas att det bara är något som min kropp faktiskt behöver. Och förhoppningsvis kommer det gå åt under amningen. För amma ska jag! Vartenda gram som min lilla unge har sett till att jag lagrat på min kropp ska minsann omvandlas till pluppmat. Så det så!

Nu ska jag återvända till mina köksluckor och få målat sista vändan. Sen är dom KLARA! Ska bli helt underbart skönt att få upp dom på plats igen!

Mors dag

Idag firar jag min fina mamma. Som jag för första gången missat att skicka blommor eller kort till. Tanken var ju att jag skulle varit där i helgen så därför har jag tappat det helt i planeringen. Ringde istället skamset idag. Min mamma skulle aldrig bli ledsen för det men jag tycker att hon förtjänar så mycket mer än ett telefonsamtal. Så som hon har slitit, älskat och kämpat. Jag har världens bästa mamma och jag hoppas att jag kan vara någonting i närheten av det för min lilla plupp.

Ofrivilligt Barnlösas Dag

För ett år sedan visste jag inte om jag skulle skriva något eller inte, var jag verkligen Ofrivilligt Barnlös? Jag hade ju inte ens försökt så många gånger att jag visste hur det låg till. Men längtan hade jag haft i många år och lika så hunnit sörja och försöka ställa in mig på ett liv utan barn, tankar jag bearbetade parallellt med mina försök. Därför skrev jag detta.

Det gångna året har ställt mitt liv på ända och bevisat för mig att jag inte hade så svårt att bli gravid som jag var rädd för. Från att vara ensam singelförsökare är jag nu i en varm och kärleksfull relation, höggravid med vår älskade Plupp och så oerhört lycklig över vad livet gett mig.

För, om allt går bra (vågar inte riktigt ta ut det i förskott..), så kommer jag inte behöva tillhöra skaran som kämpar och slåss för att få sitt älskade barn. Jag är tom ganska normalfertil trots de inseminationer jag gjorde utan ett bestående plus, annars hade jag inte blivit gravid så lätt tillsammans med mannen. Eller så var det ett lyckokast. Ett guldägg som släppte just i början av oktober förra året. Det får framtiden utvisa, den dagen vi börjar önska syskon.

Det jag vill ha sagt är att oavsett att jag är gravid nu och är ”på andra sidan” så gör inte det mitt stöd till er som fortfarande kämpar mindre. Jag kommer alltid att vara innerligt tacksam och förundrad över att just jag faktiskt får uppleva hur det är att ha någon som kilar in sina fötter under revbenen och pressar allt hon kan, som hickar på kvällarna, gör mig gräsligt varm i sommarvärmen och som jag redan nu älskar över allt annat. Jag kommer aldrig att ta för givet att barn kommer som man planerar och önskar. De är en gåva.

Det gångna året har till min stora lycka inte bara ändrat mycket för mig. Det har fört med sig framsteg för singlar i Sverige så att de som har svårt att bli gravida faktiskt kan få hjälp. Singlars rätt till insemination har klubbats! Äntligen har våra politiker insett det vansinniga i att definiera en sjukdom utifrån civilstånd.

Mycket finns kvar att göra, för såväl ensamstående som par. Men jag tror vi har kommit en bit på väg. Måtte bara fortsatta utvecklingen gå fort!