Arbetsdag är glädjedag! Eller…?

Arbetsdag idag. Jobbar mina 5 timmar och är rätt slut sen. Undrar hur jag ska orka med heltid? Fast å andra sidan blir det lite mer tempo senare och inte så tungt. Just nu storstädar jag nämligen lägenheter och det är både drygt och jobbigt. Samtidigt väldigt skönt att rå sig själv utan en massa folk omkring. Jag får tänka färdigt helt enkelt 🙂

Dock är det inte superbra stämning från mina arbetsgivare. Eller så är bara jag överkänslig. I alla fall så sa min chef idag att hon skulle träffa den kvinnan som hade mitt jobb förra året. En äldre dam som inte är så samarbetsvillig vad jag kan förstå. Hon jobbar helst själv och på sitt sätt, fast väldigt duktig på det hon gör. Hur som helst så talade chefen om detta med orden ”jag ska träffa E i morgon. Hon har sökt i år med men nu hade vi ju redan anställt dig. Men eftersom du inte stannar hela sommaren så måste vi ju lösa det på något sätt.” Allt med en lite anklagande ton, som om hon hade valt att anställa E hellre än mig om hon vetat att jag var gravid.
Jag blir så trött på att behöva känna skuld eller att jag är till besvär. Uppenbarligen har de inte fattat än att i längden blir detta bra. Att jag på detta sätt ”bara” är borta två månader av säsongstiden, om de nu vill ha kvar mig, istället för en hel sommar. Jag försöker skaka det av mig. För jag har inte gjort något fel alls. Men jag blir arg på det faktum att det är ett hinder för anställningsviljan hos arbetsgivare att föda barn eller förväntas planera fler barn. Eller så har jag en dålig arbetsgivare helt enkelt.

Idag när jag grubblade på detta så försökte jag tänka ut vad den värsta konsekvensen av alltihop kan bli. Och kom fram till att det blir himla bra ändå. Om de nu inte vill ha kvar mig efter i sommar, pga av gravid, så var de uppenbarligen inte bra att jobba för. Och eftersom jag då inte har något arbete att stressa tillbaka till redan i vår så innebär det att jag blir föräldraledig över en lång och härlig sommar! En sommar där även mannen kan vara ledig mycket han med och vi kanske kan spendera en hel del tid i fjällen.
Så börjar jag läsa lite dietetikkurser till hösten 2015 och satsar på att arbeta som Dietist i framtiden istället.

Skönt med en plan och bra framtidsutsikter. Nästan så jag hoppas att de inte vill ha kvar mig 🙂

Jaaaaaaaa!

Inte framme men ett STORT steg i rätt riktning: Borgerliga fortsätter att driva frågan om singelinseminationer!

All cred till det lobbyarbetet som gjorts under många år, ni är så starka och fantastiska kvinnor!

Och: In Your Face! Göran Jävla Hägglund

Tänk så bra en dag kan börja, även om klockan ringer 06.00 🙂

Hoppfullt från politiker

Fick tips av Loba om denna artikeln i SvD, läs den! Dom har ju fattat vad vi är ute efter på riktigt!

Och så det fina de skriver:

”Vår utgångspunkt är att barn aldrig kan vara någon rättighet. Det är en förmån, en glädje och en ynnest att få barn. Barn är också framtidstro och kärlek. Att sätta barn till världen och se dem växa upp är ett sätt att ta ansvar. Att sakna det man önskar allra mest i livet kan skapa stor personlig tragik.”

För så ser i alla fall jag det: Barn är ingen rättighet, däremot ska alla ha samma rättighet att få försöka!

Packar, fixar och räknar

På väg söderut till älskade J för en helg tillsammans!

Packar är kanske ett lite starkt ord i sammanhanget, lägger fram saker vartefter jag kommer på att jag måste ha dom med mig, det stämmer bättre… Bla kom jag på att passet är en viktig del eftersom jag flyger via två av våra grannländer. Tyvärr är det galet dyrt att flyga Kiruna-Malmö så den här gången hittade jag billiga biljetter från Evernes, utanför Narvik, till Köpenhamn. Mannen är lika otålig som jag så han kommer och möter mig på Kastrup, så att vi får en timmer extra tillsammans 🙂

