Blod

Nu är det ingen tvekan, jag blöder. Rött och vattnigt, tillräckligt för att det ska färga toaletten rosa när jag kissar. Började i natt tillsammans med skärande smärtor i underlivet, exakt som början på mensen.

Orkar. Inte.

Jag trodde att jag var förberedd och kunde hantera det här. Men i natt kände jag hur marken försvann under mig. Det stora, svarta hålet har slukat mig med hull och hår. Skrämmande nog orkar jag inte kämpa emot utan faller tacksamt ner i förtvivlan och tomhet. Jag orkar inte bry mig om någonting. Orkar inte kämpa hela tiden. Är utmattad redan som det är av att ha mått illa så länge nu. Jag är hemma från skolan idag och kan inte för mitt liv förstå hur jag ska ta mig igenom den här terminen. Jag har ingenting att ge som det är nu. Hur ska jag orka engagera mig i andra människors vård när jag själv går sönder? Jag vill bara bädda ner mig och sova samt krama hårt om mina barn. Få ägna tid åt att läka och återhämta mig i lugn takt.

Och plötsligt är jag inte lika säker på fortsättningen. Vill jag försöka en gång till? En sista gång? Ja, kanske. Någon gång borde det ju fungera och gå hela vägen…

Annonser

3 thoughts on “Blod

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s