Superkvinnan

Känner jag mig som idag efter att ha roddar två barn själv för första gången nu när mannen återvände till jobb. Låt mig berätta om vår dag;

Vi började med att sova sjukt dåligt under natten. Storasyster mår gudskelov bättre så pappa duger på nätterna igen men lillasyster har blivit snorig och sover därefter…. När hon väl knölat färdigt där mellan kl 04.30-06.00 så vaknade den stora av att J gick upp. Så då var det morgon.
Efter lite film i soffan, där jag somnade från och till, så lyckades jag duscha, tvätta lillan och få på oss rena kläder. Även storfis fick sig en rengöring och sen var det dags för frukost. Där någonstans börjar hon klaga på att det gör ont i underlivet och säger ”ajaj, inte kissa!” Eftersom hon hade urinvägsinfektion nyss med en antibiotikakur som avslutades i onsdags så var det bara att kasta sig på telefonen till vc för att höra vad de hade att säga om saken. I väntan på att de ringer upp äter vi frukost och får på även lilla E lite kläder. Därpå lyckas vi även ta oss ut! Nybytta, lugna och påklädda allihop. Målet var hästhagarna här i närheten, en utflykt jag lovat lilla E. 300 m hemifrån bryter mini ihop och vi får stanna för att nödamma i vägkanten. Hon somnar vid bröstet varpå jag stoppar ner henne i selen där hon vaknar och skriker i högan sky. En napp och en stund senare lugnar hon i alla fall ner sig och sover sedan gott mot mitt bröst resten av promenaden. Vi får en mysig förmiddag ute i solen med lilla E plockandes pinnar, matandes hästar med gräs och en massa annat spännande att titta på längs vägen. Vc ringer nu och vill att vi kommer med ett nytt prov redan idag. Gaahh! Vi promenerar hemåt och till min stora lättnad är J hemma på lunchen och kan hjälpa mig lite med att värma mat medan jag ammar och se till att lilla E äter. Han plockar även av henne kläderna och så ställer vi ut muggar överallt för nu ska här jagas kiss. Därpå åker han tillbaka till jobb. Vi sätter oss på handdukar i soffan och tittar på Bondgården och dricker stora mängder saft. Funderar på hur jag ska hinna fånga ett prov om hon kissar där och då eftersom jag sitter och ammar den lilla igen. Efter en stund ska det byta blöja på lillan och jag bär med mig en motsträvig E in på toaletten för att inte missa något. Och där kissar hon och jag lyckas fånga det jag behöver. Mycket lämpligt får jag säga då plastgolv är lätt att rengöra i jämförelse med soffan 🙂 Jag får iaf på henne och lillan rena blöjor, torkar upp på golvet, och på med kläder. Sen är det dags att gå till vc. På med ytterkläder och i vagnen med båda, igen. Till min stora lättnad sover den lilla hela vägen med hjälp av nappen. Vi får lämna prover och sedan vänta på doktorn. Jag sitter då på golvet i en halvtimme i väntrummets lekhörna/ korridor och ammar medan E pysslar med det som finns där. In till doktorn och lägga hysteriskt skrikande bebis på min jacka på golvet (där kan hon iaf inte ramla ner och göra sig illa) medan han undersöker E. Inga bakterier och inga andra symptom hittas. Skönt. Provet skickas på odling och vi får med oss påsar att kissa i om det blir en nästa gång. Nu får vi äntligen knata hemåt och alla är rejält trötta. Jag har dessutom ont som tusan mina fogar. Lillan bryter ihop några gånger men lugnar sig ganska snart om nappen petas i och vagnen skumpar tillräckligt mycket. Väl hemma kastar jag ihop lite mellanmål och placerar oss i soffan. Där somnar jag med lilla H fastsugen vid bröstet och lilla E tittandes på film på iPaden. Kl 17 kommer mannen hem men jag är så trött att jag sluddrar och tar mig inte upp ur soffan. Han äter lite och går sedan ut för att ta hand om all ved vi fått hem och som ligger på garageuppfarten. Efter någon timme tar jag oss upp ur dvalan på soffan och ner till köket där jag värmer lite mat. Lilla H sover nu gott inklämd i amningskudden i babysittern och lilla E äter faktiskt lite mat. Skickar sedan ut henne att hjälpa pappa med veden. Försöker under tiden amma lillan så att jag kan ge en mätt bebis till mannen när jag ska natta lilla E. Hon vägrar såklart att vakna utan sover sig igenom den tid jag har. Det börjar närma sig läggdags för E och hon kommer in igen, mycket stolt över det arbete hon gjort med veden ❤ Mannen måste fortsätta där ute medan han har lite ljus så jag tar tjuren vid hornen och tänker att vad fasen, vi testar. Tvättar och byter på två barn, borstar även mina egna tänder och hinner gå på toaletten! Får upp oss alla till lilla E's rum och får henne i säng. Sen havererar det då bebis illskriker och är hungrig och lilla E vill -"sova mamma", dvs ligga bredvid mig när hon somnar. Vilket hon såklart ska göra. Försöker på alla sätt och vis amma det lilla barnet och samtidigt söva den stora utan att trängas men ger upp. Klämmer till slut ner H mellan mig och E och kopplar upp henne på bröstet. På så sätt när jag även att hålla om E. Och tro det eller ej. Efter 10 minuter sover de båda!!! Jag kan då smyga ut ur rummet med H i famnen och har nu ägnat några timmar åt att umgås med mannen och se några avsnitt av vår senaste serie vi fastna för. Just nu ligger jag i sängen med mini intill mig. Lilla E sover fortfarande och mannen jag gått in till henne för att sova där. Lilla H verkar snora något mindre idag och jag hoppas innerligen att natten kan bli lite lugnare. För att inte tala om att jag hoppas vi får det lite lugnare om dagarna. Men det är kanske att önska för mycket. I morgon är det i alla fall förskola för E. Då ska jag och lillfis bara hänga i soffan hela tiden, så det så!

