Lite gravid

Har pratat med både min läkare på AVA och min gynekolog i Luleå idag. Båda var rörande överens om en sak, att det antagligen var någon som försökte fästa där inne men att det inte räckte riktigt hela vägen. Eller som Liisa sa på sin halvbra finlandssvenska -”Du var nog lite gravid”. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den informationen. Först blev jag glad och lättad för gisses, det fungerade i alla fall lite. Någon ville fästa! Sen blev jag nog mest ledsen, jag hade ju börjat hoppas och tro..

Anledningen till att de tror det är dels de svaga plusen där dag 10-12 men framför allt att jag fick så ont dagarna innan mensen kom och att blödningen var rejält kraftigare än den brukar vara. Skrev nog aldrig det men samma morgon mensen kom så åkte jag in till gynakuten för att jag haft så ont hela natten, var livrädd att jag fått en infektion i livmodern. Väl där kom blödningen men vid undersökningen gjorde det så ont att jag skrek rakt ut när läkaren kände på livmoderns högra sida. Som tur var såg allt fint ut i övrigt och alla infektionsvärden var bra.

Nästa steg är dock luddigare. Liisa frågade vad jag ville göra nästa gång, vi kan göra det jag vill. Vadå, jag vill? Jag vill bli gravid! Det där försöket att fästa väckte hopp, det känns värt att försöka med insemination en gång till. Det är dessutom för sent att börja någon hormonbehandling denna cykel och i nästa är jag i landet långt borta. Åsa tyckte absolut att jag ska prova nästa cykel även om hon beklagade att det inte gått vägen den här gången. Så nu gör jag så, det blir en insemination till. Men eftersom AVA är stängt över påsken så måste jag hitta alternativ eftersom jag antagligen ägglossar då. Så nu är det googletime igen, ska till Danmark om två veckor!

Annonser

Ei Raskaana

Nähä…

Vaknade tidigt i morse med hjärtat dunkande i bröstet, inget blod, ingen mensvärk. Nu skulle livet bli annorlunda. Tog det digitala CB-testet och det är…….negativt! Av någon märklig anledning så slappnade jag av när jag såg beskedet och somnade om på en gång, mycket skumt.

Nu när jag vaknat till och ska försöka peta i mig lite frukost lyser de där orden mot mig på den digitala skärmen. Det var inte så det skulle se ut ju! Det som förbryllar mig är blodets bortavaro, de stumma och tunga brösten och det onda vid livmodern. Men ett CB-digital är ju så himla känsligt och det är dag 15 idag, eller snarare snart på timmen 14 dygn sedan jag kände ÄL…

Borde kanske börja planera nästa steg men jag orkar inte, det gör jag när och om blodet kommer. Nu är det fullt upp med att komma iväg på den där BodyPump-utbildningen jag ska genomföra i helgen.

Tack för alla tummar ni hållit, ni är bara för underbara allihop!

Väntar på i morgon

Ännu inget blod, inte en tillstymmelse till det. En aning mer molvärk idag men annars lugnt. Börjar tom slappna av lite igen vilket är väldigt skönt. Försöker förstå att antingen är det en bebis där inne och då sitter den nog ganska bra, eller så är det ingenting och då kommer blodet oavsett vad jag gör.

Nu har jag i alla fall det där digitala testet i min hand och kan använda det i morgon, om det fortfarande inte är något blod dvs.

Dagen har ägnats åt ännu mer praktiskt arbete. Lite svårt att förklara men jag har byggt en slags skärmar som ska dela av vår matsal lite. På lördag har nämligen något ljushuvud valt att anordna en skidtävling och bjuda hit ett band som ska spela i Storstugan. Samma lördag som jag redan i februari bokade samma lokal för ett bröllop *muttermorr*. Nåja, att vara långt från civilisationen föder kreativitet så kollegan C gjorde en skiss och jag byggde. Har använt kvastskaft som jag gråbetsat och ett par fina linnegardiner med samiska symboler på samt surrat fast alltihop med tunna läderband. Både C och jag var gräsligt nöjda och självgoda när dom stod klara. Borde ha tagit en bild inser jag nu *fniss*

I övrigt så ska jag packa inför de kommande tre dagarna i ‘stan’. Det är BodyPump utbildning i helgen!

Nu hoppas jag att blodet stannar inombords där det ska vara och att jag får ett fint resultat i morgon..

Jag är en fegis på dag 14

Hur kan man vara så bakvänd? Här har jag tjuvtestat i snart en vecka men nu när det är dags på riktigt fegar jag ur. Inget blod så långt ögat når, inga känningar i magen (förutom värken i underlivet, försöker fortfarande slappna av ;/ ). Därför vågade jag inte ta fram CB-stickan jag har.

