Kontrollerad

Lämnade ju ett urinprov i förrgår och skulle få svar igår. Men ingen ringde så jag ringde upp mvc i morse. Det visade sig att de tolkat det som att de bara skulle ringa om provet visade något. Knasigt tyckte jag då jag faktiskt har ont och om det nu inte är urinvägsinfektion, vad är det då? Urgulliga bm i telefonen höll med och hittade till bådas vår glädje en återbudstid hos läkaren idag på eftermiddagen. Så idag blev jag äntligen kollad. Och han var noga! Och jättesnäll. Allt verkade fint. Ingen foglossning, inget från blåsan och tappen var sluten och normal. Däremot hittade han en vit beläggning där det inte ska vara någon sådan. Tydligen ev ett tecken på infektion. Så han tog en odling samt skrev ut antibiotika i form av vagitorier.
Det var så skönt att bli tagen på allvar och med förståelse. Om det inte blir bättre skulle jag återkomma. Men jag känner mig lugnad. Själv tror jag ju mest att det är min känsliga mage som gör ont när det är någon som trängs där inne. Förutom det onda vid tappen nu då, det var något nytt. Hoppas vaggisarna hjälper. Hade varit skönt att slippa det onda i underlivet.

Annonser

Gravidkrämpor och annat som händer

Magen har vuxit rejält senaste veckan och det mest onda har gett med sig. Så antagligen var det ont i ligament och allmän växtvärk tillsammans med att bebis legat allt för långt in bland mina andra organ. Skönt att det är bättre iaf. Har ändå pratat med mvc och lämnat urinprov för att se om det är någon infektion. Borde få svar i morgon.
Däremot kan jag inte ligga på rygg längre för då mår jag riktigt dåligt. Bebis har alltså kommit så pass upp att hon klämmer till Vena Cava då. Kan inte minnas att det kom så här tidigt med lilla E men denna fröken och den här graviditeten är ganska annorlunda så det är bara att gilla läget. Så redan nu är det slut med att kunna variera mina sovpositioner. Det är sidoläge som gäller. Något som gör grymt ont i höfterna om jag inte pallar upp med en massa kuddar. Händerna somnar allt oftare och numera vaknar jag på nätterna av att de gör ont. Har letat fram mina handledsskydd jag har vid snowboardåkning. Ska se om det hjälper att sova med dom på.
Ovanpå allt har jag sjukt ont i ländryggen, där bäckenet fäster in mot ryggraden. En följd av träningspasset jag var på i lördags. Jag hoppas innerligt att jag inte skadat mig på riktigt och har insett att det inte blir mer gruppträning för mig innan bebis är född. Och idag på jobb fick jag en så rejäl sammandragning att det bara var att avbryta och sätta sig en stund. Nu var vi tre på frukosten men framöver när jag är själv kommer det bli problem.

Intressant hur en graviditet skiljer sig från en annan egentligen. Mycket är lika förstås men det är få saker som följer exakt samma mönster. Det bästa är väll att jag inte är lika ångestfylld och orolig denna gång. Men det kommer väll det med 🙂 Hur som helt har vi i alla fall bokat in en profylaxkurs nu och jag har inte samma ilska och ångest kring förlossningen heller.

Nu var det sängen som gäller. Mannen är borta även denna vecka och jag börjar kl 06.30 i morgon. Vilket innebär att det ska lämnas på förskolan innan dess. Stackars Pluppen, och stackars mig.

Magen

Fy tusan vad ont jag har i magen! Det började förra söndagen och har inte släppt än. Efter mycket funderingar, klämmande och kännande har jag kommit fram till att det inte är sammandragningar. Tror jag… Men det skär, svider och är obehagligt i hela nederdelen av magen och strålar ner i underlivet. Att hålla handen på bebis är bara att glömma, det gör för ont. Det enda som lindrar är att antingen röra på sig eller ligga i framstupa sidoläge med en kudde som stöd så magen hänger fritt.
Det är klart jag oroar mig. Livrädd för vad det kan vara. Men jag har inte kunnat åka in till mvc, inte när lilla E var så sjuk. Eftersom vi bor så långt från våra familjer så fanns det ingen som kunde hjälpa mig med henne heller. Därför har jag förträngt det hela under veckan.
Egentligen tror jag att det är tarmarna och andra inre organ som gör ont. För det måste vara galet trångt där inne nu, det syns nämligen inte än att jag är gravid. Vet att jag hade liknande när jag väntade E så jag försöker lugna mig lite. Men det blir mvc på måndag, behöver få bli kollad. Lilla älskade grodpyre där i magen. Jag hoppas du har det bra och planerar att stanna länge än ❤

