Ajajajaj :-(

S*tan vad ont jag har i ryggen! Det där lilla felsteget jag tog i måndags håller på att knäcka mig faktiskt. Smärtan är skärande och har spridit sig upp i bröstryggen också nu 😦 Ringde i ren panik en tjej här i byn som masserar och hon tog emot mig direkt. Hon kan inte manipulera lederna men lite av spänningarna blev jag av med. Nu ska jag bara andas mig igenom helgen till den tid jag har hos Naprapaten på tisdag. Den närmaste naprapaten ska tilläggas, 10 mil bort… Om att jag längtar efter att bo i en stad nu!
Nä, ingen bra dag idag. Förutom att känslan när jag är på jobb bekräftar allt mer hur bra det blir att få sluta nu, skönt 🙂

Annonser

Att vakna arg och outsövd

Sov till halt tolv idag, var rätt trött med andra ord. Kvalitéen på sömnen blev tyvärr inte som önskad under natten. Det första jag gjorde på jobb i förrgår var nämligen att trampa fel i en trappa och vrida bäckenet igen så nu skär det av smärta i hela höftpartiet när jag försöker vända mig på nätterna. Längtar efter att få nära till naprapaten. En tid är i alla fall inbokad direkt vi kommer ner och påsken är över. Bara två veckor till…

Därtill så vaknade jag och var ganska ilsken. Nu när jag har börjat slappna av och stressa ner så ser jag mycket klarare på min jobbsituation. Och detta gör mig arg. För det jag kommit ihåg nu (kanske har jag sagt det förrut, men jag säger det igen. Mest för att påminna mig själv.) är att jag sa till att jag inte skulle orka! Redan i oktober när jag fick mitt efterlängtade plus på stickan så pratade jag med mina chefer. Min önskan då var att vi skulle hitta en ersättare för mig i städet redan från januari och att jag i februari skulle gå över till att vara ”bara” receptionist, utan arbetsledaransvar. Detta av flera kloka anledningar:

  • För att jag inte visste hur jag skulle må av graviditeten, särskilt med tanke på min historik med både depressioner och ätstörningar.
  • För att jag vet hur mycket det alltid är att göra och hur svårt jag har att sätta stopp.
  • För att jag ville ha en chans att må bra under min graviditet
  • För att jag skulle kunna hålla hela vägen och jobba så länge som möjligt.

Till svar fck jag bara att jag inte skulle måla fan på väggen än och att det skulle vi ta då, när det blev aktuellt. Min personalchef trodde nog att jag skulle må bra den  här tiden sa hon.

Nu blev det ju aldrig akuellt mitt i kaoset som startade i december och allt fler arbetsuppgifter har lastats på mig. Min vana trogen så försöker jag lösa det jag får mig pålagt. Resultatet: En chef som tycker att jag har en bit kvar att lära när det gäller att hushålla med krafterna och att inte köra på för hårt. Vi fick en situation på jobb där jag försvann från en dag till en annan, något jag ville undvika. Dessutom förlorar jag ekonomiskt på att vara sjukskriven de här månaderna istället för att kunna jobba. Så om jag är sur? JA!

Dessutom har jag redan haft ett ”snack” med honom om min sjukskrivning och jag vill inte komma dragande igen som en annan hormonhäxa. Det får helt enkelt vara. Viktigast är att jag vet hur det gick till och att min personalchef vet hur det ligger till. Min  högsta chef kommer förstå när vi fått lite perspektiv och det blir akuellt att få referenser inför nya jobb. Tar upp det då tänker jag, just nu är vi så trötta allihop att det blir bara rörigt.

Men självklart är jag på jobb 🙂 Måste avsluta och lämna över, skriva dokument och sortera. Men det fick jag faktiskt för min läkare. Egentligen borde jag väll bara vara hemma, med tanke på att det faktiskt inte är mitt fel hur det blev. Men jag vill lämna det snyggt efter mig. Tror det biter mig mer i baken sen om jag bara släpper faktiskt.

Och med det sagt; tillbaka till verksamhetsplanen och årsöversikten så jag får gå hem någon gång.

Kram på er!

