Magbild

Här och häpna, här kommer det. En bild i v.34 (33+3), tagen igår.

20140721-142322-51802439.jpg

Så här ser jag alltså ut +17 kg. Har faktiskt tappat ett av de där vattenkilona igen, så ett kilo mindre än förra veckan vilket känns rätt skönt. Ska bara komma ihåg att fortsätta dricka mycket.

Annonser

Hej livet, jag har saknat dig!

Jodå, doshöjningen ger effekt. Plötsligt minns jag hur det var att orka och vilja saker, att ha tålamod och inte minst känna lite livsglädje. Det var så här det kändes ❤ Är så enormt tacksam över det stöd jag har hos min kontakt och över hur bra jag svarar på medicinen. Nu känner jag igen mig själv så som jag mådde när jag väntade lilla E.

Och äntligen kan jag njuta lite av graviditeten igen. Dessutom känner jag mig vacker! Kvinnlig och vacker! Förra gången var det jobbigare med viktuppgången än nu. Visst önskar jag att det var färre kilon men det är inget att göra åt. Kom dessutom till insikt i vikt- och matfrågan igår. Råden, restriktionerna och påhittade måsten gäller inte mig! Det gäller i övrigt friska kvinnor utan ätstörningsproblematik i ryggsäcken. Jag är inte "alla andra". Nog för att jag gjort det som varit rätt för mig ändå men det var skönt att poletten trillade ner till slut, kanske kan jag släppa det hela lite nu.

Åsa, du efterfrågade magbild. Måste erkänna att jag varit om möjligt ännu sämre på att fota magen denna gång. Mest för att det är svårt att få till med en busig 2-åring som far rundor. Men jag ska ta tag i det. Om inte annat så för min egen skull. Du får ju dessutom se den live snart 😀

Tror det hjälper

Rastlösa som vi är packade vi in oss i bilen i lördags och åkte till min mamma på Ekerö. Min syster är ju kvar i Sverige ännu så jag ville hinna vara lite mer med henne. Dessutom vill mannen alltid hitta på en massa och jag orkar inte riktigt. Så vi åkte och det suveränt. Lilla E har fått leka med mormor, moster och mormors man. Jag har fått vila lite och F har kunnat turista i stan. Mycket bad har det blivit och dessutom faktiskt en heldag på Skansen. En halvtimme in på Skansenbesöket undrade jag hur jag tänkt egentligen, backarna gav mig massor av sammandragningar och kramp i ryggen. För att inte tala om hur andfådd jag blev. Men efter att mannen hjälpt mig upp genom att lite lätt knuffa mig framför sig så blev det bättre. Helt absurt egentligen, att behöva bli knuffad upp för backarna. Trodde jag aldrig att jag skulle behöva!

Nätterna har dock varit jobbiga eftersom vi glömde lilla E’s resesäng hemma. Vi har därför delat säng alla tre och det har ovanpå allt varit väldigt varmt. Kliet i benen var helt vedervärdigt så i natt tog jag en dyna från utemöblerna och lade mig i ett annat rum, under ett vidöppet fönster och med fläkten på. Då fick jag äntligen sova.

Det jag ändå skulle komma till är att jag mår bra! Trots att det bara blev en mellandag hemma med vila innan vi åkte iväg så känns det ok. Visst är jag trött men absolut inte panikslut mentalt. Förhoppningsvis är det tabletterna som börjar göra verkan. Jag brukar ju känna av effekt inom en vecka. Eller så är det en placeboeffekt men jag struntar i vilket, bara det fungerar. Så nu känner jag lust och ork att röra mig mer igen samt lite mer vilja att hitta på aktiviteter så som att ordna hemma inför bebis ankomst. Hoppas det håller i sig nu.

Bebis i magen har annars bestämt sig för att byta läge något och ligger därmed och trängs något gräsligt. Känner mig otympligare än på länge. Dessutom samlar jag rejält med vätska nu. Förra veckan var det +2 kg och denna ytterligare +2,5 kg. Bekymrar mig lite med tanke på att det kan vara tecken på havandeskapsförgiftning så jag tig blodtrycket hemma hos mamma och det låg på 120/70 så helt ok. Bara vätska alltså. Skönt. Men vikten som legat lägre denna graviditet har därmed spurtat ikapp förra graviditeten och jag ligger nu på +18 kg, suck. Nåja, som sagt är det mycket vätska så egentligen spelar det ingen roll. Och jag kan inte påverka det så mycket ändå. Inte utan att det skulle kosta på för mycket i alla fall. Det är liksom inte aktuellt att gå hungrig, illamående och trött bara för att undvika något extra kilo. Jag tar det sen, när lillskrutt är ute.

Det finns hopp

Jag var hos min kontakt på Psyk i tisdags. Det är så gudomligt skönt att ha den ventilen och få det stöd hon kan ge. Bara stämma av att jag tänker rätt liksom. Som vanligt bekräftade hon mina egna tankar och funderingar samt tyckte jag gjorde det bra i situationen. Vi bestämde tillsammans att det är dags för en doshöjning av min medicin. För jag har liksom stannat i det nedre läget jag var i när jag slutade arbeta. Anledningarna är väll många men framför allt så beror det mest troligt på att jag inte kan träna, äta och sova på det sätt jag behöver för att ta mig upp av egen kraft. Dessutom är jag ju ganska mycket större nu och den tidigare dosen jag stått på blir ju allt mer utspädd för varje kilo jag växer. Det känns bra att förhoppningsvis få en lite knuff i rätt riktning och kanske därmed orka lite mer och då må lite bättre osv osv.

Annars är livet väldigt bra, vilket också är en anledning till doshöjning, det finns ingen uppenbar orsak till att jag mår dåligt, jag bara gör det fristående från resten av livet.

