Rumpan ner!!!

Jag ringde för säkerhets skull förlossningen sent i går kväll eftersom jag hade haft ont i livmodern i stort sett hela dagen. Ville bara stämma av så att jag tänkte rätt; att så länge det inte kommer regelbundet så är det ingen fara. Dock fick jag andra besked av barnmorskan jag pratade med. Hon var inte alls så nöjd med att magen varit stenhård i en enda lång sammandragning hela dagen och ville ha in mig på en koll. Självklart åkte jag in på en gång, så långt hade jag inte tänkt. Väl där fick jag snabbt en plats och en annan barnmorska gjorde lite kontroller och en CTG-kurva. Allt var fint! Doktorn kom sedan och kände på magen, kollade livmodertappen och gjorde ett snabbt ultraljud för att kontrollera mängden fostervatten. Allt var fint där med och hon lugnade mig med att jag tänker helt rätt som utgår från att det är få saker jag skulle kunna göra fysiskt som skulle påverka graviditeten. Hade en graviditet varit så känslig hade det inte fötts ett enda barn under hela världshistorien men tanke på hur hårt kvinnor arbetat, och i många fall fortfarande arbetar, under sina graviditeter. Skönt. Så nu ska jag fortsätta måla om hemma. Tvättstugan är för övrigt klar! Bilder kommer i morgon.

Och så till det lite besvärliga; den lilla skruttungen ligger med rumpan ner! Jo, jag vet att det är tre månader kvar osv men de andra två har legat åt rätt håll vid det här laget och jag känner rätt så ofta att hon ligger i tvärläge men hon verkar ändå välja att landa med rumpan ner hela tiden om jag ska döma av sparkarna. Eller så känner jag fel (hoppas!) och hon roterar ganska fritt där inne och ligger ömsom ner och ömsom upp. Jag är INTE så sugen på att föda i säte men jag är ännu mindre sugen på ett snitt så det blir väll en sätesförlossning i så fall. En aning mer spännande än jag önskar min förlossning dock.

Nåja. Nu ska här målas naglar och kläs fint. Om en timme ska vi vara hos grannen på middag. Planerar dock att gå hem med tjejerna långt innan midnatt och förhoppningsvis åtminstone ha landat i soffan, tvättade och klara tills fyrverkerierna. Om nu någon är vaken då.

Jag önskar er alla ett riktigt fint 2018!

Annonser

Uvi

Japp. Igen 😩

Har målat och röjt hela veckan, evigt tjatad på om att ta det lugnt för annars kan bebisen ta skada/komma för tidigt… Både min egen mamma och svärmor är på mig. Och det enda som händer är att dom ger mig ångest, vilket ger mig sammandragningar vilket gör att jag inte orkar som jag gör annars. Nåja, det är väll deras jobb att oroa sig. Önskar att dom gjorde det utan att jaga upp mig bara. Hur som helst trodde jag att det var dessa sammandragningar som ställde tills det för mig i morse. Men när det inte släppte utan bara blev värre och det sedan började svida och bränna i underlivet när jag behövde gå på toaletten började jag ana oråd. Framåt lunch kunde jag knappt gå pga ont i nederdelen av magen. Dålig dag att bli sjuk på, satt i telefonkö 1,5 timme till 1177 för att få en tid till jourcentralen. Älskar för övrigt jourcentralen! Det är så himla bra att få en bokad tid och slippa vara på akuten för enkla åkommor. Fick träffa en jättefin läkare och nu knaprar jag antibiotika, igen. Trött, matt och lite uppgiven är jag men annars är det bra. Knallade in i v.28 (27+0) idag 🤗🤗🤗 Och tvättstugan är klar!!! Ska bara packa upp allt igen i de nya skåpen och så ska makens kompis komma och lyfta torktumlaren på plats. Så enormt nöjd över vår insats där. Bilder kommer när allt är i ordning 😊

