Lördagmorgon och livat värre

Vaknar till min vackra vintervärld där det är -17 grader ute, kanske inte blir så mycket skidåkning idag ändå. Kanske blir det en promenad och lite extra mycket fika inne istället, lika fint det.

Magen var stenhård när jag vaknade och jag har haft ont under natten så nu ligger jag i soffan och väntar på att mina Panodil ska göra verkan. Men i min mage är det fullt liv! Det buffas och sparkas av de där små minifötterna just nu och hela min själ bara fylls av glädje och kärlek när jag känner det. Lilla, lilla pluppen, så älskad redan innan jag vet vem du är. Det är magiskt!

Annonser

Helg!

Och jag är helt slut! Ser fram emot att få sova ordentligt i två dagar och kanske ta mig ut i den där nästansolen vi har. Idag såg jag den lysa på bergstopparna på andra sidan sjön. Snart, snart, snart lyser den även på oss här i byn, längtar!

Och pluppen har voltat och sprattlat i dag, mer än innan. Fortfarande svagt och ganska sällan men helt klart oftare och starkare nu, jag älskar det!

För övrigt väntar jag på Wilda Mathildas Mini, men det gör vi väll alla 🙂

BodyPump!

Oh, yes! Träning är mitt livselixir, helt klart.

Dagen idag har varit vidrig. Alla på jobb är så slutkörda och stressade att vi blir osams och ledsna, ingen av oss vill gå till jobbet längre. Blev bara argare och argare ju längre dagen gick även om jag verkligen anstränger mig för att inte ta det personligt eller stressa upp mig. Jag struntar helt enkelt i vissa uppgifter och så går jag hem när jag slutar. Eeeeh, det där var en sanning med modifikation. att jag kan gå hem när jag slutar beror på att jag kommit en timme tidigare varje dag den här veckan så det där med 40h/vecka har redan spruckit :-/

Nåja, väl hemma stoppade jag i mig lite mat och tvingade mig att dra fram min BodyPump dvd. Så nu har jag tränat! My god så svag jag är i ben, armar och axlar. Det räckte med två vattenfyllda petflaskor, á 1,5 l, som vikter för att ge mig skak i benen. Till min stora förvåning är jag däremot superstark i magen, märkligt.

Nu mår jag i alla fall mycket bättre.  Fortfarande en gnagande stress i maggropen för jobbet men i övrigt skönt trött och harmonisk i kroppen. Att träna ur sig stressen är verkligen oslagbart och jag är så innerligt tacksam att jag mår så bra att jag numera orkar igen.

Valborg ❤ Träning

Nedräkning

Snart är det dags för RUL!!! Nästa fredag kl 10.30 ska vi vara tillbaka på ultraljudsenheten i Lund. Nog för att jag har fått tjyvkika tre gånger redan men det ska bli så spännande att få träffa vårt barn lite mer på riktigt. Och inte minst kanske få veta om det är flicka eller pojke. Är så nyfiken att jag nästan spricker! Får höra ganska många kommentarer just kring detta, varför jag vill veta. Jag tycker mer att ”Varför inte?” Vi kollar ju allt annat så det kvittar väll? Och jag kommer vara lika glad oavsett. Och nej, det handlar inte om att kunna köpa rätt färg på barnvagnen. En del tycker att man förstör överraskningen genom att veta i förväg. Vadå överraskningen? Det känns som om det kommer vara helt enormt att få möta vårt barn när det är fött. Det kan ju som inte vara nyfikenheten på vilket kön barnet har som gör att man orkar med de sista krystvärkarna? Tänker jag i alla fall.

Det är också snart nedräkning tills jag ska sluta jobba. Eller, tja. Kanske tar jag ut det i förskott men när det är så här tungt och jag bara är less så är tanken på att det är mindre än fyra månader kvar att jobba helt fantastisk.

Fast på tal om jobb… Jag ska söka en ny tjänst faktiskt. Det är en tjänst inom samma organisation som jag arbetar nu men på vårt huvudkontor i Sthlm. Kan jag få den så vore det himmel för jag trivs trots allt med det vi arbetar för och det hade varit skönt att ha ett jobb att gå tillbaka till sen. Och tjänsten uppfyller några av de önskningar jag har just nu: det är stängt på kvällar och helger samt har mer eller mindre lågtempo på somrarna och under julen! (det var det där med ambitioner…) Men det är mycket som ska stämma. Inte minst ska dom tycka att jag är så pass åtråvärd att dom vill ha mig fast jag ska vara borta ett år snart… Nåja, söker jag inte så får jag aldrig veta. Hoppas gör jag i alla fall.

Alltså det här med att jobba…

Mådde ju toppen igår, bakade tom bröd där på kvällen innan jag gick och lade mig.

Men så kom en natt med sovpass på 1 h i taget, svettningar from hell och spring på toa däremellan. Lägg dagens arbetsdag som började med kaos och sen fortsatte med en massa jag var tvungen att gripa in i och styra upp, rent handgripligen, så jag har städat/burit/bäddat idag. Aj i magen!

Skulle det gå att införa endagarsveckor tror ni? Alltså jobba en dag, vara ledig två. Vilken dröm det skulle vara!

Dagdrömmer annars om ett jobb med lägre tempo, eller som i alla fall inte är lika intensivt heeela tiden. Som typ har andningspauser och kanske ev stängt på kvällar och helger? Vilka drömmar och ambitioner jag har… :-S

Äntligen hemma i min soffa nu och där ska jag stanna resten av kvällen, genomtrött!

Njuta!

Nog för att jag läst hur man oftast mår bättre i andra trimestern men att jag skulle få må så här bra hade jag inte kunna drömma om!

Vaknade med sammandragningar och ont men två Panodil och ytterligare en timmes sömn gjorde saken mycket bättre.

Packade då direkt ryggsäcken med smörgåsar och varm choklad, spände skidorna på fötterna och gav mig ut. 2 härliga timmar på leden fick jag innan det mörknade och det fick räcka för idag.

Sedan har jag gjort det här:

Japp, paltgrytan åkte fram och jag har rivit potatis för glatta livet. Lyxpalt blir det då jag hade en rejäl bit fläsk men inte lika mycket potatis, mums! 🙂

Nu tänkte jag faktiskt köra igenom det där Pilates passet medan palten kokar. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får fortsätta må så här bra några månader till!