Frisk! I alla fall nästan…

När hon väl började kunna äta igår så vände allt snabbt. Halva min middagsportion gick ner tillsammans med en halv flaska vatten och två dubbelrån med smör. Sen sov hon som klubbad hela natten till kl 9 i morse.
Dagen idag har fortsatt lika bra. Ordentlig frukost och en massa prat, tvätt och fix. Men sen var hon trött och ville vila i soffan. Vi åkte en sväng till affären för att köpa mer jordgubbar och bröd och sedan var det lunchdags. Även detta gick bra.
Men sen havererade det för min del. Hon vägrade sova middag! Pigg och nöjd petade hon mig i ögonen, rev mig i näsan och pratade massor. Kunde inte ens sätta henne framför en film och slumra i lugn och ro för hon skulle visa mig hela tiden och dansa och jag vet inte vad. Så jag fick ge upp, helt färdig.

Ut i trädgården och vattna stackars blommorna, gunga och så lite frön. Och så gunga lite till. Men det skulle vi inte gjort för där kom lunchen upp. Stackars liten 😦 Blev nog lite för bra med all lek och så gungans rörelser.
Fick bli vila i soffan och smörgås till middag. Gick bra.
Men att gå och lägga sig var inte intressant. I en timme låg hon och gjorde samma procedur som på eftermiddagen: rev, nöp och slet i mig. Och klättrade, pratade, sparkade och v ä g r a d e sova. Just när tålamodet är helt slut hör jag nyckeln i dörren! J är hemma! Jag tar upp fröken, går ner till mannen och räcker honom bestämt barnet. Nu får de slåss istället. I detta nu ligger jag alltså på soffan helt själv medan mannen kämpar med nattningen. Gissar att hon sovit så det räcker de senaste dygnen. Men vad tusan, jag är trött! Skönt att vara två några dagar i alla fall. Är rätt sliten. Inte fysiskt precis men mentalt. Det har varit tungt att se henne så dålig. Skräcken och paniken har legat på lur hela tiden men inte fått komma fram. Det var bara att ge sig själv en örfil och samla sig när oron var som störst. För vem skulle ta över om inte jag klarade det? Är i alla fall stolt över att vi fixade det, pluppen och jag. Hon är en envis och stark tjej. Precis som sin mamma 🙂

Arg dotter :-) Och att det inte går att kommentera

Dottra vaknade skitsur i morse 🙂 Sen har hon skrikit/gråtit/vrålat hela förmiddagen för att hon inte får dricka allt vatten på en gång eller smälla i sig en hel skål jordgubbar på en gång. Och ännu har hon inte kräkts idag *pepparpeppar* osv… Så vi är på väg åt rätt håll!

Annars har jag ett bekymmer. Jag kan inte kommentera hos flera av er. Dina, Mette, Wilda Mathilda, mamma Vilja mfl. Jag har försökt flera gånger senaste veckorna men kommentaren bara försvinner när jag försöker publicera den. Oavsett om jag skriver på telefon eller dator, anonym eller via alias. Bara så ni vet att jag tänker på er!

Fortsatt kräkande

Lilla, lilla älskade barn. Hon kräks fortfarande. Och hänger helt lealös i min famn och magen är helt insjunken. Det blev ett besök på akuten igår kväll såklart. De bedömde de henne för pigg för dropp. Hon protesterar tex när vi ger henne vätska 🙂 Lite blandade känslor på det men samtidigt skönt att hon är så pass ok. Lite tendens till uttorkad men blodsalter och pH var fint trots -5 hg i vikt. Så efter 125 ml vätskeersättning som hon fick i sig på 3 timmar och med bara tre kräkningar så fick vi åka hem.
Det är lugnt så länge hon inte äter eller dricker. Dvs själva sjukan är nog borta, nu protesterar magen rejält.
Så vi fortsätter med medicinspruta. 5 ml var 5:e minut. Konstant slagsmål med andra ord men vad gör man inte.

Min stackars, stackars lilla unge.

Att jag tänker byta yrke

Stackars lilla Pluppen. Hon kräks fortfarande även om hon *pepparpeppartaiträ* har fått behålla jordgubbarna och saften hon fått i sig under dagen. Sist hon kräktes var kl 10.30. Hon hulkar iof ibland, när hon är vaken, men det har som sagt stannat nere. Men hon hänger som en slapp sill. Sitter där man satt henne och orkar ingenting. Hon är vaken ibland men somnar snabbt om. Mammahjärtat går sönder av att se henne så här 😦 Men det är nog på väg åt rätt håll. Hon har tex just kissat för tredje gången idag!
Själv har jag sammandragningar delux sedan i söndags natt. Inga regelbundet återkommande utan mer att livmodern har dragit ihop sig och stannar i en kramp. Gör tusan så ont! Har pratat med mvc och de tror inte det är ngn fara. Och jag minns ju att det var så här när jag väntade E också. När det var för stressigt. Och nu blev det en kombination av oro och trötthet när E är sjuk och mitt jobb.