Ska försöka ta mod till mig i morgon bitti, då ska jag ha fått ett digitalt CB-testet med posten.

 

Stiltje

Vet ni, det händer ingenting *pepparpeppar..* och jag hoppas det fortsätter så…

En förvirrad dag där jag som tur var fick ett praktiskt projekt i händerna så att något blev gjort under min arbetstid. Därefter hundvakt åt kompisens galna men kärleksfulla jättehund. Var väldigt mysigt att ligga och läsa med en snusande och varm klump på fötterna. Jag måste skaffa hund någon gång, så mycket kärlek som det bor i de där varelserna. Saknar familjens älsklingar så det skär i hjärtat ibland, tur att två av dom kommer vara här länge i sommar.

Undrar också vad oron gör för nytta egentligen? Behöver lära mig att hantera maktlöshet, är usel på det.

Mitt i alltihop så pågår en fantastisk insats från många femmis-kvinnor. De syns i media, de debatterar, de tjatar på politiker och de skriver om allt som händer. Om igen har ett lagförslag om att tillåta insemination och IVF för ensamstående kvinnor i Sverige röstats ner, pga KD och SD. Många av er där ute skriver om detta och engagerar er. Skäms över mitt oengagemang men jag räcker inte till. Är enormt tacksam mot alla de som orkar, vilket enormt arbete ni gör. För att inte tala om de som gick först i leden för många år sedan, respekt!

 

 

J*vla skitstickor! (dag 13)

Gör vad jag kan för att slappna av i de nedre regionerna, lättare sagt än gjort… Odlar för tillfället istället ett hat mot billiga teststickor som luras och är allmänt förvirrande. För varför ger dom ett svagt men tydligt plus dag 9, 10 och 11 för att sedan försvinna eller vara så mycket svagare om de alls syns? Var det ÄL-sprutan? Men den ska vara ute ur kroppen 10 dygn efter, vilket var några timmar innan jag testade dag 9. Okej, okej. Jag vet att jag får skylla mig själv. Varför testa med korkade och svårtydda stickor långt innan TD alls men nu är jag av naturen född nervös och otålig så då blir det så.

Samtidigt börjar jag odla någon slags ilska över att allt ska vara så förbannat dyrt. Överväger skarpt att inte åka till Finland något mer, det blir Köpenhamn och CFC nästa gång. Halva priset inkl flygbiljetterna så då har jag i alla fall råd att fortsätta. För 15 000 kr/försök är mer än jag kan hålla på att betala (+2000 kr för den där gången som bilfan inte startade i Kemi). Visst är det donator med ID-release och visst får jag vara i Finland som jag hellre vill men vad  hjälper det om jag inte har råd att fortsätta tills det blir barn av det hela?

Pendlar mellan att var på väg att börja störtböla och att vara helvetiskt arg.

Men nej, jag har inte sett tillstymmelse till blod. Inte kan jag egentligen säga att det gått åt skogen. Min uppgivenhet grundar sig på billiga skräpstickors resultat. Borde använda det där CB testet jag har i skåpet men jag vågade inte i morse. Inget blod->ville fortsätta hoppas. Dessutom har jag inte fler riktiga tester än ett och jag kan inte köpa fler förrän nästa vecka heller så jag spar det, om jag nu tar mig till TD utan blod.

Inte helt stabil för tillfället, nej…

Paket på posten!

Efterlängtad!

Idag, äntligen, fick jag ett paket på posten. I detta fanns något som jag iof betalat själv men längtat efter i 9 år och nu är den här! Förväntningarna är väll inte skyhöga precis eftersom den förra inte var så där jättebra som de fyra tidigare, men ändå! Hitintills är dock översättningen mycket bättre denna gång är sist, puh. Visst skulle jag kunna läsa den engelska versionen istället men jag är för lat. Dessutom har jag ett ställningstagande ang att få använda mitt eget språk så mycket det bara går. Men nu har jag alltså en sisådär 600 sidor distraktion att hållas till de närmaste två-tre dygnen, sen är nog tyvärr boken slut.

 

På väntansfronten händer annars intet nytt. Inget blod *torkar svetten ur pannan* och det där som liknar mensvärk är borta. Däremot gör det allt ondare i underlivet, något jag insett beror på att jag kniiiiper. Som om jag tror att jag skulle börja blöda om jag slappnade av. Är inte helt smart och logisk alltid, ganska sällan faktiskt 😉 Eller som en kollega alltid sa när någon var rätt korkad: ”Den där har inte alla pommes frites på tallriken” Är lite glest på min tallrik för tillfället…