Trötthet, längtan och funderingar

Dagen idag hade väll kunnat starta bättre kan jag lätt säga. Vi var tre tjejer som hade peppat till max för att vi skulle ta oss till Jokkmokks Marknad. En resa som innebar att vi skulle åka härifrån redan kl 04.30 i morse för att hinna med en buss från Kiruna som gick till Jokkmokk över dagen. Av detta blev det intet. Min bil startade inte, trots batteriladdaren som suttit i hela natten. F’s bil startade inte, inte heller P’s, M’s eller någon av de andra vännerna vi faktiskt hade mage att väcka där mitt i natten. Det är kallt som s*tan här, precis som i resten av landet, och bilar som står ute i -30 grader ett par dygn tenderar att bli lite vrånga…

Det blev sängen igen i stället. Något som egentligen var väldigt skönt eftersom min trötthet har nåt nya nivåer. Jag sov i alla fall till kl 11.30, har varit ute en liten sväng i kylan och sedan sovit några timmar till. Ikväll ska vännerna ner på puben och hänga. Kanske går jag med men mest vill jag sova.

Är det meningen att jag ska vara så här trött? Att jobba är en plåga. Måndag-tisdag går  bra, onsdag brukar vara okej men torsdag och fredag den här veckan har jag fått kämpa mig igenom. Bara att gå fram och tillbaka till jobbet är en kamp där jag mest vill lägga mig i närmaste dike och bara vänta på att någon plockar upp mig. Ska ju till läkaren på fredag och jag ska be henna kolla blodvärdet.

Annars längtar jag väldigt mycket efter att flytta söderut nu. Längtar efter mannen och längtar efter Pluppen. Precis som det ska vara. Är lycklig över att jag känner mig redo att flytta härifrån, tänk så det går att ändra fokus på livet när någon så mycket viktigare kommer in i det. Viktigast för mig är Pluppen och oss. Resten är för tillfället väldigt ointressant. Världen krymper och jag gillar det.

Funderingarna gäller bloggen. Jag har inte samma behov av att skriva här längre som jag hade i början, då när jag gjorde min resa ensam. Pluppen blir allt mer verklig, relationen med mannen lika så. Och all tid jag har över sover jag mest. Jag kommer inte lägga ner än, men jag kommer nog skriva allt mer sällan. Men då får det vara så. Jag kommer inte försvinna utan att säga till innan i alla fall 🙂

En fundering till är var Pluppen är någonstans. Folk ser fortfarande inte att jag är gravid. Inte ens när jag har ett tight linne på mig som fallet var tidigare i veckan. Och i morgon går jag in i v.21… Ska se om jag får till en ny bild på min obefintliga mage i morgon.

Kram och godnatt!

Annonser

80 F

Ja, jag kunde ju önska att 80 F var ett husnummer, men det är det inte. Snarare storleken på den nya bh jag var tvungen att köpa i torsdags :-S

Undrar vad nästa steg är? Kanske nåt som är anpassat för dom här;

Muuuuuuu!

Min knasiga, älskade unge

Hemma! Eller ja, jag har varit hemma sedan halv ett i natt men jag var tvungen att sova och sedan jobba däremellan. Dessutom blev det bråttom att boka lite nya biljetter för kommande resor och så har jag pratat med mannen en stund.

Tack snälla söta fina ni för fina kommentarer på mitt förra inlägg. Rul var speciellt och vi hade en fantastisk bm som berättade och var engagerad. Vi fick förutom den bild jag lade upp i fredags en annan där pluppen gör yoga tror jag allt:

Ser ni vad som är vad? Vi fick kämpa lite först. I mitten är huvudet, helt inklämt mot bröstkorgen och magen. Rumpan är uppe till höger och benen är rakt bakåt över huvudet. Det roligaste var ändå att hon irriterat började slå med sina små händer på sina knän, eftersom hon fick dom i ansiktet… 😉

Efter rul så var det besök hos min fina bm M. Hon är verkligen helt makalös och är ibland nästan mer entusiastisk än vad jag är. Men så såg hon mig ju sist när jag mådde så dåligt. Det är som lite skillnad nu… Hur som helst var hon strålande nöjd med min viktuppgång (någonstans mellan 5 och 7 kg, har inte stenkoll på vad jag vägde just innan jag plussade eftersom jag kanske väger mig en gång om året), jättenöjd med hur jag mådde och allmänt bara fin. Något hon inte gillade däremot var mina sammandragningar. Hon ville sjukskriva mig på deltid men naturligtvis så satte jag mig på tvären. J var inte så himla imponerad av mig efter det kan jag säga :-/

Nåja, hon släppte mig inte med mindre än en läkartid om två veckor, då vi ska se hur det artar sig. Fram tills dess har jag på mig att bevisa att jag kan jobba ”bara” heltid. Kändes faktiskt väldigt meningslöst att bli deltidssjukskriven när det varit så galet på jobb. Jag hade ändå inte kunnat gå hem.

MEN idag så tror jag allt det har regnat manna från himlen! Det första som möter mig när jag kom in på jobb var ett nytt ansikte i receptionen, inne i butiken så var K glad och nöjd efter helgen för hon hade fått hjälp i städet av T som börjat i disken nu bara så där och M som kockar i vanliga fall. Vid lunch så såg jag ännu en obekant som tydligen ska hoppa in i servisen en vecka. Och så har vi fått några som kan jobba i köket lite då och då också. Mina chefer har uppenbarligen trollat under de senaste fyra dagarna. De här tjejerna och killarna är sådana som ska jobba på andra anläggningar runt om oss men som vi med hjälp av deras chefer fått upp tidigare. Kan tilläggas att vi betalt resan upp, vi är som sagt smått desperata. Hela personalstyrkan har gått och balanserat på gränsen till utmattning ganska länge nu och som ansvariga så har vi bitit på naglarna och hoppats att dom håller ihop lite till.

Så kanske, kanske kan vi andas ut lite nu. Jag ska i alla fall känna efter i två veckor och sedan träffa doktorn. Jag har faktiskt börjat falla till föga för idén att vara sjukskriven några timmar i veckan. Om inte annat hade det gjort att jag slapp använda all min komptid och/eller få karensdagar varje gång jag behöver vara hemma för att jag har ont och sammandragningar.

Jaja, just nu njuter jag av att ha koll på tillvaron igen. Och så är det hög tid att sova för natten, omedelbums! *försöker beordra mig i säng*

Kram på er!