Jobbat lite och förstått mer

En ganska bra dag här i norr, om vi bortser från det faktum att det är 3 grader varmt och spöregn. Helt galet väder är det, så här ska det inte vara i mars!
Jag har fått mycket gjort idag också. Började med att betala räkningarna och blev en aning stressad när allt var betalt, inte många pengar kvar på det kontot inte. Kan tala om att det här pendlandet mellan Lund och Kiruna inte är gratis precis 😦 Ibland så måste jag översätta vad det kostar med vad jag skulle lagt ut på försöksresor och då blir det en mer rimlig kostnad, fast lite taskigt att likställa mannen med en spermadonator 😉 Som tur var har J det bättre ställt denna månad än jag så vi har råd att köra ner genom landet, puh!
Efter räkningarna har jag varit på jobb några timmar och fått undan lite av det jag behöver göra där. Fick ett smärre panikryck mitt på dagen då jag hade god lust att ställa in min sjukskrivning och börja jobba igen. Men jag samlade mig och gjorde bara det jag skulle, och tog en lång lunch med mina kamrater 🙂
Några timmar senare så kan jag dock se det hela mycket klarare. Jag har haft sammandragningar hela tiden på jobb, sådär att hela magen mest var en hård boll över tiden. Ryggen och bäckenet gör också ont av att stå och gå på de där hårda stengolven och att trampa upp och ner i alla trappor. Och då har jag bara suttit på kontoret!
Här hemma har jag kommit igång med packningen på riktigt! Det börjar tom känns kalt och tråkigt här men jag tänker att det bli lättare att lämna om jag faktiskt kommer igång med allt. I morgon hoppas jag att jag blir av med mon soffa och min bokhylla. Så att jag får mer plats att sprida ut mig på tänker jag 🙂
Nu ska jag vila bort sammandragningarna och smärtan i ryggslutet så att jag orkar med en dag i morgon också. Tänk, snart bär det av och jag ska bli sambo 🙂

Så mycket bättre

Vaknade med hjärnan och näsan fulla med grönt snor (ursäkta detaljerna) och ganska ur slag. Men dagen har artat sig bra. Jag tog äntligen tjuren vid hornen och tog mig iväg till jobb för att möta mina kollegor för första gången efter att sjukskrivningen var ett faktum. Det har tagit emot att gå dit eftersom jag känt mig så misslyckad och jag har varit rädd för vad dom ska säga. Men å vad jag inte hade behövt oroa mig. Visst, A som åkt på att bli ansvarig i receptionen är inte så road eftersom han nu måste jobba lika mycket som jag gjorde. Och min platschef tycker fortfarande att jag skulle delegerat mer och jobbat mindre så att jag kunde orkat längre tid. Men vet ni, just nu bryr jag mig inte om det alls! Eller, okejdå jag bryr mig. Men känslan av att han kräver det omöjliga av mig är starkare än vad han säger. Efter att ha pratat med mina kollegor så tycker dom bara att det är rätt att jag får vila nu och att det ansvar som lades på mig fast jag sa ifrån var orimligt. Min efterträdare på Husfru-tjänsten har också insett hur mycket det är att bara styra driften så från honom har jag också fullt stöd. Att dessutom se hur alla de andra avdelningsansvariga fortfarande jobbar alldeles för mycket gör att jag känner mig lite bättre till mods, det är alltså inte bara jag som inte kan sätta gränser.
Så just nu känner jag bara lättnad. Om det sen blir så att jag kanske inte får med mig de bästa vitsord härifrån för att jag inte orkade hela vägen fram, då får det vara så. Då ska jag väll inte heller ha jobb med ansvar för tusen och en saker dygnet runt. Jag vill det ju inte ens…

Flyttröra och dunderförkyld

Satan vilken röra det är här hemma nu. Min vana trogen när jag ska sortera något så har jag allt fler tomma skåp och lådor samtidigt som de olika högarna på golvet växer. Hade gärna börjat packa men har inga kartonger. Var till affären för att höra om fruktlådor med fick tipset att komma tillbaka på onsdag då de har leverans, suck.
Det känns allt mer okej att sluta jobba nu. Ska dit i veckan och avsluta på riktigt men det är knappt jag orkar samla ihop mig nog för det. Kämpar fortfarande med att hantera sjukskrivningen och känns jobbigt att möta kollegorna när jag inte har något bra svar på vad som hänt.
Självklart ligger jag utslagen i en riktig mans-förkylning. Grön i näsan, ont i bihålorna, halsont och feber. Har inte varit sjuk en dag sedan november så jag gissar att det är en sån ”börjat slappnar av förkylning”. Sa jag att jag känner mig gnällig? :-s
Nu – sova. Och mysa med en livlig plupp förstås, hon har fått nåt tokryck där inne och jag hoppas hon håller på och vänder sig tillbaka med huvudet ner så jag slipper sparkarna ner i underlivet. Kram på er!