Julstök och julbök

Blir långt mellan inläggen nu, lever en aning intensivt igen. Helgen som gick var ju galen, veckan har fortsatt i samma spår med låååånga pass på jobb, ett humör som åker berg och dalbana och så ska mannen och jag lära oss att leva ihop mitt i allt detta, puh.

Lyckliga jag har i alla fall en man som är ytterst stabil som motsatts till mig så det går bra, vi kommer framåt. Men tusan så många saker det är att synka ihop när två vuxna människor ska vänja sig vid varandra. Enkla saker som disk och bäddning av sängen, när det ska göras och hur länge det kan skjutas på… Några bråk har det blivit men efteråt känns det alltid väldigt bra och ännu tryggare, vi fixar det här!

Idag har vi julpysslat med barnen på jobb och sedan plockat tallris som vi stoppat i ett krus på golvet. Några nejlikeapelsiner måste det också bli och så ska skinkan in i ugnen och pepparkakorna bakas. I morgon är det jobbdag så klart men jag tänker faktiskt sluta kl 15 för en gångs skull, vill faktiskt hinna se min man lite nu när han är här.

Sa jag att det ska bli skönt att byta jobb framöver? Att flytta söderut och hitta något annat känns mer och mer rätt, tänk att vara ledig på helgerna och röda dagar… *drömmer mig bort*

Nåja, hur som så önskar jag er alla en god jul!

Annonser

Att berätta för alla runtomkring

Puh, äntligen lite kvalitetstid i soffan tillsammans med min dator. Mycket efterlängtat kan ni tro!

Nåja. I korta drag så innehöll dagarna mellan torsdag och söndag en hel del intensivt resande; Kiruna-Köpenhamn-Lund-Stockholm-Kiruna. Det var många att besöka och för mannen första gången att träffa min mamma och resten av familjen. I vår närmaste familj ingår inte bara föräldrar och syskon utan också moster, morbror, kusiner med respektive, deras barn samt mormor. 14 personer var vi som trängde in oss hos mormor i hennes lilla servicelägenhet på äldreboendet. Tänk er en Italiensk storfamilj, då har ni ljudnivån och tonen 🙂 Jag älskar det men det känns som om hjärnan blivit omrörd med en elvisp efter de här träffarna…

Vi berättade för mormor och mannens föräldrar men väntade med resten, tills vi hade resultatet från kub.

I går ringde barnmorskan och berättade att vi fått låg risk och att allt såg fint ut. Att allt var fint sa hon iof redan på ultraljudet men det var skönt att få ett bra besked. Så idag har jag sprungit omkring på jobb och visat ultraljudsbilden och berättat för alla mina vänner/extrafamilj. Det var helt otroligt hur många underbara reaktioner jag fått. Alla har blivit väldigt glada men första reaktionen från alla har varit häpen förvåning, tänk ansiktsuttryck ”fågelholk” när jag gått fram till dom och sagt att jag har något jag vill visa och så räckt fram telefonen med fotot. Sen när dom insett vad dom ser så har de lyst upp och tittat en aning osäkert på mig och frågat ”Nä..är det DIN!?” Jag har lyckligt kunna nicka varje gång och sedan fått massor av kramar.

Ringde moster också som såklart gick i taket. Hon h a d e sett det när vi träffades i söndags men vågade inte säga något med tanke på hur känsligt det är med vikten för mig. Eller snarare så hade hon sett att mina bröst var helt enorma och att min mage inte gick inåt som den brukar… 😉 Hon pladdrade lyckligt i 20 min men sen hade hon bråttom att lägga på för att ringa runt till mina kusiner, men innan dess fick hon mig att lova att inte lägga ut nåt på nätet innan hon fått ringa och berätta. Min moster är en äkta djungeltrumma 🙂

Så läget just nu: Lycklig och trött. Jobbar förstås lite väl långa dagar men njuter av att må bra och ha mannen hos mig.

Nu ska jag försöka ta itu med att se hur ni har haft det sen sist.

Kramar!