Att sammanfatta ett omtumlande år

Jag brukar inte göra årskrönikor utan min nyårsritual är att tänka över allt jag är tacksam över att jag jag har och sedan sitta en stund i ensamhet då jag skriver ner mina önskningar och förhoppningar inför det kommande året. Lappen bränner jag sedan på nyårselden och ber de makter jag tror på vara mig nådig det kommande året.

Men i år måste jag göra en genomgång känner jag. För när jag funderar på var jag var för ett år sedan, ja då svindlar tanken. Därför blir det nu en årskrönika i månadsform.

Januari: Jag åkte ner till Tammerfors för ett första möte med AVA-kliniken.

Februari: I februari bar det av på ett första försök. Det var inte många rätt på den resan men jag hade i alla fall börjat försöka! Att gå från funderare till försökare gick oändligt mycket fortare än jag kunde trott.

Mars: Det första försöket ledde inte till något men jag tog det inte allt för hårt, jag hade ärligt inte förväntat mig att det skulle fungera. Istället ställde jag genast in mig på försök nr 2 då jag med hjälp av vul och ÄL-spruta fick en bra timing på försöket.

April: Började med svaga, svaga positiva tecken på stickor och i kroppen. Men dagen efter beräknad bim så testar jag minus och blöder massor. Den här gången går själen sönder och jag går helt under isen. Men jag samlade ihop mig och tog mig iväg till CFC och gjorde mitt tredje försök.

Maj: Jag reste till min syster i Australien och tillbringade tre veckor i hennes sällskap. Här fick jag också resultatet på mitt tredje försök: ett tredje minus. Hemresan gick via Stockholm och en kväll i vännernas sällskap och champagne. Det var här vännen fick idén om det som skulle vända upp och ner på mitt liv fullständigt; att jag och J skulle passa så bra ihop. Maj avslutades med pirr i magen och långa telefonsamtal.

Juni: Jag vacklar mellan att åka på nya försök eller vänta och se vad som händer med mannen. Samtidigt så är jag inte sams med mig själv om jag vill ha en relation eller ej. Något nytt försök blir det i alla fall inte denna månad. Istället bor jag i telefonen mest hela tiden. Mitt i alltihop blir jag godkänd som vigselförrättare! Stort, större, störst!

Juli: Inget försök denna månad heller. Den 18:e juli kommer han hit och min värld skakas om rejält. Den 29:e juli blev den dag som vi räknar som vår, det var då jag gav upp och släppte in honom i mitt liv.

Augusti: Jag fortsätter våndas över att inte fortsätta med mina barnresor men kärleken är stark. I slutet av augusti är han så pass med i tänket att han säger det magiska ”Händer det så händer det”

September: Vi ses några gånger med missar antagligen ÄL. Jag hoppas väll lite ändå men blir inte förvånad när blodet kommer. Men det stora händer att vi blir mer trygga i varandra och vi bestämmer nu att vi på riktigt ska försöka göra ett barn. Inte bara råka utan faktiskt hoppas på att det blir!

Oktober: Jag åker ner till Skåne för en veckas ledigt och den här gången prickar vi ÄL första dagen jag är där. Väl hemma har jag alla symptom på att vara skengravid som man bara kan ha och jag gör allt för att intala mig att det är just detta; skensymptom. Men bim kommer och inget blod. Jag testar på kvällen när jag kommer hem från jobbet och får till min stora chock se ett tydligt plus!

November: Den 4:e är vi i Köpenhamn och åter på CFC för ett tidigt vul där vi får se ett litet pyre på 7,2 mm och ett hjärta som slår.

December: Det blir dags för kub. Det var en nervös Valborg som lade sig på britsen för ultraljudet, tänk om det inte var någon där inne!? Men det var det och vi fick se en liten minimänniska som sprattlade och hade sig.

Januari 2012: Och nu sitter jag här! Magen i v.17 och jag känner någon som buffar rundor där inne. Jag har mannen jag älskar vid min sida (okej då, 200 mil bort, men ändå) och egentligen allt jag kan önska. Jag kan inte riktigt fatta att livet har tagit en sådan här vändning på bara ett år. Från trasig själ till blivande mamma tillsammans med mannen i mitt liv. Tacksamheten känner inga gränser och jag böjer mig ödmjukt för de gåvor jag får av universum. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta dem väl.

Annonser