Renoveringsrace

Så har vi börjat! På juldagen åkte all inredning i tvättstugan ut, hålen spacklades, väggarna tvättades och tretusen rör maskeringstejpades. Igår åkte ett lager grundfärg på, idag har maken målat taket två gånger och väggarna har fått en omgång slutgiltig färg. Kvar är att i morgon köra upp mannen så han tar taket en sista gång innan jag gör det sista med väggarna 🤗 Sen ska ett antal skåp upp på väggarna och en torktumlare ska installeras. Det blir så himla fint och bra! Fast en aning trött är jag. Vaknade på julaftonsmorgon och var dunderförkyld. Har varit helt sänkt hela helgen men har kämpat på med målandet ändå, för jag kommer omöjligen orka det när vårterminen drar igång. För att inte tala om när vi har tre barn att hålla styr på… Så det är nu eller aldrig verkligen. Efter tvättstugan är det barnens rum och en korridor som ska spacklas och målas, men det kommer kännas som ingenting i jämförelse eftersom det bara är fyra väggar utan vattenledningar och annat skräp i vägen!

Annars mår jag bra tror jag. Lite stressad över skolan, vi hann inte klart innan jul så jag måste sätta mig i morgon och på fredag, mellan målarpassen, och jobba med det också. Som tur är har vi haft mormor med make här över julhelgen och idag kom farmor och farfar hit för att stanna till den 30:e så barnen har roligt ändå. Ja, sen är det andra skoluppgifter nästa vecka som ska göras, och några veckan därpå. Men sen är det ett litet uppehåll på 10 dagar, som förhoppningsvis (om allt är färdigmålat och fixat) ska kunna ägnas åt att jobba ikapp med uppsatsen och börja virka på lillasysters filt 😍

Jo, något gravidrelaterat så här i v.27 (26+4). Fröken sprakar runt som attan där inne, underbart! Vad som är mindre härligt är att jag definitivt drabbats av hemorojder vilket ger mig mer bekymmer med magen än innan. Dessutom verkar det inte bättre än att jag även fått rejäla åderbråck i underlivet 😩😩 Jag är alltså svullen som en babian i nedre regionerna. Ganska rädd att det inte går tillbaka efter förlossningen är jag också. Jag hoppas verkligen att jag kan få bli någorlunda återställd även efter denna graviditet.

Att kunna andas

Man glömmer fort men jag undrar om det verkligen var så här trångt i magen redan i v.26 med de andra två? Jag har riktigt jobbigt att andas och mår illa över tiden pga att allt är uppsparkat under revbenen, redan. När jag sitter så når sparkarna dessutom till revbenskanten och stundom träffar fröken såväl lever som magsäck. På morgonen är det ok men vartefter dagen går blir det värre. Värst är kvävningskänslan jag får om jag inte är framåtlutad. Och är jag framåtlutad blir det trångt så jag mår illa och har svårt att andas av den anledningen. Åka buss/sitta på lektion/vila i soffan är alltså….intressant… Funderar på om det kanske kan hjälpa att sluta äta, så slipper jag trängseln från magsäcken i alla fall 😝

Men fortfarande; enormt tacksam och förundrad över att jag faktiskt får uppleva allt detta igen 😍 Idag säger gravidappen att det är exakt 100 dagar kvar till BF, vilket ger mig lite panik. För sedan är det över. Jag kommer aldrig mer få känna ett litet liv ta form inom mig. Så jag försöker njuta av varje stund och suga i mig intrycken. Hon är redan så älskad, den lilla där inne.

I natt drömde jag föresten mardrömmar kring henne för första gången. Att hon inte levde längre. Känslan var fruktansvärd. Men jag antar att allt ihop handlar om anknytning; att jag börjar forma en relation till henne som person och att det samtidigt gör mig rädd för att mista henne.

