Att göra en kovändning

Men se god dag. Det var nog en vecka sedan sist om jag minns rätt. Ja, som ni säkert vet så har jag förstås jobbat lika j*vla mycket den här veckan också.

Men nu är min gräns nådd.

Första jag möts av på måndag kväll är att de om igen tar min personal ifrån mig. Den personal jag lagt de där 76 timmarna på att lära upp. Får en ny med start i tisdags så det var bara att börja om. Fast den här gången under rejält med gråt och tandagnisslan från mig faktiskt. Jag deklarerade att visst kan dom flytta på personal igen, men att jag tar mina händer ifrån att garantera någon slags kvalité på receptionsarbetet och gästbemötandet. En del sura miner från cheferna men vad fan, någon gräns finns det. Nu har jag ju stannat kvar de där 12 timmarspassen ändå förstås, för jag kan inte se stackars L må så där dåligt på jobbet när hon faktiskt är för ny för att kunna fixa det själv. Och så orkar jag inte reda upp oredan som blir om jag inte är där.

Men jag har försökt få tag i min BM hela veckan, för nu måste jag få papper på att jag inte får jobba så här mycket. Tyvärr har hon varit sjuk men jag hoppas hon är tillbaka på måndag. Saken är den att även om sammandragningarna har varit helt okej denna vecka så mår jag allt sämre psykiskt. Hjärtklappning, yrsel och utmattning är varningsklockor som skriker sitt tydliga budskap i mina öron; om jag inte drar ner på farten nu så kommer jag gå in i en ny utmattningsdepression.

Den kovändning jag nämnde handlar dock inte om detta utan om vart jag vill bo.

Från att ha vägrat att ens tänka tanken att flytta härifrån vill jag åka nununununuNU! Vi har ju också pratat om att jag kan sträcka mig till att flytta till Sthlm men inte längre söderut. Nu blir jag allt mer tveksam. Ju längre graviditeten fortskrider desto mer beroende blir jag av att ha en trygg hemmamiljö. Det känns jobbigt nog att flytta om två månader. Att sedan flytta igen fyra månader senare för att sätta oss i en ny situation någonstans i Stockholm med nya bvc-kontakter och utan det skyddsnät som min bm byggt upp kring mig känns jobbigt. De jag lär känna som mammaledig kommer jag ju inte ha kontakt med sen eftersom vi inte vet vart ska ta vägen året därpå. Det blir för mycket. Jag vill ägna mig åt att njuta av vår dotter, åt att vara ledig och åt att ha ett hem. Inte stressas omkring. Så nu lutar det faktiskt åt att vi stannar i Lund tillsvidare. Tills mannen har varit borta sitt halvår och tills vi vet vart vi får jobb båda två sedan. Det räcker ju att jag ska ha nytt jobb, bättre att stanna där han har sin anställning tills vi vet mer. Får på riktigt panik över att ställa oss arbetslösa båda två samtidigt som vi ska ha en liten plupp på dagis, vab-dagar, nytt bostadsområde osv.

Så där är jag nu; Jag vill bo i Lund tills vi vet mer. Eller rättare sagt; bostadsort har blivit oviktigt i skuggan av det stora som händer inom mig och med oss. När jag väl kommer ifrån mitt jobb så vill jag njuta och lägga min kraft på det som är viktigt.

Nu ska jag fortsätta att slappa denna ledig lördag. Kanske baka muffins men det är det största som står på min dagsplanering. Skönt 🙂

Annonser

Ännu en skön dag och så de där fogarna

Njuter av nuet ska ni veta!

Kom i säng sent igår, målade naglarna och pysslade runt lite först. Vaknade ändå tidigt och konstaterade att det var början till underbart väder ute. Så innan klockan var nio hade jag ätit frukost, bakat en kaka till kvällens jobbmöte, diskat, rensat i garderoben och börjat packa det jag inte använder längre inför flytten. En matsäck var också färdig så därpå tog jag mina skidor för att åka upp på berget och tomta omkring där uppe under dagen. Nu var liften stängd (igen) för att det var något driftfel så jag satte mig runt husknuten i solen och väntade. Somnade faktiskt till där nån halvtimme 🙂 Gav sedan upp och tog mig ner på sjön istället. Vindstilla, -10 grader och värmande sol! Det blev en sväng runt öarna på skidor.

