Bilder från veckan, både barnvagn och mage :-)

Hemma! Som i hemma på riktigt hemma. Eller vad som nu är hemma egentligen. Jag är här för att vända. Om 14 dagar ska bilen vara packad, lägenheten urstädad och vi vara på väg söderut. Men det är då. Just nu njuter jag av att vara här och få komma ikapp lite i vad som hänt sedan jag åkte ner. Det där abrupta avslutet på jobb och den tidigarelagda flytten var lite svår att smälta så långt hemifrån.

Nu ska jag ta mig tid att plocka i ordning, städa, avsluta på jobb och inte minst hänga med mina vänner så mycket jag bara orkar innan det är dags. Och varken dom eller jag försvinner ju faktiskt. Har jag börjat inse, kanske kan även jag få tillbaka lite förnuft till slut?

Nåja. Nu när jag har en dator framför mig istället för den lilla iPhone-skärmen så ska jag lägga upp lite bilder tänkte jag. Tog några halvdåliga magbilder i helgen som jag lägger upp här.

Jag måste också visa upp vårat fynd:

Vi kom oss äntligen för att köpa lite saker till Pluppen, jag behövde det verkligen. Hittade en annons på Blocket med en vagn vi kunde tänka oss och så hade de en massa andra prylar att kika på. Några timmar senare åkte vi därifrån med en finfin Brio Kombi -04 med både ligg och sittdel, åkpåse, myggnät och regnskydd, en mjuklift, en BabyBjörn bärsele, en resespjälsäng och en babywatcher. Vagnen hade några mindre skavanker men de är lagade nu och förutom det så ser den som ny ut. I alla fall för mig som inte fattar det här med årsmodeller och ”årets färger”.

På tal om inköp och sånt: Det är lustigt det här med vad som är ”rätt” i olika kretsar. Några av tjejerna på mannens jobb rynkade lite på näsan åt att köpa begagnat, det var inte riktigt rätt. Å andra sidan så skulle mina kollegor och vänner här rynka lite på näsan om jag köpt nytt, det hade väll varit okej men inte riktigt rätt.

Hur som. För att fira våra inköp och alla pengar vi sparat så åt jag lunch på Rå Epok dagen därpå:

Deras sushi är fantastisk!

Mitt i röran av bra och jobbiga saker har det kommit upp ytterligare något. Min mamma ringde med ett jobbigt besked igår, hon hade plockat bort ett födelsemärke som nu visade sig vara Malignt Melanom. Oro hos oss alla förstås även om vi vet att prognosen är god, att hon tog bort den tidigt och ja, allt annat. Men det får inte hända min mamma något!

I detta börjar jag förstå poängen med att vara sjukskriven. Jag har inga reservkrafter kvar att ta av. Eller, det är väll klart att jag har. Alla klarar vi så mycket mer än vad vi vill orka. Men jag har inget mer att ge som inte kommer att gräva mig ner i den där djupa gropen som jag inte vill hamna i.

Nu pratar jag i cirklar igen. Måste sova, det har varit en lång dag med mycket flygplatser och dåligt med mat.

Kram på er!

Annonser

Att vara ledig

Tack ni fina för kloka kommentarer på mitt förra inlägg. Så klart ni har rätt, ni har ju ändå lite perspektiv. Något jag starkt misstänker att jag saknar :-S
Senaste dagarna har dock varit kämpiga. Jag våndas enormt över sjukskrivningen och att jag sa till bm att jag mådde så dåligt. Jag kanske överdrev? Och jag hade kanske orkat framåt? Det borde ändå lugna ner sig på jobb nu.
Hm, läste just om den sista meningen och inser att så där har jag sagt i tre år nu, utan att det på något sätt har i träffat. Men… kanske den här gången??? Japp, jag är officiellt knäpp och väldigt envis 😉 Fast den tjuriga envisheten skyller jag på generna, jäklar vilka tjurskallar vi har i familjen. På både gott och ont förstås…
Jaja. Nu är det som det är. Och läkare idag sjukskriver inte bara så där, det har jag ju förstått.

Jobbigast i det hela är nog ändå den identitetskris jag kastas in i. Mitt jobb är en livsstil. Hela min tillvaro där uppe är ett väldigt speciellt sätt att leva. Ett sätt som jag medvetet valt för att jag älskar det. Och nu ska jag plötsligt lämna det! För ett liv i Skåne. Allt det där jag inte ville behöva göra. Det var ju därför jag inte ville ha någon relation. För att jag antagligen skulle bli tvungen att ge upp mycket av det som är jag. Samtidigt förstår jag också att det liv jag levt inte går att kombinera med familj, knappt ens ett eget liv. Så känslorna är blandade, rejält ihoprörda. Ångesten över flytten. Över det liv som väntar mig nu. Över allt det okända. Jag är skräckslagen helt enkelt.
Usch, rörigt det här. Får återkomma när jag är hemma hos mig igen och kan skriva på en dator istället för telefonen. Och så ska det komma bilder också! För jag har kommit på att magbilder med ordentliga kläder på är bättre och känns lättare att se och så måste jag visa vagnen som vi fyndat! Japp, vi har köpt vagn. Känns underbart och väldigt märkligt, ska vår lilla skrutt ligga där i!? Ojojoj…