Vardagslycka och rörlighet

Åh vilken bra dag det här har varit hitintills! Jag tar Citodon och Panodil var 4:e timme, underbara piller! Det tillsammans med kylkompressen och att Naprapaten knäckte loss orsaken till inflammationen gör att jag nu ser ljuset i tunneln och faktiskt kan andas igen!

På förmiddagen ringde svärfar och meddelade att han var här med bilen nu. Jag åkte dit och lämnade den igår för att han skulle laga nåt med bromsarna. Väntade ett tag men när jag behövde åka in till KK och doktorn så fick jag deras bil under tiden. Så idag kom han med den; lagad, nyservad, tvättad och vaxad, sommardäck på samt städad inuti! Alltså, är det så här det är att ha en pappa? Känslorna är blandade över den hjälp vi får. Dels känns det väldigt konstigt, som om vi utnyttjar dom, men samtidigt helt underbart skönt! Inser också hur mycket jag formats av allt som hände pappa och oss. I min värld så gör jag det själv, annars händer det inte. Men jag tror nog att jag kan vänja mig vid detta 🙂 Min underbara mamma hängde jag med i telefon under halva förmiddagen, hon lika glad som jag över att vi har en farfar till vårt barn som finns till hands.

Under tiden ropade jag hem en vårjacka på Tradera för 194 kr. Kan fortfarande stänga min skaljacka men det är knappt. Behöver def något när det regnar och blåser ute och jag kan inte inbilla mig att jag inte kommer bli större de närmaste 6 veckorna… Det blev en halvlång jacka från Espirit med dragsko i midjan, stl 42/44. Hoppas att den passar.

Jag har också hunnit skrubba rent den sista biten av badrumskaklet inför målning och sedan varit ute och gått i försommarregnet en timme. Det är sådan enorm lycka att sammandragningarna som jag hade så mycket av i början nu har gett sig. Konstigt men sant. Njuter av att vara mer rörlig så länge det varar. Tror dessutom att pluppen sjunkit något för det trycker inte alls lika mycket uppåt längre. Däremot pressar hon sina små fötter mot mina revben på höger sida mest hela tiden samtidigt som det ilar i underlivet. Tror hon pressar sig nedåt jag. Vi får väll se vad bm säger i morgon.

Nu sitter jag uppkrupen i soffan och laddar inför kvällens vattengympa med lite egotid:

Önskar er alla en minst lika fin dag som jag har fått.

Kram och kärlek i mängd!

Annonser

Inflammation i ryggen och lite hjälp

Besöket hos sjukgymnasten i går blev en total besvikelse, hon vågade knappt peta på mig för att jag är gravid. Hon skickade hem mig med några strechövningar och order om att ringa kk om det inte gav med sig.. Ringde då gråtfärdig till min naprapat som till min stora lycka tog emot mig någon timme senare. Tyvärr var även hon var tveksam till att behandla mig. Dock så masserade hon ryggen och knäckte loss de stora låsningar jag hade i bröstryggen. Däremot ville hon att jag skulle kontakta KK för en bedömning så att det inte var något annat som var fel. Tydligen så kan smärta från något i bukhålan kännas på märkliga ställen när man är gravid och hon var orolig för att det var något sådant. Så när jag vaknade i morse med samma smärta som hela den senaste veckan så ringde jag faktiskt kk. Kände mig rätt fånig eftersom det är ryggen jag har ont i och jag själv har svårt att se det som något graviditetsrelaterat. Men eftersom jag inte fick hjälp via mina vanliga kanaler så gjorde jag som dom ville.

På Spec.mödravården där jag till slut hamnade var dom supergulliga. Vid det här laget hade jag så ont att jag inte kunde sitta på stolarna i väntrummet utan låg på knä med överkroppen liggande på en stol. En dansk läkare konstaterade ganska snabbt att om jag kände att det var i ryggen jag hade ont så var det också där smärtan kom ifrån, skönt. Däremot kände hon snabbt att det var ett stort område med inflammerade och svullna muskler i bröstryggen. Som tur var hade hon i alla fall lindring att erbjuda; kylpåsar och lite starkare smärtlindring än Panodil.

Om jag bara kunde fatta vad det kommer från! En misstanke jag har är den där madrassen vi skar till med ett hål för magen så att jag kunde sova som vanligt. Det jag inte tänkte på då var att en stor del av ryggen inte hade något stöd alls. Det stämmer också bra med var i bröstryggen jag har ont. Madrassen är bortplockad sedan några nätter tillbaka och nu är det bara att hoppas på att det läker snabbt för så här orkar jag inte må. Jag har ju så mycket jag vill göra innan pluppen kommer!

Lättnad

Sedan jag blev sjukskriven i mitten på mars så har jag till och från varit lite orolig för att sjukskrivningen inte ska godkännas. Iof skulle vi väll klara oss ändå men det skulle vara så mycket lättare om jag får sjukersättning. Eftersom jag inte fattade att jag själv skulle gå in på FK hemsida och ansöka om ersättning så dröjde det till slutet av april innan det blev gjort och nagelbitandet har fortsatt. MEN, idag kom det in pengar på mitt konto! Vilken lättnad! För vad hade jag gjort om det inte gått igenom? Jag kan ju inte jobba två månader i efterskott liksom…

Dagen idag har annars spenderats på IKEA och sedan med att hämta upp den där takfläkten jag tingade. Takfläkten är ful, så klart. Men väldigt efterlängtad. På IKEA köpte jag det som ska bli det nya badrummet och så en massa annat förstås. Alltså, tycka vad man vill om IKEA men jäklar dom kan säljteknik! Alltid kommer jag hem med en massa mer än jag tänkt mig men känner mig aldrig lurad eftersom jag behöver varenda pinal.

