Att fylla 40

v.23 (22+1)

Igår var det min födelsedag, och inte vilken som helst heller; jag fyllde 40 år!!! Känslorna är blandade kring denna nya siffra. Egentligen har jag aldrig mått bättre, varit tryggare, gladare och starkare än nu. Jag har allt jag kan önska och mer därtill, samtidigt som jag är på väg mot nya mål och drömmar. Men 40….. Jag kämpar med att vara glad och tacksam över att få bli äldre, det är smärtsamt verkligt att inte alla får den chansen, men det är samtidigt lite jobbigt. 40…gammal… Gudskelov låter folk (make, mamma, mammas man, syskon osv) bli att reta mig för jag märker att jag inte riktigt kan hantera åldern så bra.

Annars var dagen underbar! Sovmorgon, paket och frukost på sängen, promenad i frostbiten vintersol, tårta, vila framför brasan och en god middag. Mamma och hennes man kom hit, annars var det bara vi. Precis som jag ville. Lillasyster har dessutom sparkat rundor i kvadrat under helgen så det är livat värre där inne. Kort och gott välsignad 💖

I morgon börjar min tredje praktikvecka som avslutad med en resa till Göteborg med bara maken i två dygn. Det vankas fest och några nätter på hotell medans barnen ska få husera hos farmor och farfar. Längtar och fasar lite, lämna barnen är inte min paradgren precis…

Annonser

v.22 (21+0)

Inget nytt under solen. Eller jo just det, kontrollodlingen jag lämnade efter senaste antibiotikakuren visade på fortsatt infektion av GBS. Blir så trött. De var tveksamma till att behandla då jag inte har så mycket symtom men själv är jag fundersam. GBS under graviditet är inte bra. Och dessutom vill jag att dom ska odla på min man eftersom jag verkar bli återinfekterad hela tiden. Jag vill inte gå på antibiotika resten av graviditeten om det är hos honom smittan finns. Tyvärr verkar dom väldigt tveksamma till den teorin, helt obegripligt.

Annars är jag på praktik. Skönt att slippa uppsatsen ett tag. Magen växer och lillskrutt blir allt starkare. Nu känner jag sparkar och knuffar även när jag står och går. I gårkväll kände jag även utanpå magen men maken lyckades tyvärr inte. Så det dröjer nog lite till innan barnen kan känna. Det verkar vara en aktiv och stark krabat i alla fall. Minns inte att jag kände så här kraftiga sparkar med de andra två. Hon får in så kraftiga sparkar ibland att jag hoppar till. Däremellan glömmer jag nästan av graviditeten 😳 Så när sparkarna kommer blir jag alltid lika förvånad, innan jag kommer ihåg att det är någon där inne 😂🤗 Jag mår faktiskt fantastiskt bra denna gång. Trött men nöjd. Det är så skönt att få uppleva en graviditet i ett annars stabilt läge i livet. Vi ska ju inte flytta någonstans, vår relation är mer inarbetad och jag mår bra. Precis så som jag hoppades att det skulle bli att vänta en tredje. Lycka 🤗

Doshöjningen för 10 dagar sedan har också gjort sitt till. Mår bättre och har mer initiativförmåga. Vikten klarar jag dock inte att göra något åt. Jag har gått upp lika mycket denna gång som de två förra gångerna. Vikten i sig är inte hela världen för mig, jag vet ju att jag blir av med allt, och lite till, när barnen väl är ute. Men jag är rädd att bebisen inte mår bra av det. Tyvärr har de försök jag gjort att styra mitt ätande bara triggat ångest och överätning så nu måste jag släppa den biten. Jag vill inte hamna i ätstörningsträsket igen, särskilt inte hetsätningarna. Får bara hoppas att jag inte utvecklar graviditetsdiabetes eller något annat som gör att jag måste begränsa och monitorera ätandet så jag får fortsätta må bra.

v.20 (19+3) Rul

Idag var det äntligen dags. Och som jag var nervös, jag känner så hemskt lite av henne att jag varit osäker på om det är bebis eller bara tarmarna som rör sig. Men det har varit bebis hela tiden ❤️ Hon hade växt fint sedan sist och allt barnmorskan gick igenom var som det skulle. En lite mindre tös än de andra gångerna dock. Huvudet var några dagar mindre än dagens mått (18+5) och kroppen var 19+1 (lårben 18+4 tror jag och magen 20+1, så lite tjock är hon allt). De andra två har haft ett huvud som varit en vecka större än beräknat vid det här laget. Stor pappa, stora barn 🙄 Nåja. Så länge hon växer som hon ska får hon gärna bli lite mindre än vad Hannah var med sina 4300 gram…

Just nu mår jag mest illa faktiskt. Jag glömde ta mina tabletter i morse (tar fortfarande en Lergigan Comp på morgonen men klarar mig fint utan resten av dygnet) och jag var nog mer spänd än jag trodde och dessutom har jag sovit uselt på sista tiden. Lilla H drömmer så mycket otäckt på nätterna att det är ganska stökigt med sömnen för oss alla. Lilla gumman ❤️