Det förbannade hoppet

Idag är det blodfritt, fritt från bruna flytningar och egentligen helt normalt! Ja, förutom omöjligheten att klämma fram någon råmjölk då. Och att jag tycker att livmodern känns lite liten, även om jag faktiskt känner toppen på den halvvägs ner från naveln.

Så naturligtvis återvänder hoppet. Det förbannade hoppet. Som gör att jag kraschar på nytt om det inte är ok. Hur som helst har jag bestämt mig för att gå på det där ultraljudet på onsdag som jag har inbokat. Även om gynekologen egentligen tycker att jag hör till mödravården, hennes sköterska har gett mig en tid så då tar jag den. Att leva i limbo är så gräsligt krävande att jag tror det är bra om jag gör slut på eländet helt enkelt. 4 dagar kvar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s