Utöver shoppingen så har jag funderingar kring min medicinering. Märker att jag är låg, slö och ointresserad av det mesta. Vill mest sova och gör mitt bästa för att inte behöva börja en ny dag på morgonen. Det onda i ryggen tar såklart på krafterna men jag undrar om det bara är det. Kanske är det dags att öka på dosen igen? Jag har ju inte höjt sedan början av graviditeten och i slutet brukar det behövas då blodvolymen blivit så stor. Men jag avvaktar lite. Vill ju helst inte så jag börjar med sjukgymnasten i morgon och så ska jag tvinga mig upp och ut lite mer. Så kanske, kanske slipper jag en höjning. Hoppas.

 

Ensam hemma, en spark i revbenen och renovering

Mannen har åkt norrut på jobb och är tillbaka på fredag så det är tomt och tyst här. Eller tja, ensam är jag väll inte precis. Pluppen är ju här 🙂 Sedan det där vilodygnet hon hade häromdagen så är hon om igen igång konstant. Tror hon håller på att flytta rumpan till vänster sida istället för höger och det kräver tydligen en del jobb. Idag fick hon också in den första smärtsamma sparken upp i revbenen. Vår lilla tjej börjar bli stor 🙂

Tanken de här dagarna är att jag ska göra klart rätt så mycket i av vår (min) renovering i badrummet. Jag har tagit ”förebilder” så när jag är klar med det mesta kommer jämförelserna. Tanken är att göra en renovering light; måla de sunkiga kakelfogarna vita, byta ut allt sanitetsporslin, blandare, spegelskåp, belysning och duschstång mm. Min tanke är att jag ska kunna göra allt det här själv utan inblandning av hantverkare. Men vi får se. Orken börjar tryta och ryggen gör ondare än ondast. Dessutom är jag lite osäker på det här med vad jag får och inte får göra när det kommer till våtrum och försäkringsfrågor. Just nu lutar det åt att jag överlämnar duschblandare och toalettbyte till ett proffs och nöjer mig med att byta ut handfatet, måla och fixa resten. Längtar efter att få det klart för sen är det köket som också ska fixas: köksluckor ska målas och nytt golv läggas. Även gardiner och rullgardiner ska upp, solskydd placeras på balkongerna, tavlor hängas, tv’n ska upp på väggen och vi m å s t e gör något åt hallen.. Egentligen vill jag måla om alla tak och väggar i lägenheten också men jag inser mina begränsningar och så illa är det inte. Väggarna är vita så färgen kan jag leva med, problemet är bara att det är svärfar som målat för fyra år sedan och kvalitén på arbetet är halvbra… Nåja, när pluppen väl är här lär jag väll inte ha tid att störa mig på flammiga tak och dåligt underarbete 😉

Och nu är det bara 7 veckor (+-2 veckor) kvar tills hon är här! Bäst jag går och lägger mig så jag orkar med åtminstone hälften av vad jag tänkt mig i morgon.

Gravidkrämpor, värmebölja, takfläkt och kärlek till Pluppen

*Start gnäll*

Illamående – bläk! Pluppen ligger och trycker högt under mina revben vilket gör att jag mår illa konstant. Igår på väg till vattengympan så kräktes jag också lite för första gången under graviditeten. Ja, lite. (Äckliga detaljer: Det kom upp en del och reflexmässigt svalde jag men en del kom så högt att jag fick spotta ut.) Utöver det har jag ett antal revben och kotor i bröstryggen som låst sig så varje andetag skär som knivar i ryggen. Sova är ett kapitel för sig då ryggläge bara är att glömma (pga trycket på kroppspulådern), mage inte fungerar och sida ger mig ont i höftlederna. Dessutom har det varit helt sjukt varmt här i Skåne de senaste dagarna. Var helt gråtfärdig i förrgår kväll när vi kom hem från föräldrautbildningen och det var 30 grader!! i vårt sovrum. Takfläkt är tingad på Blocket och ska hämtas i eftermiddag, förhoppningsvis får vi upp den redan i kväll. Jag vet, takfläktar är extremt fula. Men gudagåvor när det kommer till att kyla ner ett rum, så en takfläkt blir det.

*Slut gnäll*

Det största som händer just nu är annars de känslor för pluppen som börjar stiga upp till ytan ordentligt. Ultraljudet i förrgår gav mig enormt mycket mer än vad jag hade hoppats på. Att se henne så tydligt, att se de knubbiga låren och den lilla putande  munnen gjorde henne väldigt verklig för mig. Jag har ju varit så rädd för att jag inte ska tycka om henne och lika ledsen över att om så blir fallet så kommer min älskade lilla unge ha en mamma som inte kan ta henne till sig. Ehh, jag vet, tankefel. Men vem tusan är logisk med alla dessa hormoner i kroppen? Nu när kärleken välde upp i mig med förnyad styrka så kom nästa knäppa noja; tänk om hon inte tycker om mig!? Logiken har helt klart rymt från min tankeverksamhet för gott :-S Ovanpå detta så var hon väldigt lugn både i går kväll och i natt och skräcken slog sina klor i mig med full kraft. Nu sprattlar hon omkring som tur är, annars vet jag inte vad jag hade gjort.

Med det sagt så ska jag försöka få lite gjort idag stället för att som igår sova bort en stor del av dagen. Kanske ett varv på de där badrumsfogarna? Lite Yoga hade inte varit fel heller…

Kram på er!