Jag har längtat så efter de här dagarna, inte minst för att jag jobbar galet mycket. Jag har en benägenhet att lägga till ”just nu” när jag påpekar det där med arbetsmängden men jag har insett att jobbar mycket gör jag nästan hela tiden. Det är frustrerande att lö-sö aldrig är min helg. Det gör att när jag, som nu, vill vara ledig över helgen antingen får ta semesterdagar eller lägga galet långa arbetsveckor före och efter. Den gångna månaden har jag jobbat på tok för oregelbundet för mitt eget bästa. Eller vad sägs om jobba 9 dgr – ledig tre – jobba 6 dgr – ledig en – jobba 10 dgr (lååånga) – ledig fyra – jobba 9 dgr – ledig två – jobba 7 dgr. Känns som om det är obalans i den uppräkningen :-S

En dag när jag blir stor…då ska jag ha ett riktigt jobb, ett sånt där man är ledig på kvällar och helger…

Men hur som helst. Jag åker söderut i morgon bitti och är åter måndag kväll. Jag grunnar lite på helgen i fertilitetens tecken..jag tror jag hade starkast omslag på morgonen cd12 faktiskt. Och jag har fortfarande mycket med fertilt sekret… Så om ägget släpper upp till 48 h efter omslag, då kan det teoretiskt sett släppa först i morgon bitti. Eller? Alltså, hur länge efter ÄL kan man bli gravid egentligen?

 

 

Visst f*n slår det om :-(

Cd11 och rekordtidigt omslag. Det är ju själva f*n att jag inte ens ska kunna få till ett försök som är en slump! Istället trilskas min kropp och ställer till det. Kanske borde jag välja att se det som något bra, för det är i tidigaste laget att göra bebisar för oss. Men jag vill ju så gärna!

Dessutom oroar det mig att det har blivit så korta cykler på sistone, 25 dagar för två månader sedan och nu blir det väll bara 24 dagar… Inte för att jag har så där väldigt säker statistik att gå på, min cykellängd har ju varierat genom åren lite som den vill. Ibland har jag haft samma nått år, som nu, men sen ändrar det sig igen 😦

Det kan aldrig vara bra att vara så oregelbunden som jag är! Ångest och panik i kubik finns här just nu. Önskar min man var här och kunde ge mig lite tröst, vad ska han vara så  långt borta för!?

 

10 min senare:

Jag skickade txt till honom: ”Har tydligen rekordtidig ägglossning denna månad. Gillar inte när det inte stämmer 😦 Helgen är i alla fall räddad, bara så du vet ;-)”

Svaret lät inte vänta på sig: ”Ok! Allt blir bra! Helgen med 😉 Puss!”

Det är detta som gör att jag älskar honom så mycket, han kan läsa in att jag hade börjat hoppas och att jag ville. Och han kan visa att han vet med några få ord, och trösta mig samtidigt. Känner mig så älskad och omhändertagen. Jag är lyckligt lottat!

Längtar barn och undrar..

Det kommer vara cd1 i morgon. Inte för att jag hade förväntat mig något annat, det fanns ingen möjlighet att jag hade kunnat bli gravid denna cykel. Men cd1 är startskottet på en ny cykel, en ny möjlighet som ligger framför mig. Och därmed kommer tankarna igen.

Jag längtar barn! Nu! Jag är om igen arg och ledsen på J som kommit och ställt min tillvaro på ända.

Mitt jobb som jag älskar, mina vänner som jag tycker så mycket om, min fjällvärld… Allt detta ska jag lämna. Jag var arg igår när vi pratade i telefon. Arg på att han inte behöver lämna något alls. Arg för att det är orättvist, så förbannat orättvist!

(Japp, pms så det skriker om det. Men inte mindre äkta och sant för det!)

Jag var fortfarande sur när jag vaknade i morse och det har hållit i sig under dagen. Tills jag ramlade ner från stegen jag klättrat upp på, då lugnade jag mig lite faktiskt. Gisses så envis jag kan vara ibland..men det v a r viktigt att få rent fönstren på konferenslokalen, så det så!

Nåja. det jag tycker är jobbigast just nu är mest att jag har ÄL nästa gång vi ses. Att vi skyddar oss då är jag väll rent intellektuellt sett med på, det är klokt att skapa en grund att stå på i vårt förhållande innan det kommer en individ till i vår värld. Men känslomässigt är det värre. Jag känner mig ratad och osäker när han vill vänta. Vänta hur länge då? Tills vi är mer säkra? Tills jag flyttat? Tills vi känner oss hemma i vårt gemensamma hus? Tills jag har bott in mig i Skåne? TILLS JAG ÄR FÖR GAMMAL!? Tiden tickar iväg och jag står här och gör ingenting. D e t är ångestskapande.

