15 dagars tillvaro som trebarnsmor

Det går fint här hemma! Maken har varit ledig i två veckor och det har varit riktigt skönt. Lillskrutt har glidit in i vårt liv och hänger på dit vi går helt enkelt. Jag är enormt förälskad i det nya lilla livet som kommit till oss ❤️ Hon växer på bra och hade passerat födelsevikten med 100 gram redan i onsdags. Magen knorrar lite men inte så hemskt farligt att det stör. Själv är jag ganska pigg och har bara sovit på dagen någon enstaka gång. Lite promenader med vagnen har det blivit, några utflykter till lekparker och allmänt hålligång som det blir med två barn sedan innan. Hon klarar det fint. Sover gott i vagnen, tar napp och är allmänt exemplarisk.

Igår skrämd hon dock nästan ihjäl oss. Efter att hon under dagen verkat lite för slö för att jag skulle vara nöjd; svårväckt och ointresserad av att äta. Flyttade henne mellan babyskydd och vagn ett par gånger utan reaktion, hon fortsatte bara att sova. Obehagligt. Väl hemma så kräktes hon plötsligt. Lite reflux har hon men detta var en större och slemmig mjölkkräkning. Efter att ha gjort rent henne och klätt av oss så kräktes hon igen, ännu mer denna gång. Sedan låg hon bara och kikade alldeles tyst och stilla. Gick ner i köket och gav henne till maken för att jag skulle hänga en tvätt, påtalade igen att jag inte var nöjd med hur hon mådde. Några minuter senare kommer han in i tvättstugan och säger att han inte får kontakt med henne. Hon har slocknat i hans famn och han får henne inte att vakna. Paniken blev total. Det tog inte många minuter innan alla satt i bilen på väg in till lasarettet. Barnen i nattkläder då de gjorts iordning för natten redan. Det gick fort in. Och jag satt med handen på hennes bröstkorg hela tiden för att ha koll på att hon andades. Ringde slutligen 112 som rådde oss att smärtstimulera henne och det svarade hon faktiskt på. Kombinationen med en ändå stabil andning och att hon hade fin färg på läpparna även om hon var blek i övrigt lugnade mig något. Väl på akuten fick vi komma in snabbt och då började hon ä n t l i g e n kvickna till! Inledande kontroller var fina även om hon fortfarande var lite slö. Men det rätade till sig. När sedan läkaren väl kom så var hon sitt vanliga jag och skrek som en tok när doktorn undersökte henne 😍 Lättnad! Dock ville dom ha kvar oss och ta prover för att utesluta infektion. Prover som visade att allt var fint. Varför hon reagerade som hon gjorde vet dom inte. Kanske att hon blev så slut av kräkningarna? Och att hon kanske kräktes/var slö av att hon hade sovit så djupt på dagen att hon fått lågt blodsocker. Hur som helst var alla vi mötte fantastiskt fina och stöttande. Fy tusan så rädd jag var där. Fällde några tårar när hon väl kvicknade till. Dom är så sköra de här små nyfödda, oerhört skrämmande.

Idag är hon i alla fall sitt vanliga jag. Pigga ögon, vaknar efter någon timme i vagnen och vill äta osv. Jag hoppas att det bara var en engångsföreteelse det som hände igår. Det dyrbaraste man har…. Det här är onekligen det absolut värsta med att vara förälder; den eviga oron.

Annonser

6 dagar gammal

Mitt lilla skrutt har hunnit bli 6 dagar gammal. Hon mår prima; äter, sover och bajsar. Vikten hade vänt redan i tisdags, tro det när hon äter mest hela tiden 😂

Jag njuter något ofantligt! Hon är så liten och söt. Allt jag drömt om! Precis den vision jag hade av det efterlängtade tredje barnet när diskussionerna startade här hemma för ett drygt år sedan. Föresten, igår var det exakt ett år sedan mitt första missfall. Tänk att jag sitter med jordens ljuvligaste varelse i famnen nu ändå ❤️

Tredagarsgråten har kommit smygande denna gång. Först igår började jag gråta och vara rejält melankolisk; Allt är så fint! Hon är så liten. Hon växer så fort. Tiden rusar iväg. Tänker mycket på när lilla E var ny. Och min kärlek till maken har som vanligt exploderat. Och jag älskar den lilla så jag hjärtat håller på att brista. Det är jobbigt, omvälvande och fantastiskt med alla dessa känslor. Mest försöker jag bara vara, och pränta in känslan av att hålla den nyfödda lilla människan i min famn. Kärlek ❤️