Tacksamheten

Är så innerligt tacksam just nu. Tacksam för att jag fått två fina, roliga, starka, envisa och friska tjejer. För att jag får skälla på dom när de bråkar och retar varandra. För att dom väcker oss alldeles för tidigt på helgerna. För att dom kryper nära och vill gosa. För att vi är friska alla fyra. För att jag klarade terminstentan (fick besked om även det i fredags). För att jag får så oerhört fint bemötande på kvinnokliniken på sjukhuset, det är ju där jag vill jobba efter examen och det känns extra bra att det verkar vara bra personal där. För att jag ska få arbeta med min dröm under sommaren. För att det regnar på våra torra grönsaksland i trädgården.

Tacksamheten, trots det ledsamma, tror jag grundar sig i något mycket påtagligt. Tvärs över gatan bor en familj med tre barn. De två yngsta är ständigt här eller så är min stora tjej där och leker. Men, mamman i familjen har cancer. Kampen har pågått i ett år nu och av vad jag kan förstå utifrån det senaste jag hört är att ska det till ett mirakel om detta ska gå bra.

Så. Perspektiv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s