Ordningen återställd

Mannen är hemma igen. Något mörbultat och trött men vid gott mod och glad att det är gjort. Han är stark och modig min man. Direkt efter operationen gick han ut på fb och berättade vad han hade gjort, varför och hur han nu ser hoppfullt på framtiden. Det är få som vill/kan stå så öppet för just den här typen av operation. Reaktionerna har sedan varit överväldigande, enbart positiva utrop och påhejningar. Och detta i mängder! Jag är så stolt över honom ❤

Barnet valde annars att vara vaket 01-05 i natt så jag är lite sliten. Febern är gudskelov borta nu så jag hoppas på en lugn natt. Och i morgon är det KUB. Tyvärr blir det så att jag åker själv eftersom hon fortfarande inte är frisk nog för förskolan. Känns ledsamt då jag skulle vilja dela det här magiska med att se vårt barn med mannen. Men det är som det är, någon måste ju vara med lilla E.

Annonser

Ensamma hemma, sjukstuga och snart dags

Första natten jag och lilla E sover själva i huset. Mannen är på lasarettet efter dagens operation och väntas hem först i morgon. Har jag skrivit att han skulle opereras föresten? Han är tung nämligen, väldigt tung. Så pass att det hindrar honom och oss att leva så som vi vill. Särskilt mig som är väldigt rörlig och som älskar att vara ute i skog och mark. I höstas sökte han iaf hjälp och sedan har det gått fort. Så i morse blev det en magsäcksoperation. Det är ett stort ingrepp och visst är det skrämmande att den en älskar utsätts för något sådant. Men alternativet, att han skulle fortsätta vara så överviktig, fanns inte. Det hade dessutom varit mycket farligare ur hälsosynpunkt sett. Så detta är ytterligare en pusselbit i det liv vi bygger tillsammans nu. Något som gör att det kommer bli så mycket bättre, gladare och friskare. Vi tar liksom tag i våra svårigheter båda två, som ett led i att ta ansvar för vår relation och oss själva. Som jag älskar den mannen ❤

Annars är veckan inställd. Suck. Lilla E är sjukare än på länge med feber som inte vill gå ner. I två dagar nu har vi sett på Nalle Puh lite för mycket men hon gillar det och vi får vila lite. Morgondagens möte var bara att ställa in men torsdagens KUB går inte att skjuta på. Förhoppningsvis kan mannen ta hand om henne några timmar. Annars kunde gudskelov min mamma komma ner från Sthlm över dagen och ta hand om henne. Svårt detta att inte ha vänner och familj så nära. Läkarbesöket på mvc torsdag eftermiddag får nog stryka på foten tyvärr men fredagens anställningsintervju måste jag gå på. Mannen får väll ta mer morfin eller nåt sånt. Typiskt att det skulle bli så här nu. Men det hör väll till antar jag, bara att vänja sig.

Men tänk, om lite drygt ett dygn får jag se den lille igen. Som ser ut som en liten människa nu! Jag oroar mig såklart fortfarande för vad ultraljudet visar men det hindrar mig inte från att se fram emot att få träffa den lille.

Nu ska jag göra barnet sällskap i drömmarnas land, för vem vet hur natten blir? Lika bra att sova när möjlighet finns.