Slappna av…

Jag vet ju att ni har rätt, att Pluppen har rätt och att J har rätt. Jag vet bara inte hur jag ska lösa situationen. Att gå ner i arbetstid ser jag inte hur det skulle gå. Vore enormt lycklig om jag bara behövde jobba heltid. Hur deltidssjukskrivs man från ett jobb där arbetstiden de senaste veckorna legat på 50-75 h/vecka? Är i alla fall väldigt rädd att det ska hända pluppen något och ska ringa min bm på måndag och ev åka in till gyn i stan och se om dom kan kolla pluppen.

Nu är jag i alla fall ledig söndag-måndag och känner mig faktiskt ganska avslappnad. Är äntligen rätt så i fas på jobbet och hoppas att jag gjort det värsta nu. Jag har också tagit mig lite hjälp på traven med mina Lergigan. Äter ju Lergigan Comp mot illamåendet fortfarande. Problemet är bara att de innehåller både koffein och efedrin, dvs gör mig mer speedad. Har nu bytt ut dom mot vanliga Lergigan på morgonen och eftersom de gör mig lite dåsig och trött så sänker jag tempot en aning.

Jag vet att jag kanske inte tänker riktigt klart när jag det gäller jobbet, antagligen ett ganska typiskt stresstecken. Men det är svårt när jag samtidigt tycker att det är himla kul!

Men nu ska jag inte tänka mer på det. Istället ska jag njuta av två dagar ledigt med lugn och ro, värmande vintersol och ett par tre semlor 😉 Jag ska också äntligen ta tag i att virka den där bäbisfilten jag har köpt garn till. Det är ett eco-merinoullgarn i olika grå nyanser. Tanken är att det ska bli mormorsrutor med inramning av det fina vinröda ullgarn jag fick av svärmor i julklapp. Njuta av att vara gravid helt enkelt, i två hela dagar 🙂

Kram på er ni fina!

Annonser

Världens sämsta mamma!?

Jobbar. Jobbar. Och så jobbar jag lite till…

Jag har sammandragningar från underjorden som gör ONT och en ångestklump i magen med skräck över att jag skadar Pluppen. Tänk om hon kommer ut för tidigt för att jag inte kan ta det lugnt? J är ledsen på mig för att jag inte är mer rädd om hans barn och jag känner mig usel. Jag kommer dö om det händer något, på riktigt dö.

Nu ska jag försöka sova lite innan jag ger mig på morgondagens maratonpass.

Kittlas!

Gisses vilken livlig bebis jag har! Några dagar ibland tar hon det lugnt men annars är det rejält med liv där inne. Lustigast är att det har börjat att kittlas när hon lever om. Helt absurd känsla, men makalöst magisk 🙂 Fast i går natt var jag mindre imponerad eftersom hon låg och sparkade på min blåsa med jämna mellanrum :-S Älskade, älskade unge!

Annars ägnar jag mig åt att mer än vanligt jobba ihjäl mig. Omorganisationer. Jag säger bara det. Nästa gång jag hör något sådant och jag är i ett skede i livet när jag helst vill ägna mig åt livet och min familj, då ska jag springa så långt därifrån jag bara kan. Fast samtidigt är det vansinnigt kul att vara med och driva, förändra och utveckla. Kommer alltså kollapsa med ett leende…

Det var bara det jag skulle säga. Och att det nog var en himla tur att jag gått upp några kilo här i början av graviditeten för nu har jag svårt att få plats med mat och ovanpå det jobbar så mycket att jag glömmer att äta.

Nu ska jag skriva klart några dokument till i morgon och sedan hinna sova några timmar innan nästa maratonpass.

Kram på er så länge!

Ny vecka, magbild och Pilatesövningar

En ny magbild ligger nu här. Vi är framme i v.24 och det händer mer med magen än vad som syns på bild märker jag. Det är en liten fin rundning nu som faktiskt syns om jag har tighta kläder. Börjar äntligen tycka att jag ser mer gravid ut än småtjock.

Mannen åkte hem i går och jag har ägnat mig åt att sova sedan dess, något jag iof också gjorde när han var här. Jag är inte världens roligaste sällskap precis.

Passade hur som helst på att göra pilates i morse och var tvungen att ta ett bildbevis på att pluppen nog allt är mammas flicka, eller vad tror ni? 😉