För övrigt är det bara två dagar kvar innan jullovet börjar 🤗 Två långa dagar som är fullspäckade med skoluppgifter men sen hoppas jag på att kunna ta lite ledigt och fokusera på hemmet. Renoveringaprylar är införskaffade nämligen, här ska spacklas, slipas och målas hela julen 🤗🤗

 

Avslutad praktik! Och v.26

Igår var sista dagen på min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) för denna terminen. Jag har varit på ett demensboende i fem veckor och herregud var jag har lärt mig mycket och utvecklats som person och sjuksköterska under den här tiden. Tufft har det varit förstås; mycket nytt att ta in, många människoöden att smälta och hanter, make som varit borta i vanlig ordning och därmed hemskt tidiga mornar för mig och barnen och så en del allmän gravidtrötthet på det. Men wow säger jag bara. Bättre ställe än där jag hamnade kunde jag inte fått vara på. Så mycket kärlek och omtanke för de boende, så mycket arbete för att ge dem trygghet och lugn utan mediciner, så mycket engagemang för deras värdighet och att de ska ha ett så bra och rikt liv det bara går. Och dom lyckas verkligen. Jag är så glad att jag fick vara där och lära mig allt detta.

Lika lättad är jag över att vara klar där nu. Graviditeten börjar göra sig påmind ganska ordentligt. v.25+0 idag. Jag har ont i bäckenet när jag går för mycket eller för den delen reser mig från sittande eller står stilla, och nu trycker livmodern ordentligt uppåt och inåt så jag måste vara framåtlutad när jag sitter annars mår jag riktigt dåligt. Böja sig ner och plocka upp saker är också tungt, allt hamnar liksom uppe under bröstkorgen då så jag får ingen luft. Senaste dagarna börjar det bli jobbigt att äta också och jag är nära att kräkas allt som oftast, just pga trängseln. Men egentligen far jag inte illa av något av ovanstående. Lättnaden och lyckan efter det fina svaret på NIPT hänger kvar och jag är innerligt tacksam för att få uppleva allt detta igen.

Besöket hos bm tidigare i veckan gick också bra. + 10,7 kg hitintills, bra blodtryck, bra Hb, bra blodsocker, blank urinsticka, perfekt magmått för veckan och fina hjärtslag hos bebis. Kunde inte vara bättre. Vikten är tydligen densamma som när jag väntade lilla H, vilket innebär 3 kg mindre än vid min första graviditet, och det känns ändå ok. Har fortfarande någon slags förhoppning om att inte gå upp så mycket som de förra gångerna men försöker hålla mig neutral inför det faktum att det mycket väl kan bli över 20 kg igen. Tyvärr äcklas jag ganska ordentligt av såväl fettet på magen som på låren, lite på gränsen till panik är det. Men jag jobbar mycket med att låta det vara och utöver det mår jag fantastiskt bra!

Idag har jag skickat iväg maken med barnen och ska röja i röran. Ett stökigt hem gör mig galen och nu är det värre än på länge. Förhoppningsvis har vi (jag) fått undan högarna till i morgon kväll. Sen börjar slutspurten på termin 5,  en sista vecka i skolan med redovisning av diverse arbetsuppgifter och sedan ett större arbete som ska göras över jul.

Och fortfarande känslan: lycka och tacksamhet 💖

Ja, förutom slutet på denna vecka som gick då jag var så ARG i flera dagar. På maken, som ställde till det ordentligt hemma, på skolan, på samhället osv. Välmotiverad ilska men påspädd av alla hormoner märker även jag att ilskan blir lite väl stark, fast bra drivkraft är det. Särskilt för någon som mig som nästan aldrig blir arg eller säger ifrån. Jag får passa på när jag får en skjuts av hormonerna 😝