De senaste dagarna har vi haft besök av vänner igen. Det är så himla kul att träffa dom för mannen i familjen är en nära vän till min J. Men inte bara det. Jag känner honom också från tiden då jag lärde känna J för sju år sedan och dessutom så har hans fru, B, och jag verkligen funnit varandra senaste året. En kvinna jag aldrig trodde jag skulle ha så mycket gemensamt med men ju mer vi pratar och träffas desto mer gillar vi varandra. Så pass att det ibland är hon och jag som hörs mer än männen och det var vi som bestämde att de skulle komma hit 🙂 De har dessutom en dotter på 10 månader så det funkar fint att bara vara småbarnsförälder ihop. Dvs vara styrda av sov- och mattider och att inte kunna planera 🙂 Hur som helst har det vara två superfinal dagar. Vi har mest hängt i trädgården och den största utflykten blev en promenad ner på byn för att köpa glass. Det bästa för oss alla fyra var nog ändå kvällarna. Vi har kunnat lägga våra barn att sova för att sedan sitta och prata som vuxna människor, utan att behöva springa iväg efter barn hela tiden.

Oavsett hur roligt det var tar det på krafterna och jag är nu helt slut. Har därför bestämt att jag blir i soffan hela dagen och mannen får underhålla lilla E. Jag ska se på film och virka, kanske orkar jag gå med och bada i kväll.

Just det. Var hos bm igår. Var en ersättare då min ordinarie har semester. Hon var väll också ok men inte mer. Saknar min bm M 😦 Det mesta var bra även om jag tyckte sockret låg lite högt, 7,5! men det är
fortfarande inom ramarna för vad som är ok. Sf mått var 31 cm och låg lite över medel, samma som med lilla E. Däremot glömde hon att ta blodvärde så jag ska ringa idag och be om remiss till vc hör i byn. Vill kolla att det inte sjunkit ytterligare. Jag tog upp frågan jag hade om bebis bukmått på ultraljudet och hon lyckades lugna mig. Läkaren som gjorde ul är väldigt duktig och har inte han sett något så är det med stor sannolikhet inget fel heller. När hon kände på magen så konstaterade hon också att bebis är helt normalstor så någon megabebis tyckte hon inte att det var frågan om. Jag nöjde mig faktiskt med det. Mest för att jag dessutom inser att om det nu är något som är fel så kan inga ultraljud i världen förändra det. Det är som det är ändå. (Wow på att lyckas tänka så, stort framsteg!)

Nu ska jag vila vidare. Kram på er alla!

Varm

Har mått bättre sedan jag fått vila lite mer men i fredags åkte vi till stranden och jag missade därmed eftermiddagsvilan. Var helt knäckt sedan och i lördags mådde jag så dåligt att jag inte ens orkade ta hand om lilla E. Tur att hon har en pappa också, som kunde ta henne med ut på byn och äta glass medan jag fick vila hemma istället.
Värmen som kommit nu är verkligen en katastrof för mitt humör och mående. Kliet i benen blir etter värre av värme så sömn är något jag får hoppas på men inte kan räkna med. I natt sov jag faktiskt gudskelov. Med hjälp av 2 st Lergigan, kylklampar i sängen, korsdrag och en bordsfläkt riktad mot fötterna. Ett sånt jäkla meck för lite sömn 😦
Illamåendet har gudskelov lagt sig lite. Hon har väll flyttat sig igen och trycker kanske inte lika mycket längre. Men det är trångt i magen och jag får inte plats med så mycket att äta om jag inte ska riskera att få det i retur. Är glad att jag inte väntar tvillingar, det räcker gott med en där inne.

I övrigt känner jag mig ensam och låg. Ser att vi är fler som känner så just nu. Saknar vuxenkompisar, saknar att ha nära till familj, orkar inte åka någonstans och inte har vi råd heller. Det blir så tydligt när det är sommar och varmt, isoleringen som lätt kommer med graviditet och små barn. När orken tryter och det är enklast att hålla sig hemma. Ser fram emot att få lillskrutt på utsidan och kunna börja känna mig lite rörlig och pigg igen. Då ska vi resa!

Fortsatt illamående

Jaha. V.30+5 idag och illamåendet verkar vilja stanna trots envisa försök att bli av med det. Som en ovälkommen gäst som inte fattar att gå hem :-S

Jag ringde mvc idag pga just illamåendet, tröttheten och allt det andra. Bm jag pratade med var ganska säker på att det handlade om att min kropp protesterar mot för högt tempo och vill att jag ska vila. Så jag vilar. Igår kom mamma och K hit för att leka med lilla E och idag har hon varit på förskolan. Just nu ligger vi i soffan och ser på film. Eller lilla E som vägrade sova har förstås somnat här bredvid mig och jag bloggar.

Tyvärr har även livsångesten slagit sina klor i mig nu när jag mest gör ingenting. Ifrågasättandet av allt jag har och vad jag valt. Längtar ömsom till fjällen och ömsom tillbaka till Lund. Det är verkligen urjobbigt att flytta så här mycket och jag saknar våra vänner på de två orterna.
Idag tog jag mig ändå ut och cyklade till Apoteket. Fick äntligen köpt ett träningsgummiband och har faktiskt gjort några rygg- och bäckenövningar idag. Dessutom bakade jag piroger till lunch. Så lite livsandar har jag. Bara att göra de enkla övningarna livade upp mig 🙂 Illamåendet gör det tyvärr svårt att vara mer aktiv med promenader och sånt.

Enda positiva är väll vikten. Står stilla på 73,6 kg just nu och ligger därmed 3,5 kg lägre än med E samma vecka. Skönt!