1:a juni. Lugnet mitt i stormen

v.8+2?

Ja. Jag har skrivit sedan februari men sparat allt som utkast. Osäker på om jag orkade skriva offentligt. Men inser nu att jag nog behöver det, det tär för mycket på oss båda om jag inte har någonstans att ventilera. Om det nu finns någon kvar där ute. Läser ni bakåt finns i alla fall mina inlägg nu publicerade i kronologisk ordning.

Dagarna lunkar på. Eller lunkar kanske är att ta i. Jag har haft tentor de senaste veckorna och mitt humör blir fruktansvärt dåligt då. Tålamodet är på minus och stressen på max. Men i förrgår skrevs den sista. Bara ett seminarium kvar och sedan är det SOMMARLOV! Ja, förutom att jag spänt väntar på resultatet från terminstentan förstås. Är väldigt orolig att jag skrivit för lite och därmed blir underkänd. Vi har nämligen inte poängtentor utan det är bedömning av nivå på varje fråga. Och man måste själv lista ut vilken nivå de eftersträvar. Sådant gör mig ilsken och jag avskyr att behöva bevisa vad jag kan så tyvärr resulterar det ofta i att jag inte skriver ner exakt allt på tentorna. Hitintills har det går bra men det är svårt att veta vart gränsen går… Är oavsett vad inte alls sugen på en omtenta i augusti.

När senaste tentan var skriven så lade sig i alla fall någon slags lugn i hemmet. Mitt gravidhumör är inte att leka med men jag kämpar verkligen för att behärska mig. I övrigt känner jag mig faktiskt väldigt gravid. Brösten ömmar som galet och jag har insett att anledningen till att jag inte kan klämma ut så mycket mjölk ur dom är att det gör så ONT att trycka på dom. Jag är fortfarande yr om jag vrider mig för fort (yogan är en utmaning ibland..) och blir matt i kroppen om jag anstränger mig. Magen är svullen och det är obehagligt att ha byxor som sitter åt. Illamåendet är visserligen knappt kännbart men det kan ju som sagt bero på att jag började med medicin i tid, äter mycket bättre livsmedel och kan ta det mesta i min takt eftersom jag studerar. Märkte idag att jag mådde mycket sämre efter att jag åt chokladtårta i går kväll och sedan stressade med barnen till BVC och tandläkaren på förmiddagen idag. Då var illamåendet betydligt mer påtagligt än annars. Fantastiskt att ha hittat ett sätt som faktiskt mildrar det.

Annars är de stora frågan just nu om jag ska göra nästa ultraljud eller inte. Plötsligt tvekar jag nämligen. Risken finns ju att vi går därifrån i exakt samma limbo som vi hamnade i senast och det orkar jag inte. Inte nu när jag lugnat ner mig och börjar känna mig harmonisk igen. Jag har försökt lista för och nackdelar med att göra det för även om jag bara vill stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det regnar fram till ultraljudet i v.13 så är det sällan en bra strategi.

  • Låter vi bli att göra ultraljudet så fortsätter livet i limbo.
  • Gör vi ultraljudet och får ett oklart besked fortsätter livet i limbo.
  • Gör vi ultraljudet och får ett fint besked blir livet något lugnare men forfarande osäkert för det ännu är tidigt och vad som helst kan hända (precis som det kan hela livet).
  • Gör vi ultraljudet och får ett klart och tydligt negativt besked så får vi i alla fall veta och kan avsluta och börja om.

Så det lutar åt att jag går dit ändå. Det kan ju inte bli värre än om vi inte gör det inser jag när jag läser konsekvenserna av de olika val här ovan.

Tre dagar kvar till måndag….

Annonser

2 thoughts on “1:a juni. Lugnet mitt i stormen

    • Heeej 🙂
      Tack! Undrade en snurrig sekund ”vilken graviditet?” men sen kom jag på att det är ju min! Jag förtränger det nog ganska bra just nu…
      Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s