Nu är bollen i rullning

Rubriken skulle kunna syfta på mig själv då jag senaste veckorna verkligen blivit rundare, läs tjock. Försöker byta ut ordet tjock mot frodig. Låter väll fint? 🙂

Men det var inte vad jag skulle skriva om idag. Det är om jobbet.

Förra veckan var det vab fram till och med fredag. Söndag var jag på jobb igen med en klump i magen och ångest i hjärtat. Det gick okej. Inga direkta utskällningar bara kritik framförd till andra när jag hör. Ex var den kladdkaka jag bakat för kladdig men det kan hon inte framföra till mig så jag kan ändra receptet till nästa gång utan hon säger det till T som ska servera fika samtidigt som jag är i rummet intill. Så obegripligt och ickekonstruktivt. I måndags fick jag en bakläxa på att täcken och kuddar inte legat ihopvikt lika på sängarna i vandrarhemmet. Dessutom hade vi glömt 4 element på i rummen, ve och fasa! Jag städade hela söndag och måndag vilket haft till följd att jag knappt kunnat röra mig när jag kommit hem. Ländrygg och höfter har gjort fruktansvärt ont och jag har stapplat fram. För att inte tala om hur ont jag får av alla sammandragningar.

Igår var det i alla fall dags att träffa min kontakt på psyk. Jag ringde ju henne för några veckor sedan när jag mest var ledsen och sedan blev mötena inställda pga att lilla E blev sjuk. Nu kändes inte behovet så akut längre men det var skönt att komma dit och stämma av. Hon var helt på min linje och stöttade mig i att jag ska sluta på jobbet. Gärna med lite hämnd i form av sjukskrivning. Att gå upp ytterligare i dos med min medicin är inte aktuellt när orsaken är två olämpliga chefer. Och om inte läkaren på mvc kan sjukskriva mig så skulle jag höra av mig så skulle hon se vad hon kunde göra. Skönt! Vi har bestämt återkoppling om två veckor för att kolla hur det gått. Och för att avlasta mig lite för jag kommer hålla ”rättegångar” med mig själv efter det här. Rättegångar där jag ifrågasätter varje beslut jag tagit och om jag inte kunde stått ut lite till om jag stått på mig och varit starkare. Där kom hon med en superbra tanke faktiskt. Jag tog nämligen själv upp parallellen att leva i ett misshandelsförhållande och att bli behandlad så här av sina chefer. Att det är samma beteende och mekanismer. Hon frågade då om jag skulle uppmuntra min syster att stå ut lite till? Svaret var ju självklart från början och det ger mig lite perspektiv. Jag ska vara stolt och glad att jag är så stark att jag kan stå upp för mig själv. Punkt!

Idag är det i alla fall dags för läkarbesöket på mvc. Det kan gå hur som helst faktiskt. Har ingen aning om vem jag ska träffa och jag hoppas innerligt att det är någon med empati. Just nu sitter jag i all fall hemma. Jag ringde mig sjuk i går kväll. Det är första gången i hela mitt liv jag sjukanmäler mig utan att vara sjuk och känslan är inte helt angenäm. Jag skäms och tycker det är väldigt jobbigt. Jag hatar ju att ljuga. Sen ligger visserligen inte den ”sjuka” jag uppgav, kräkningar och kramper i magen, så långt från sanningen. Jag mår gräsligt illa, har ont i magen och vaknade kl 04.30 i morse utan att kunna somna om, helt sönderstressad. För det är något jobbigt som ligger framför mig nu. Att meddela att jag inte kommer tillbaka. De kommer bli skogstokiga 😦

Annonser