Den där uppsatsen…

v.36 (35+2)

Jag kämpar och kämpar och kämpar. Skriver, tänker, håller på att somna av ansträngningen och för börja om. Sista veckan börjar iaf nu. Eller snarare sista veckan med handledning. På onsdag kl 12 ska ett utkast på slutversionen lämnas in. v.19 ska den ”riktiga” och reviderade in men den måste ju vara färdig långt innan dess. I princip nu på fredag. Så nu sitter jag på bussen på väg in till skolan. Ska sitta där hela dagen och jobba tillsammans med en kompis som också skriver själv. Sen är det ett förberedande moment på skolan i kväll så jag är inte hemma förrän vid 20-tiden. Tisdag och onsdag ska det skrivas! Torsdag är heldag med akutsjukvård på vår träningsavdelning och fredag heldag med sista handledningen och träning på att opponera och försvara uppsatsen. Har redan förvarnat både man och barn om att mitt tålamod kommer vara mycket litet pga trött denna vecka. Men sen! Sen har jag fyra veckor hemma 🤗 Två rapporter att skriva men inga deadlines att förhålla mig till, ja förutom mina egna då.

Igår slog förresten illamåendet till igen. Mannen rökte fläsk ute i trädgården och lukten höll på att golva mig. Så nu är det rök- och fläskförbud hemma tills efter förlossningen. Annars är mitt bäcken enormt mycket bättre! De flesta steg är smärtfria nu! Går jag en längre sträcka, typ 300 meter, så får jag ont i SI-leden igen men det är en fantastisk skillnad!

Och snart är hon här, vår efterlängtade och redan så älskade lillasyster ❤️

Annonser

Barnmorskebesök

Idag var det dags att träffa min bm igen. Jag gillar henne verkligen allt mer. Båda barnen fick följa med idag eftersom lilla H kräktes i söndags och dom därmed varit hemma två dagar. Hon har mått hur bra som helst hela tiden sedan dess så min diagnos är helt vanlig åksjuka. Dessutom hade det gått 48 timmar när vi väl var hos bm. Hur som helst så var allt fint. Magen växer som den ska, hjärtat slog på som det skulle och barnen fick sköta dopplern till sin stora förtjusning. Och det bästa av allt; bebis har vänt sig och ligger nu med huvudet ner!!! Hurra! Vilken lättnad. Var inte jättesugen på vare sig vändningsförsök, sätesförlossning eller snitt. Vikten ligger betydligt lägre denna gång än de två andra gångerna (+15,5 kg). Ska bli spännande att se vad det slutar på, och hur mycket som är kvar efter förlossningen. Jag hade ju samma antal kilon kvar efter förlossningarna med båda tjejerna fast jag gick upp 4 kg mindre andra gången.

Uppsatsen går det sådär med. I natt sov jag nästan ingenting pga smärtan från höften och med barnen hemma blir det inte så mycket fokus på arbetet. I morgon kl 12 ska utkastet till resultatdiskussionen in och jag har skrivit ungefär fem meningar hittills….

Ska gå igenom bakgrundslitteraturen ikväll tänkte jag och sedan sova så jag orkar fokusera i morgon.

 

Vardagsharmoni igen

v.35 (34+2)

Veckan som gick var väll inte den bästa i världshistorien. Men inte den sämsta heller såklart. Både mannen och jag blev sjuka i mitten av veckan. Han med feber och jag med kräkningar och illamående. Gudskelov gick det över snabbt. Och vi turades om att orka med barn och annat som måste klaras av. Vi är ett himla bra team när det kör ihop sig ❤

Med skolan går det rätt bra tror jag. Jag har jobbat på med uppsatsen och fick bra feedback på handledningen i fredags, jag är helt klart på rätt väg vilket känns skönt. Sen blev helgen sisådär då lilla H kräktes natten till lördagen och sedan även i går eftermiddag. Så idag har jag haft båda barnen hemma från förskolan samtidigt som jag försöker skriva på min uppsats, går sådär. Dom blir ju hemma i morgon med och jag håller tummarna hårt för att lördagens kräkning i bilen var pga åksjuka och att ingen mer blir sjuk nu. Stackarna blir ju parkerade framför film hela dagarna när det är så här, för jag kan verkligen inte strunta i uppsatsen.

Ryggen/bäckenet/höften blir bättre och bättre, gudskelov. Jag kan ta några smärtfria steg ibland och är väldigt tacksam för det. Stretchar, töjer, gör rörlighetsövningar och värmer med vetekudde så mycket jag kan. Citodon gav bra effekt men jag blir ju helt drogad och dessutom fick dom mig att må illa så dom går bort just nu.

