26:e maj. Varför börjar det inte?

Väntar. Gör fortfarande vad jag kan för att provocera fram det. Jag vill ha det avklarat, bli normal och få försöka igen! Idag körde jag om igen ett extra tungt styrkepass och hoppas på att det ska ha effekt. Tänkte tömma bilen på de stora jordsäckarna maken köpt senare också. Problemet är att ju mer jag gör utan att något händer, desto större blir hoppet om att allt kommer gå bra ändå. Men alla graviditetssymtom förutom de ömma brösten är borta. Det gör allt mer ont vid livmodertappen och har börjat att stråla ner på insidan av låren nu på eftermiddagen. Vid fyra tillfällen, varav två i går och två hitintills idag, har det kommit slemmiga flytningar med ljusrosa strimmor i. Igår var där till och med ett litet koagel. Jag går med blöja på och långa tröjor, vill inte lämna huset utan ”missfallskittet” (=stora bindor, rena trosor och cyklokaprontabletter) och i hallen står en väska packad innehållande ombyten till tjejerna, några festis och ett paket kex, om vi skulle behöva åka in mitt i natten pga störtblödning.

Fan, jag hatar det här!

Skräcken, förutom all missfallsångest, är att mannen inte vill försöka mer. Han ville ju inte från början men har gått med på fler barn för att han sett hur stor min längtan är. Men villkoret var att det skulle vara en bra graviditet och ett friskt barn. Men nu är han orolig för att det bara kommer vara jobbigt. Vilket det naturligtvis är just nu. Och han har massor av farhågor om ett barn med särskilda behov.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s