Har jag föresten sagt att jag är så innerligt lycklig över mina fina döttrar!? Det är jag! De är underbara och fina små mirakel. Älskade, älskade barn ❤ ❤

IMG_3488.JPG

Annonser

Gaaahhh!

Storasyster fick snuva och feber i förrgår. Bara mamma duger då så det har varit ledsna nätter när J försökt ta hand om henne. Vi fick ge upp det ganska snabbt tyvärr så jag har haft båda de små hos mig i dubbelsängen och mannen har sovit i lilla E’s rum. På min ena sida har den minsta grymtat och bräkt så fort hon tappar närkontakt med bröstet. På den andra sidan har en ledsen tjej proklamerat ”min mamma” gång på gång och klängt sig fast så gott det går. Igår morse kulminerade det i storgråt då den stora ville gå upp men den lilla ha mat. -”inte Hannah mat!” snorades det i högan sky på min vänstra sida. Gaaahhh! Tycker så synd om min lilla stora tjej. Jag vill ju finnas där för henne. Men jag vill finnas lika mycket för min lilla lilla tjej också. Det eviga dilemmat som flerbarnsföräldrar.

Jag har redan konstaterat att jag antagligen kommer åldras mer det närmaste året än jag gjort de senaste tio…

Bebisbubblar och roddar tvåbarnslivet

Lite paus här. När lilla E är på förskolan så myser jag med Hannah. När sedan lilla E kommer hem så är det hon som gäller. När vi inte sover eller ammar förstås.

Men vi mår bra! Kärleken är stor och min fina familj är komplett. Jag har fått två fina döttrar! Mer än vad jag vågat drömma om ❤ Dock var tredagarsgråten jobbig denna gång då jag varit riktigt ledsen. Ledsen för att ingen kommer och hälsar på, för att vi inte känner någon här på vår nya hemort att visa upp henne för. Den enda som sett henne än är min mamma. Gudskelov börjar hormonerna lägga sig lite nu när amningen är igång så jag mår bättre igen.

IMG_3454.JPG

IMG_3438.JPG

IMG_3442.JPG

Hon är här!

Kl 23.50 igår kväll föddes ett stycke lillasyster. Förlossningen gjorde ont så in i helvete men det fick snabbt. Fick första känningarna vid 9-tiden i går morse men hade riktigt jobbigt ont först vid 18-tiden. Kl 20 blev det riktigt jobbigt och jag snyftade mig igenom värkarna. Bilfärden in var inte rolig alls. Väl framme tog jag mig inte in av egen maskin utan fick åka rullstol för det kom nya värkar hela tiden. Vi anlände strax efter kl 21 och jag var då öppen 5 cm och tappen var totalt utplånad, inte en enda kant kvar. Jag fick snabbt lustgas och sedan kvaddlar. Bm släppte inte iväg J att parkera om bilen eller hämta våra väskor för nu gick det fort. Och värkarna kom tätt och var långa. Alltså så pass att jag hade 2-3 värktoppar/värk och bara 20-30 sekunder från att en slutade tills nästa började med full styrka. När jag kände krystvärkarna kunde jag knappt tro att jag skulle krysta redan och ganska snart var hon ute. Jag hade enorm nytta av profylaxen vi övat på och mannen och jag arbetade strålande tillsammans. Bm var också underbar och trygg. Jag litade på dom!

Ut kom i alla fall Hannah. 4300 gram och 53 cm lång. En stadig dam med andra ord 🙂 jag fick upp henne i famnen men de var tvungna att gå iväg med henne sedan för andningen var inte bra. De blev borta 1,5 h och hon fick då andas i en cpap tills syremättnaden blev bättre. Otäckt och jobbigt men skönt att de har koll. Nu är hon bra syresatt av sig själv men knorrar något förfärligt hela tiden. Tydligen pga den omogna andningen.
Vi verkar ändå få åka hem idag om allt ser bra ut på kontrollen. Vill hem till lilla E och vårt hus.

Själv är jag ganska omtumlad men pigg. Vilken skillnad mot förra gången! Dessutom förlorade jag bara 400-600 ml blod denna gång och har faktiskt inte behövt sätta några riktiga stygn utan fått en liten bristning i mellangården som bm tråcklat ihop. Känslan av att vara totalt uppfylld av det nya livet som kommit till oss är inte riktigt här än. Men det kommer nog 🙂

Kärlek ❤️