Hormonerna börjar dansa runt med mig också. Känslig är en underdrift. Jag älskar mannen mer än någonsin och blir samtidigt väldigt rädd och orolig för att något ska hända honom. Jag myser mycket med mina stora barn nu när jag är hemma på dagarna, tålamodet räcker helt klart längre när jag inte måste vara i skolan hela dagarna. Jag är också allt mer orolig för att det ska hända lillskrutt i magen något, såklart. Men har ändå börjat packa BB-väskan och kan med en hissnande känsla tänka på ögonblicket när jag kommer få upp henne på bröstet ❤ Det är inte långt kvar nu och vi längtar enormt.

Nej, nu måste jag fortsätta skriva på den där uppsatsen. Maken har åkt till jaktstugan några dagar så jag och barnen håller hov hemma. Jag som ändå måste jobba på kvällarna kan tycka att det är lika bra att han är iväg. Och han behövde få lite egentid. Just det där är jag så himla lycklig över. Visst bråkar vi och är så irriterade på varandra ibland så en kan bli galen. Men i grunden så är vi så rädda om varandra och älskar den andre djupt och innerligt. Framförallt är vi måna om att göra vad vi kan för att den andre ska få uppfylla sina önskningar och livsdrömmar. Skrutten i magen är ju inte makens idé precis, men han ger mig detta för att han förstod hur viktigt det var. Att han ska vara iväg och jaga, eller fara på tävlingar för den delen, är ju knappast min idé. Men jag vet att det är viktigt för honom och något han väldigt gärna vill göra så jag ser till att skapa möjlighet för honom att komma iväg. Kärlek med respekt för den andres person. Finare kan det inte bli ❤

v.34 (33+3), bäckensmärta och Citodon

Jaha, ont alltså. Smärtan från förra helgen har bara ökat och jag vaggar/haltar nu omkring som en skadeskjuten anka, helt oförmögen att gå normalt då benet viker sig av smärta då. Var till naprapaten igår men han vågar bara stretcha och tänja på muskler och leder. Antagligen med all rätt. Men å så frustrerande! Jag hatar att inte kunna röra mig som jag vill. Det är så förnedrande att se enormt höggravid och otymplig ut fast det inte är så jag känner mig egentligen.

Efter ett samtal med mödravården idag känns det inte så himla mycket mer hoppfullt precis. Rådet är ändå att äta fulldos Citodon, stretcha, röra mig efter förmåga, använda värmedyna osv. I bästa fall släpper det på några veckor 😳😳, i värsta fall har lekandet i snön utlöst en bäckensmärta som är mer gravidrelaterad och då går det inte över i första taget.

Så här sitter jag nu. Ganska lullig, trött och illamående av citodonet. Försöker skriva på min uppsats men det går sådär. Nåja, något ska väll gå att skriva ner. Jag måste ju komma framåt!

I magen är det annars fullt liv, hon sparkar, snurrar, grejar och hickar massor. I jämförelse med de andra två tycker jag att hon känns liten. Det finns liksom plats kvar i magen mellan revben och livmoder fortfarande. Kanske beror det på att magen gett efter mer denna gång? Kärleken växer för varje dag och nu längtar jag enormt efter henne, min älskade lilla tös 💖

Magpirr och resfeber

En lätt svindlande känsla har börjat komma över mig då och då. Lätt ångest har jag tolkat det som. Men så idag slog det mig, jag har resfeber!! Det är ingen fysisk resa jag står inför men det är oerhört pirrigt och spännande att det ska komma en till liten person till oss snart.

Jag är så tacksam att jag får de här lugna veckorna hemma nu. Det gör verkligen att jag kan ta mig tid att låta det sjunka in allt det stora 🤗

Plötsligt redo

V.33 (32+2) idag. Och plötsligt börjar jag längta efter att lillasyster ska komma ut. Att jag knappt kan gå idag pga smärtor i korsryggen som strålar ut i ena skinkan kan ev ha något med saken att göra… Och jag som bara skottade lite lätt fluffsnö i helgen, och lyfte barn som ville bli kastade i snöhögar några gånger 😩 Fysiska begränsningar är verkligen inte min grej… Dessutom har vikten rusat iväg och jag ligger nu på ca +15 kg, av helt förklarliga skäl då jag tryckt godis och bullar i kvadrat för att orka med de långa dagarna i skolan de senaste veckorna. Tänker att det förhoppningsvis lugnar ner sig nu när jag är hemma, och att jag lägger mig och vilar istället för att äta godis om jag är trött.

För nu börjar äntligen mina ”lugna” veckor. I fyra veckor nu ska här skrivas uppsats och därpå ska tre-fyra veckor ägnas åt seminarieuppgifter. Alltihop redovisas senare under terminen men jag har inga tankar om att jag ska orka/hinna/vilja hålla på med dom efter förlossningen precis.

Nej, åter till att skriva metod…