För det var något annat jag skulle prata om. Jobb och framtidsplaner är det som kretsar i huvudet på mig nu. För mina chefer är gräsliga! Väldigt lynniga och gör mig orolig, ledsen och stressad. Problemet är nämligen att de utgår ifrån att alla fuskar så fort de kan, att jag inte kan litas på och tycker att jag misslyckas med mycket. Ffa misslyckas jag med tankeläsning… Det har hänt flera gånger nu att jag fått en skrapa för något jag inte visste att jag skulle göra. Ingen direkt utskällning heller utan mer ett ”jasså, du har inte gjort det eller det? Ja, då får vi ju planera om och så får det där andra bli eftersatt då”. Två exempel: i torsdags jobbade jag över två timmar för kafét skulle öppna för säsongen nu i söndags och den ena av mina chefer, kvinnan, var på semester hemma i Holland. Det har byggts om i köket och fixats andra saker samt hennes man, den andra chefen, är helt oduglig och jag har fått ta hand om allt han stökar ner. Jag kunde inte lämna det ofärdigt då hon skulle komma hem samma dag det öppnade. När jag väl skulle gå, trött och skakig, så säger mannen: -”Ja, det var ju bra att du stannade så att det blev klart. Men bara det inte blir en vana.” Jag bara glodde på honom! Inte fan jobbar jag över en massa för att det är kul och definitivt inte för att få betalt i två timmar till så som de tror. Deklarerade att det behövde han verkligen inte oro sig för!
Det andra inträffade i går. Jag skickade ett sms om att jag skulle vara hemma med dottern idag. Får till svar av kvinnan: -”Ok, tråkigt, hoppas hon mår snart bättre…..fint bakverk det blev…,idag lungt, igår cirka 25 fikagäster:-). Kollade röda huset, hann du inte alls jobba där förra vecka? Trodde E kunde börja med trädgården, men det blir först röda…, hör av dig imorgon om onsdag,/I”
Grejen är att vi har pratat om Röda huset och jag har sagt att jag antagligen inte skulle hinna städa det. Hon har då sagt ända sedan i mars att efter påsk kommer E och då kan hon hjälpa mig med det så det var ingen fara. Hatar sättet hon framför sitt missnöje på också, så jävla skuldbeläggande!
Det är inte bara de här två tillfällena som gör att jag går i taket naturligtvis. Det är små missnöjen, antydningar, kontroller och nålstick hela tiden!
Var på väg att ringa och be dom säga upp mig om de nu är så missnöjda men mannen lugnade mig. För går jag på a-kassa får jag mindre pengar än om jag blir sjukskriven eller får havandeskapspenning. Chansen att jag ska kunna jobba hela vägen fram är liten och jag har nu bestämt mig för att ansöka om havandeskapspenning så tidig det bara går. Vilket blir från den 4/7 i så fall. Usch. Vill inte alls gå dit men visst ekonomin är inte att strunta i. Det är ett antal tusenlappar varje månad som vi gärna vill ha faktiskt.

Men det hela har den sista tiden resulterat i en framtidsplan! Efter mycket tänkande, efterforskningar och samtal med mannen samt släktingar med yrket ser framtidsplanen ut så här:

– Jobba i sommar på det här vidriga stället. Så kort tid jag bara kan få det till.
– Få barn i september och vara föräldraledig till september -15
– Börja läsa till Sjuksköterska på distans våren 2015, under föräldraledigheten.
– Läsa så många kurser det vara går parallellt så jag blir klar på 1,5-2 år.
– Under tiden försöka få extrajobb på Ica eller liknande för att få in lite pengar så jag slipper nya studielån.
– Jobba som sjuksköterska ett år innan jag vidareutbildar mig. Till vad är inte riktigt klart än. Det som kommer avgöra är slumpen och vad det är brist på just då. För har jag tur kan jag få min vidareutbildning betald om det är skriande brist på just den kompetensen. Det jag funderar på är iaf Barnmorska, narkos eller operation.

Så ser det alltså ut. Och jag längtar! Jag älskar ju att studera så det här känns fantastiskt. Att det sen är just sjuksköterska jag siktar på beror på några saker: För det första kan jag antagligen korta av utbildningen då jag har läst ganska många liknande ämnen men med annan vinkel i min Dietistutbildning. Jag kan inte tillgodoräkna mig något men min kunskap har jag så det lär gå att tenta av vissa kurser utan allt för mycket jobb. För det andra finns det jobb! Och det inom en stor organisation. Aldrig att jag jobbar litet och privat igen! Och för det tredje är faktiskt ingångslönerna ganska ok numera. Och dessutom finns det faktiskt möjligheter att vidareutbilda sig och utvecklas även längre fram.

Spännande!!!