Nya inköp

Jag beställde två stycken amningsbh av samma sort och med samma storlek som jag hade när jag ammade Hannah. Glad i hågen provade jag dom men de var alldeles för små 😳😳 Nog för att jag har sett att brösten är gigantiska men ändå… Det enda som passar just nu är en bh jag köpte när jag väntade E, tyvärr är den alldeles för stor runt ryggen och allt glider liksom ner hela tiden pga det. Så idag gick jag in på Triumf och bad om hjälp. Hon gav genast upp om en amningsbh då dom bara var upp till stl E… Superduktig tjej som vanligt i de butikerna som hjälpte till och kände och fixade. Hittade ganska snabbt en toppenbra! Så här sitter jag nu, med en skön, snygg och väl passande bh på mig.  I storlek 70G 😱😳 Det finns inte en chans att brösten på något sätt kommer lyckas återhämta sig efter den här uttänjningen 😂😂😂

v.24 (23+6) Egentid med maken

Denna graviditet är på många sätt annorlunda än de förra. Till att börja med glömmer jag vilken vecka jag är i hela tiden 😳 Alltså, att det är någonstans i v.23-24-25 har jag koll på men inte mer exakt än så. Får kolla appen för att bli säker. Utöver glömskan så finns det en ungefär lika lång lista med saker som är bättre denna gång som det är saker som är sämre 😝 Måendet generellt är väldigt bra! Jag sover bra (för att vara gravid), är ganska glad och harmonisk (för att vara en hormonell bergochdalbana) och hyfsat pigg. På minussidan står ett stort åderbråck i höger knäveck som fullkomligt har blommat ut nu, det är stort, knöligt, blått och svullet. Dessutom sprider sig de ytliga blodkärlsbristningarna lavinartat över benen. Min mamma har hela sina ben fulla sedan hennes graviditeter så jag trodde det skulle komma när jag väntade E och när jag slapp då så trodde jag i min enfald att jag skulle slippa helt och hållet! Så fel jag hade. Hemorojder verkar jag dessutom ha fått. Magen är dessutom större denna gång och brösten ska vi bara inte tala om, dom är gigantiska! Så jag som trodde att kroppen skulle bli normal igen efter detta så som den blivit de andra två gångerna får nog tänka om. Nåja, kroppen förändras med åren ändå så det var inget att spara på tänker jag 😝

Dagarna vi spenderade i Göteborg förra veckan var underbara! Efter att ha lämnat barnen hos farmor och farfar i Skåne körde vi norrut i torsdags, framme i Gbg tidigt på eftermiddagen. En dusch och en eftermiddagslur på hotellrummet senare så tog vi oss över gatan till festen vi skulle på. Trevligt folk och god mat men vi båda var helt slut redan kl 22 så då smet vi iväg. En kväll tidigt i säng var mer värt för oss just då! Fredagen ägnade vi åt att ta bilen ut till Marstrand och promenera runt lite runt fortet som finns där, superfint! Körde åter till stan och efter en himmelskt god räkmacka promenerade vi iväg till Liseberg och julmarknaden där. Vi stannade kanske en timme eller två innan vi längtade tillbaka till hotellet. Planen var ursprungligen att gå ut och äta samt gå på bio. Istället köpte vi med oss lite plockmat till hotellet och tittade på film i sängen innan vi somnade tidigt ännu en kväll. Båda så oerhört nöjda. Jag trivs verkligen så himla bra med min man ❤️ Visst tycker vi om att träffa folk men vi uppskattar verkligen att bara vara vi. Vi skrattar mycket ihop, kramas mycket, äter gott, småbråkar emellanåt, drömmer framtidsdrömmar och är supernöjda i vår soffa här hemma, eller på ett hotellrum som denna gång. Dessutom får han mitt hjärta att slå ett extra slag ibland när jag får syn på honom på håll, kanske väntandes på mig som gjort något annat ärende. Tänk att just han är min 😍 Just nu känner jag mig lyckligt lottad och väldigt harmonisk i vår relation. En känsla som jag hoppas kommer fördjupas ytterligare med tiden, inte utan kriser och sammandrabbningar förstås men ändå framåt.