Om att min systers man inte känner sig välkommen

Pratade med mamma häromdagen. Lägenheten ute på ön som min syster fått är nu iordningställd men de har ännu inte flyttat dit. Hur hon nu klarar två hyror…
Oavsett vad så hade i alla fall hennes man gnällt lite över att byta stadsdel och dessutom klagat över att han inte kände sig särskilt välkommen ut på ön. Där började jag skratta faktiskt. Vad bra att han har uppfattat det tycker jag. För det är mycket riktigt, han är inte välkommen. Överhuvudtaget.
Mamma tycker som vanligt att det är svårt med hela situationen och vi blir som vanligt osams när vi pratar om det. Trist. Nu sa hon i alla fall att hon är rädd att förlora min syster om hon inte accepterar hennes val att stanna hos sin man. Vilket som ni vet inte är min åsikt. Det gör mig så ledsen alltihop. För han splittrar vår familj. Det blir ett evigt pusslande med familjeträffar och sådant eftersom vi valt att utesluta honom. Tänker bland annat på om att det blir dop i vinter om allt går bra. Antagligen kommer min syster inte att vara med eftersom vi inte kommer bjuda hennes man.
Fan vad jag hatar honom!

Annonser

4 thoughts on “Om att min systers man inte känner sig välkommen

  1. Stor kram.

    Det är inte ni som valt strulet. Det är din syster. 😦 stötta henne ut ur det-vill det ska gå på ngt sätt…. Jag gissar ju bara-du vet. Men hon mår inte bra. Hon behöver stöd och bekräftelse ur det här. Men hon måste vilja det. förstår din frustration. Jag har inte läst på tuvaforumet på länge. Står det inga råd om hur man kan DRA sina anhöriga ur från sånt här? För det vill man ju.

    Jag ogillar att hon väljer bort sin närvaro vid dop för honom. Ni borde vara viktigare för henne.
    Det är såååå allvarligt.

    Fanfanfan å dina vägnar. 😦 vill du ska ha det bra.
    Jättekrampå dig!

    (En gång skällde jag ut en sån typ offentligt-fast hans tjej-min vän var med. Han dumpade henne där och då och pratade aldrig mer henne efter det. Hon var rätt sur rätt länge efteråt…)

    Önskar litet att jag fick träffa dom och skälla på honom så han drar.
    Om jag var du så skulle jag bara stirra stint på honom och säga:
    – Jag ser rakt igenom dig och jag vet vilken ynklig patetisk liten skit du är. Du blir stor när du får vara elak mot andra ditt våp. Tycker du ska lämna min syster ifred-alla i min familj vet vilken litet as du är. Beroende på hur sjuk han är.. skulle kunna fungera men det kan slå tillbaka pdin syster….

    För jag är litet (rätt galen) och avskyr sånt och alla orättvisor.
    Man jag hade nog känt av läget och sagt något sånt.. eller ännu värre.

    Så tragiskt alltihop.. intervention? Om alla gaddade ihop sig då? Bjud in alla ni känner släkt och alla vänner och henne? som i usa typ? skulle det hjälpa?

    • Det är därför jag inte vill träffa honom. För att jag kommer göra som du: skälla ut och vara så vidrig mot honom. Om jag vara var säker på att det hade hjälpt henne. Jag vågar faktiskt inte. Hon kommer inte lämna honom för det. Och han har bearbetat henne i många år om att vi, hennes familj, inte bryr oss om henne eller är vid våra sinnens fulla bruk. Dessutom vet jag ju inte vad som kommer hända sen. Slår han henne om det kommer fram hur mycket hon berättar för oss?
      Intervention har kommit upp på tal hemma hos oss, min man och jag. Men det funkar inte. Jag har inte resten av familjen med mig. Mamma har alltid tryckt huvudet i sanden så fort tillfälle ges. Hon lever hellre i en ting verklighet som suger energi i mååååånga år än tar ett krafttag. Så har hon alltid varit och kommer nog alltid vara. Gör mig galen men jag kan inte förändra det. Bara avskärma mig från det som stjäl energi. Tyvärr 😦
      Alla bara säger ”vänta”. Hon kommer om hon vet att ni finns där. Så vi väntar och finns. Undrar bara i vilket skick hon kommer ut ur detta. Och jag hoppas innerligt att det inte blir barn i det hela. För allas skull…

  2. Usch vilken jobbig sits! Min man ställde ju till slut sin nära mot väggen och sa välj mellan mig och honom. Till slut fattades rätt beslut men det tog faktiskt flera år från det att hen gav upp tills att hen de facto INTE hade nån kontakt längre. Sorgligt!

    • Ja. Känner mig så maktlös. Ska se till att få prata med henne när vi kommer till Sthlm nästa gång. För då blir det nog också tydligt att hon kommer måsta välja. Oss eller honom. Fy fan 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s