Woolpower – Belly Warmer

Måste tipsa om den här fantastiska skapelsen som min kompis A har hittat på nätet. En magvärmare i ullfrotté!

Hon är inte gravid och vet inte om att jag är det heller men vi kom fram till att vi båda ville ha en, den kommer garanterat värma skönt i ryggslutet på vem som helst. För min egen del blir den ett bra komplement när vinterbyxorna inte kommer gå att stänga igen.

Annonser

Lite överansträngd

Dagen började med frukost och sedan somnade jag om på soffan, ljuvligt.

Men sen har det varit full fart. Fina vännen L kom över och fikade medan jag sprang fram och tillbaka till tvättstugan. Sedan ringde M och frågade om jag fortfarande ville ha sängarna hon pratat om. Självklart ville jag det! Men först var jag tvungen att få liv i min väldigt döda bil. Jag började med att be grannen om hjälp att starta den men inte ens med startkablar så ville den ge några livstecken. Så jag fick trampa ner till macken och köpa en batteriladdare. 629 kr fattigare så kan jag nu i alla fall alltid vara säker på att få igång bilen 🙂 När bilen levde igen så började sängrejset. Först upp till M och hämta resårsängarna och madrass. Hem, in med sängar, montera ner det gamla, bära ut till bilen, skruva ihop de nya och sedan köra tillbaka de gamla till jobb då de var lånade därifrån.

Där någonstans började det kännas obehagligt i magen. Inte direkt ont men mer som att det krampar ihop sig lite, det stramar och så känns det som lite mensvärk i ländryggen. Jag har känt så de senaste veckorna när jag burit och släpat för tungt en längre stund. Jag skulle tro att det är magmusklerna som protesterar och kanske ligamenten. Hoppas det i alla fall. Jag blir alltid lite rädd när det blir sådär och så sänder jag en tacksam tanke till min chef som har sett till att jag ska ha lättare arbetsuppgifter från januari.

Nu blir resten av kvällen i lugnets tecken. Har placerat mig i soffan, tänt en massa ljus och har en skål Mariannekarameller inom räckhåll. En bra tredje adventskväll tycker jag. Och så måste jag lägga upp en bild på gårdagens julbak; saffransskorpor. Så vansinnigt goda, dom flesta ligger redan i min mage 😉

Förlossningstankar och *hanärinteriktigtklok*

Nu är det ju långt kvar för min del men förlossningen är något vi här i min by tänker på väldigt tidigt. Mest för att det är 22 mil till Gällivare där närmaste BB är. Om det blir komplikationer skickar dom oss till Sunderbyn, ytterligare 20 mil, dvs totalt 42 mil till ett bra BB… Min vän M har tex faktiskt 5 år mellan sina barn just för att hon först vägrade bli gravid på nytt här med så långt till hyfsad hjälp om det behövs.

Så kort sagt, det första paret själva, och alla andra, gör när de får ett gravidbesked är att att snabbt räkna fram när BF är och sedan utbrista en av två saker: ”Hu, hoppas vägen är öppen och att det inte är för dåligt väglag” (vinter) eller ”Toppen! Då är det torra vägar och ljust dygnet runt, det blir som en dans!” (sommar).

Nu väntar mina chefer en liten vilken dag som helst. Varje gång det blåser stormvindar så håller jag tummarna för att de inte måste åka just då.

Jag har redan bestämt att jag tar ut all min semester och flyttar ner till Lund i slutet av maj så att vi får bo tillsammans innan det är dags, och så blir det ju väldigt nära BB. Jag har dessutom en ökad blödningsbenägenhet och tycker det känns tryggt att få föda på ett universitetssjukhus faktiskt. Men nu så kläcker mannen ur sig att han hört att BB Ystad ska vara väldigt trevligt och rekommenderas av vännerna. Är han helt galen eller? Här flyttar jag på mig över 200 mil och vi kommer bo 3 km från en toppenbra Neoavdelning och Valborg-vård, och han tänker åka till en annan stad bara för att det är finare lokaler och personligare bemötande där? Jag skiter fullständigt i hur personliga dom är, bara dom vet vad dom gör rent medicinskt. Och när jag nu kan slippa alla former av transport? Knäppskalle. Han har dock inget att säga till om i den frågan, i så fall får han föda. Gisses, mycket ska man höra innan öronen trillar av!