Cd 15 och omslag

Älskar min kropp, verkligen! Punktligare än någonsin förr, aldrig har jag haft en cykel som varit så kort och jämn som detta. Förra månaden var det iof en variation med cd12 men det är helt godkänt tycker jag 🙂

Detta innebär också att nästa ÄL infaller när jag är i Lund i september, det kan bli mer än spännande…

Barnlängtan då..?

Ja, hur gör jag med min barnlängtan just nu?

Det är inte färdigdiskuterat riktigt. Jag har ännu inte helt släppt tanken på att göra fler försök. Men den planen är mer där på lut, om vi väljer att inte vara ett vi längre. För alternativet att jag fortsätter med försöken på egen hand, samtidigt som vi ser vart relationen bär av, finns inte. Han har inte sagt att jag måste välja men jag vet att det är så. För han vill leva med mig, och ha barn med mig, nu. Eller kanske inte just nu, mitt i förälskelsen och allt, men så fort det finns plats för en individ till hos oss då vill han. Så han ber mig vänta lite lite, bara ett litet tag.

Jag är medveten om att det är något som vi pressat fram de senaste veckorna, diskussionen om barn och framtiden ihop. Men samtidigt har vi pratat så oändligt mycket dessa dagar, för att inte tala om all tid som vi pratat med varandra sedan vi lärde känna varandra där under vintern 2007/2008. Ingenting är svårt eller konstigt att ta upp, allt kan lyssnas och förstås. Och min barnlängtan är högst påtaglig, en del av mig som jag inte kan välja bort eller dölja.

Så den reella planen är som följer; Jag pausar ytterligare några månader, men med recepten i handen, redo att ge mig av på ett nytt försök om vi bryter. Under tiden är vi kära, längtar till varandra och försöker ses så mycket som det bara går. Barntankarna är närvarande och jag pratar om det mycket, även han. Eftersom jag vägrar använda någon form av hormoner eller liknande för att motverka ägglossning och graviditet så har vi har medvetet valt att inte skydda oss på annat sätt än att rimligtvis kanske undvika tiden kring ägglossning, samt de 200 milen mellan oss då förstås – här kan vi tala säkert preventivmedel… För tanken är som sådan att blir det så blir det och då är det mycket välkommet, men det skulle vara bra för oss och ett eventuellt framtida barn att vi två har en gemensam grund att stå på innan ännu en individ gör oss sällskap. Den kompromissen kan jag leva med. Det ger mig en möjlighet att hoppas i alla fall lite under tiden och samtidigt en trygghet i att han inte säger att han vill ha barn snart bara för att, han lever som han säger också.

I’m alive! (och cd1)

Finaste ni. Här är kaos och kalabalik men det får bli ett eget inlägg inom kort, behöver er hjälp i detta kan ni tro!

Men förutom det är det idag cd1. Om igen fascineras jag av min kropp. Omslag cd12, mens exakt 14 dagar senare på cd26. Sen att det blev en 2-3 dagar kortare cykel än ”vanligt” hör nog faktiskt till normalvariationen.

Så nu är det dags! Pergotime är framplockat och vul är inbokat. Tack för råden om Pergon. Jag tror inte heller att det är superviktigt vilken dag man börjar på men eftersom jag har ganska kort mens (2-3 dagar) samt rätt så lång follikelfas så tänker jag börja dag 3. Ett vul blir cd9 eftersom det är en fredag och nästa möjliga dag är cd12 som känns lite sent. Istället får jag väll åka tillbaka på måndagen då om det behövs. Ser fram emot de 44 milen i bil för ett vul…NOT!

Men…beslutet är fortfarande inte fattat till 100 %. Det kan fortfarande bli ett ”inte åka”. Men det återkommer jag till senare.

Pergotime, startdag??

Snart, snart, snart börjar mitt nästa försök! Otålig och förväntansfull är jag, för tänk OM….

Har Pergotime hemma som jag ska använda tillsammans med Ovitrelle. Men då tabletterna är en karta jag fått av en annan Femmis så vet jag inte riktigt när jag ska börja ta dom. Har för mig att det är en tablett á 50 mg cd3-7. Kan det stämma? Har sedan ett VUL inbokat cd9 eftersom förra ÄL-omslaget kom cd12, får väll åka på fler VUL om det är för tidigt.

Men som ni ser är inlägget mest en fråga. Är det någon som vet??