Trött och ledsen

Senaste veckan har inte varit bra alls. Blir allt mer inbunden och känslig. Konstant ledsen och ofta mycket irriterad. För att inte tala om trött. Drömmer mardrömmar gör jag också. Förra veckan en så hemsk dröm att det tog mig flera dagar att kunna nämna den för mannen och jag vill fortfarande inte prata om den. Den handlade om en förälders värsta mardröm och det var så verkligt allting. Vidrigt.

Ovanpå det så blir mina chefer bara värre och värre. Eller så är det jag som blir tröttare och tröttare och inte tål någonting längre. Men de är sjukt lynniga och svåra att ha och göra med. Vredesutbrott och ilska som blossar upp lite när som helst. Utan att ge mig en chans till förklaring eller allternativ verklighet från deras. Idag grät jag hela eftermiddagen efter jobbet. Jag vet inte hur jag ska orka ha det så här resten av sommaren. De kommer att ha knäckt mig fullständigt innan sommaren är slut. Känner mig redan som en strykrädd hund på jobbet. Säga upp mig kan jag inte. Vi kan inte stå utan inkomst i fyra månader. Vet inte om jag kan få dom att säga upp mig istället, så har jag a-kassa i alla fall.

Vad är det för fel på mig som inte klarar av ett vanligt jobb egentligen? Är jag för skör och klen för den här världen? Oförmögen att klara av lite press och stress?
Fast egentligen tycker jag inte det jag säger ovan. Jag vet att jag är sjukt bra på det jag gör, jag är ärlig, arbetar hårt och brukar få både kollegor och gäster att trivas och må bra.
Frågan är kanske snarare varför jag måste träffa på dessa själafattiga människor. De som livnär sig på att släcka andras glädje och energi. Jag önskar jag kunde stänga dom ute. Men jag är inte sån. Jag är inte hårdhudad och slagtålig. Och jag vet inte om jag vill bli det heller faktiskt.

Annonser