RUL

Var faktiskt löjligt lugn inför rul, men så har jag ju fått se pluppen några gånger innan och alltid fått höra att det ser så fint ut. Allt var på rätt plats och i rätt storlek. Eller tja, huvudet var nästan en hel vecka före i storlek. Men bm tittade på J som satt bredvid och konstaterade bara att konstigt vore annat med den pappan… 😉 Med tanke på att jag också hade stort huvud när jag föddes så blir det nog så. Aj, liksom….

Och så bad vi om att få veta vad det var för kön på bebisen. Det var inte så lätt för henne att få en titt då pluppen rörde sig så mycket och just då låg som en fällkniv. Men till sist så! Av vad hon och vi såg så verkar det som att det är en liten tjeja som ligger där inne 🙂 Jag ska bli mamma till en liten tjej!
Jag trodde att det skulle spela någon roll för mig vad det blev, har av någon märklig anledning alltid velat ha en tjej. Antagligen för att jag är uppvuxen i en familj med bara tjejer, har känt mig vilsen vid tanken på att uppfostra en pojke. Men nu känner jag inget särskilt faktiskt. Jag har en plupp inuti som jag älskar över allt annat, det räcker.
Berättar mer om rul sen, när jag är hemma och har en dator. Tills dess ska jag ägna helgen åt att mysa med mannen så det blir lite extra tyst här till på måndag.
Önskar er alla en fin helg!

Annonser

Det totala kaoset

På jobb alltså. Det är vansinnigt på riktigt och jag undrar när de första blir sjukskrivna. Vi har så enormt mycket gäster, mycket mer än vi någonsin hade kunnat fantisera om. Personalen som ska komma när vi ”börjar på riktigt” i februari har vi naturligtvis ringt men dom sitter ju som inte hemma och väntar på att åka hit. Nån är i Mexico, en annan i Asien eller nyss hemkommen från Sydamerika. Dvs ingen kan komma. Och vi går under, blir ledsna, arga och osams 😦 Och vi kan inte gå hem eller sluta jobba. Vart ska då våra gäster bo? Som har åkt hela vägen från England, Kina, Japan eller någon annan plats i världen och som nu kommit fram till en i deras ögon öde plats långt upp i Arktis. Och lite så är det, ödemark alltså. Det finns ingen annanstans de kan gå för att bo eller äta, vi måste hjälpa dem oavsett om de bokat eller ej. Vi prioriterat bort allt mer och alla avdelningar slåss om personalen. Jag jobbar ändlöst mycket mer än jag borde men räcker ändå inte till. Ingen av oss räcker. Det är svårt att måsta gå hem när det fortfarande är kaos, men jag måste. Jag måste tänka på Pluppen, h*n är viktigare än någonting annat. Men det svider i hjärtat när mina kollegor är förtvivlade 😦

Men nu är jag hemma, har mat i magen och ska snart faktiskt träna Yoga innan jag packar och sover några timmar innan flyget ner till Skåne, mannen och RUL! Uppdaterar så snart jag kan efter ultraljudet på fredag 🙂

Kram på er!

Bakdag

Tröttheten har legat kvar hela dagen, likaså tårarna som hotar att tränga fram hela tiden. Har ingen egentlig anledning till att vara ledsen men det är många tankar som rör sig i huvudet och jag blir orolig och trött. Mest är jag faktiskt rädd för att mannen har träffat någon annan där hemma. Varför jag tror det? Har ingen anledning egentligen. Det räcker att han inte finns att nå några timmar, eller låter lite disträ och avlägsen när jag pratat med honom. Mest är nog gamla spöken som har sig med mig, jag hoppas det och att tiden kommer överbevisa mig om att det här är bra på riktigt.

För att skingra tankarna lite så har jag ägnad dagen åt att baka, en av mina bättre terapiformer när jag är för trött för att träna.

Här är resultatet:

Kornmjölsbullar med linfrö, kanelbullar, släta semmelbullar, hjortronkakor och rulltårta med grädde, hallon och choklad.

Det blev också en köttfärspaj och renskavsgryta till frysen men det gjorde sig inte så bra på bild 🙂

Nu ska jag ta ytterligare två Panodil och sedan sova bort kvällen och natten. I morgon måste jag ju jobba igen och det är en tung vecka jag har framför mig.

 

 

Ny vecka och ny magbild

Jag går in i v.19 idag och Pluppen har buffat som attan hela morgonen ❤ ❤ <3. En ny magbild ligger här . Men jag undrar var h*n ligger egentligen för om jag ska gå efter bilderna så växer rumpan mer än magen :-S

Jag hoppas att det är amningsfettet som sitter där och att det försvinner snabbt sen. Skulle faktiskt tro att det är så, är så extremt lik min mamma i kroppen hitintills i graviditeten och hon hade mjölk i överflöd samt kom i de jeans hon hade som 15-åring bara några veckor efter förlossningen.

Är annars överdjävulskt trött idag och har sovit 12 h i natt. Vaknade med en ledsen och övergiven känsla, dålig start på dagen. Ska vara inne idag och ägna mig åt att baka och laga mat till frysen så att jag har i veckan. Laga mat när jag kommer hem från jobbet är inte att tänka på, är för trött då. Börjar ifrågasätta det här med att jobba heltid också. Hade ju så ont i magen igen både i fredags och igår och nu är jag helt slut. Ska bli skönt att träffa min fina bm på fredag och höra vad hon säger.