6 dagar kvar

Jobbat kort vecka men fick ändå ihop nästan en heltid, jag är verkligen usel på att inte jobba.

Men nu har jag helg, på en riktig helg dessutom. Nästa vecka är det bara tre arbetsdagar sedan bär det av söderut för en socialt maraton och såklart UL! Bara 6 dagar kvar till nästa fredag morgon och jag längtar, längtar, längtar!

Visst gnager det en liten tanke om att man kan aldrig veta, det kanske inte är någon som lever där inne längre. Men jag tycker att jag skulle ha märkt något nu i så fall. Allt känns så himla normalt och bra, illamåendet är kvar, humöret åker jojo och magen växer.

Ikväll njuter jag av några nybakade pepparkakor och en kopp te, det blir en tidig kväll och en ljuvlig sovmorgon väntar runt hörnet. Hoppas jag vaknar innan det blir mörkt igen bara 😉

Sjuka mardrömmar och hallucinationer

Vad är det med graviditet och sjuka drömmar egentligen? Har drömt jobbiga och märkliga drömmar i flera veckor nu. När J är här frågar han alltid på morgonen om natten var jobbig för jag gnyr och fäktar tydligen en hel del i sömnen.

Men morgonens otäckheter slog alla rekord:

Mitt i mitt halvsovande, ickevakna, tillstånd mellan snoozningarna så ”ser” jag en enorm spindel på väggen några decimeter från mitt ansikte. En spindel i storlek av en glödlampa och lika tjock. Att jag bor i typ Antarktis och att dessa varelser rimligtvis inte finna här, det är petitesser som min hjärna inte bryr sig om det minsta. På tre millisekunder var jag uppe och på andra sidan rummet samt taklampan tänd. Glodde storögt på väggen men där var ju förstås ingen spindel. Adrenalinet dröjer sig dock kvar i kroppen, lika bra att jag beger mig till jobbet…

Min fantastiska Barnmorska!

Fick svar på mitt uppstressade mail nu på morgonen.

Hej V!

Så ledsamt för dig! Du ÄR under behandling och din förlossnignsläkare VILL att du tar BÅDE Lergigan och Sertralin. H, vår doktor, kommer imorgon och jag ska höra med henne. Annars behöver du lista dig hos en vanlig husläkare här, och jag rekommenderar xxxx xxxxxx på Capio Citykliniken. Han är både duktig och klok. Han kan säker skriva ut tabletter till dig.

Men, jag kollar med H imorgon och återkommer till dig!

Skönt för övrigt att din mage verkar må väl! J

 Hälsningar M

Gulliga, fina M som har blivit en fast punkt i det här havet av läkare och annan godtycklig vårdpersonal. Med några få ord får hon mig att bli lugnare igen och jag kan nu andas lite; Det är INTE mitt ”fel” och godtyckliga beslut att äta mina mediciner. Jag HAR en läkare som har bestämt det åt mig. Känslan av lättnad är enorm.

En jävla skitdag!

Egentligen är allt bra tror jag. Är genomtrött och hormonstingslig men i övrigt lugnt.

Förutom dagens dust med apoteket som plötsligt inte alls vill lämna ut min medicin. Hur mycket ska jag behöva bråka och kämpa egentligen? Nu var jag ilsken och jävlig nog för att tvinga till mig mina tabletter av apotekskärringen, men ska jag verkligen behöva slåss för allt? Och behöva bli orolig hela tiden? Det enda tanten lyckades med var att skrämma mig igen kring ev skadliga effekter på mitt barn. Tänk om jag gör något som skadar mitt barn! Ångesten maler i själen, jag som hade lyckats få den att lugna ner sig 😦

Jag har nu skickat ett mail till min barnmorska med frågan om inte läkaren på mvc kan stå för mina recept i fortsättningen så att jag vet att jag får ut mina mediciner. Hoppas det går att lösa.

Känner mig mitt i allt oerhört tacksam över att jag ändå alltid är så pass stark att jag kan kämpa för det jag behöver. Det är inte konstigt att människor med psykiska problem blir utslagna i vårt samhälle 😦