Vardagsharmoni igen

v.35 (34+2)

Veckan som gick var väll inte den bästa i världshistorien. Men inte den sämsta heller såklart. Både mannen och jag blev sjuka i mitten av veckan. Han med feber och jag med kräkningar och illamående. Gudskelov gick det över snabbt. Och vi turades om att orka med barn och annat som måste klaras av. Vi är ett himla bra team när det kör ihop sig ❤

Med skolan går det rätt bra tror jag. Jag har jobbat på med uppsatsen och fick bra feedback på handledningen i fredags, jag är helt klart på rätt väg vilket känns skönt. Sen blev helgen sisådär då lilla H kräktes natten till lördagen och sedan även i går eftermiddag. Så idag har jag haft båda barnen hemma från förskolan samtidigt som jag försöker skriva på min uppsats, går sådär. Dom blir ju hemma i morgon med och jag håller tummarna hårt för att lördagens kräkning i bilen var pga åksjuka och att ingen mer blir sjuk nu. Stackarna blir ju parkerade framför film hela dagarna när det är så här, för jag kan verkligen inte strunta i uppsatsen.

Ryggen/bäckenet/höften blir bättre och bättre, gudskelov. Jag kan ta några smärtfria steg ibland och är väldigt tacksam för det. Stretchar, töjer, gör rörlighetsövningar och värmer med vetekudde så mycket jag kan. Citodon gav bra effekt men jag blir ju helt drogad och dessutom fick dom mig att må illa så dom går bort just nu.

Hormonerna börjar dansa runt med mig också. Känslig är en underdrift. Jag älskar mannen mer än någonsin och blir samtidigt väldigt rädd och orolig för att något ska hända honom. Jag myser mycket med mina stora barn nu när jag är hemma på dagarna, tålamodet räcker helt klart längre när jag inte måste vara i skolan hela dagarna. Jag är också allt mer orolig för att det ska hända lillskrutt i magen något, såklart. Men har ändå börjat packa BB-väskan och kan med en hissnande känsla tänka på ögonblicket när jag kommer få upp henne på bröstet ❤ Det är inte långt kvar nu och vi längtar enormt.

Nej, nu måste jag fortsätta skriva på den där uppsatsen. Maken har åkt till jaktstugan några dagar så jag och barnen håller hov hemma. Jag som ändå måste jobba på kvällarna kan tycka att det är lika bra att han är iväg. Och han behövde få lite egentid. Just det där är jag så himla lycklig över. Visst bråkar vi och är så irriterade på varandra ibland så en kan bli galen. Men i grunden så är vi så rädda om varandra och älskar den andre djupt och innerligt. Framförallt är vi måna om att göra vad vi kan för att den andre ska få uppfylla sina önskningar och livsdrömmar. Skrutten i magen är ju inte makens idé precis, men han ger mig detta för att han förstod hur viktigt det var. Att han ska vara iväg och jaga, eller fara på tävlingar för den delen, är ju knappast min idé. Men jag vet att det är viktigt för honom och något han väldigt gärna vill göra så jag ser till att skapa möjlighet för honom att komma iväg. Kärlek med respekt för den andres person. Finare kan det inte bli ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s