En timme senare var jag hemma igen och med mat i magen gjorde jag som igår; somnade i soffan och sov några timmar. Efter lite mellanmål har jag nu tränat ett pass Pilates, städat här hemma och ätit middag.

Nu ska jag bara vila lite på maten innan jag beger mig till mötet och kladdkakeätningen 🙂

Känner mig harmonisk och lugn. Det lär väll gå över när jag kommer till jobb i morgon bitti men jag njuter så länge det varar. Märkligt att jag kan må så bra med tanke på hur mycket jag jobbar. Men på något sätt har jag distanserat mig från det hela. Jag gör vad jag kan just nu men det är inte viktigt på samma sätt som pluppen, mannen och vår lilla familj är. Sammandragningarna gav med sig direkt jag blev ledig i lördags och jag tror faktiskt att det onda mer kommer från mina stackars IBS-tarmar än från livmodern. Jag hoppas det i alla fall. Är fortfarande orolig och ska försöka hinna ringa min BM i morgon. För även om en deltidssjukskrivning inte skulle minska på min arbetsbörda så ger det i alla fall en signal till min arbetsgivare att det inte är okej som det är.

Fogarna är en annan historia. Har förträngt tanken på att jag har börjat få ont i bäckenet men i dag fick jag ge mig. Ländryggen är helt låst och gör galet ont pga sättningar i bäckenet och jag har ont i grenen, ner på insidan av låren, i höftlederna och mitt fram på blygdbenet. Blir väldigt tydligt när jag åker skidor… Har ju misstänkt att min skada i ländryggen skulle ställa till det den dag jag blev gravid så det är inte oväntat, men ändå trist. Är glad att det dröjt till nu innan jag fått ont och hoppas att det stannar på en rimlig nivå, vill gärna kunna fortsätta röra på mig så mycket det bara går.

Nä, nu är det dags att plocka ihop mig och åka till jobb. En fyradagarsvecka är vad jag har framför mig (i alla fall på schemat och i min fantasi) och sen är det faktiskt två sådana här lata dagar till. Lycka!

Ny magbild och ny vecka

Nyvaken efter att ha sovit fyra timmar på soffan, gudagott kan jag lova! Funderar nu som bäst på hur länge jag kommer orka vara vaken innan jag byter till sängen för natten 😉 Tror Pluppen också vilar för jag har känt henne väldigt lite de senaste dagarna. Det måste vara så, är egentligen livrädd att något är fel. Men hon har gjort så här förut och sen kommit igen med starkare sparkar än innan.

Hur som helst tog jag en bild på magen och mig i morse. En sån där lite slarvig spegelbild men det syns så annorlunda med kläder på och med lite vinkel. Nu missar ingen att jag är gravid, inte så länge jag har tighta kläder i alla fall 🙂 V.25 nu!

Kram på er!

Avslappnad och nöjd

Tro det eller ej men jag mår bra idag och sammandragningarna har släppt. Sov som en bebis hela natten och var ganska pigg när jag vaknade i morse. Kanske är förklaringen att jag fick en lugn, om än lång, dag på jobb i går.

Så idag har jag pysslat och plockat. Fötterna fick sig ett fotbad i morse och sedan har jag plockat bort gamla krukväxter och annat skräp. Jag märker att jag har börjat att boa på riktigt. Pysslade omkring på jobb ett par timmar i går med, vill ha ordning på allt om det nu är så att jag kanske blir sjukskriven framöver.

En 2 timmars promenad ute i den underbara vintersolen blev det också och nu ligger jag i soffan med mätt mage och kikar på skidkytte. Enda som saknas är mannen, hade gärna haft honom här mer.