Att inse sin begränsning

Skulle ha jobbat de tre nätterna som var. Första natten var jobbig men det gick ok. Andra natten var hemsk! Smått panikslagen vinglade jag fram och tillbaka i korridoren mellan patienternas rum. Värst var egentligen att jag märkte hur det påverkade mitt tålamod och hur jag bemötte de som var där. Inte för att jag tror att jag var hemsk på något sätt men jag klarade inte av att stå kvar och hjälpa dem någon längre stund utan de fick göra mer själva än de brukar. Vilket i sig inte behöver var något dåligt eftersom vårt mål är att alla ska kunna klara sig själva och vara trygga i det innan de åker hem, ofta hjälper jag nog till för mycket i min strävan att ta hand om dom. Men hur som helst beslutade jag mig för att det fick vara nog när jag åkte hem på morgonen. Sjukskrev mig natten som gick och gudars vilken tur! Så uselt som jag har mått dessa dygn är helt i klass med tiden under isen i början av båda graviditeterna med tjejerna. Detta trots medicin. Men det tar några dagar innan den ger full effekt om jag minns rätt så nu kämpar jag på med kokt ris, saft och glass på hyfsat regelbundna tider. Idag har jag legat i soffan hela dagen, tjejerna fick vara på förskolan för hu vad dålig jag var. Men i eftermiddags kunde vi ändå cykla till affären så jag hyser visst hopp om att det är en bättre dag i morgon när jag dessutom fått sova ytterligare en natt.

Och jag lutar skarpt åt att om detta inte går vägen så får vi ge upp. Då orkar inte jag vara gravid mer. Just nu kan jag inte ens minnas hur det känns att vara pigg och faktiskt orka tömma diskmaskinen utan att bli gråtfärdig…

Annonser

3 thoughts on “Att inse sin begränsning

  1. Det finns en väldigt bra grupp på fb som heter hyperemesis gravidarum Sverige. Där kan man få tips och råd och häva ur sig funderingar och klagomål. Eftersom jag fortfarande mår illa varje mens saknar jag gruppen, men jag gick ur när graviditeten var över. Jag ville klippa alla band med allt vad graviditet heter 😝

    Det finns mediciner att prova om lergigan inte funkar. Nästa steg är ofta primperan, efter det kan det vara ondansetron/zofran. En del provar plåster bakom örat, jag minns inte namnet nu. Till exempel. Det krävs dock att man hittar en läkare som förstår sig på hg.

    Jag bestämde mig för sterilisering när jag var tidigt gravid, och jag sa till min man att jag aldrig gör om det oavsett – även om den där skulle gått åt skogen. Jag minns paniken över hur lååååånga nio månader kan vara.

    Det enda jag kan säga är undersök alternativen, det kanske finns nåt som underlättar för dig.

    Varmaste Kramar

      • Tack för många bra tips! Jag hyser fortfarande förhoppningar om att det ska räcka med Lergigan Comp. Trots allt har jag inte kräkts än. Tror inte ens det klassas som HG om man inte gör det? Fast det kanske räcker att man är sängliggande ändå 😝
        Idag har tjejerna varit hemma och vi tog faktiskt en tur in till stan med bussen och det gick bra! Är inte ens i närheten av mitt vanliga pigga jag men det fungerar ändå helt okej 🤗🤗🤗

        Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s