Om min syster: Historien upprepar sig

Fick ett mms från min syster i morse. En bild på en kattunge och ett meddelande om att den lilla skulle flytta hem till dom om några dagar. Reagerade på att hon sa ”till oss” men slog bort det, jag vet ju att hon inte flyttat än.

Men så ringde jag och pratade med mamma om något annat. Och då berättar hon följande:

Min syster kommer nu att flytta till sin nya lägenhet. OCH HAN KOMMER FLYTTA MED! Tydligen har han ”äntligen” förstått att han förlorar henne om hon flyttar. Han går även i egen terapi samt ”gått med på” att de ska gå i parterapi. Mamma säger att min syster har blivit mycket starkare och nu säger i från på skarpen. Bl.a. kommer hon kräva att han betalar sin del av hyran. Och jag citerar nu min mor: ”-och det är ju bra att han verkar förstå. Och det är ju fair om han faktiskt nu går i terapi och vill gå i parterapi. Och S (systern) kommer inte låta honom göra som han vill nu”

Är det bara jag som hör hur helt uppåt väggarna detta är? Jag blev asförbannad. På både situationen och mamma. För hon kan inte göra så här. Ställa sig på mannens sida och ge honom sin tretusensjuttioelfte chans. Varför kan hon inte stå upp för sin dotter!? Men jag ser ju mönstret. Det tog mig sju år att få mamma till att lämna min pappa. Från det att jag var 12 år och framåt… Det höll på att knäcka mig, att vara den mamma pratade med om allt som var illa men att hon aldrig gjorde något åt det. Det var att leva i en mardröm jag inte kunde göra något åt. Inte så konstigt att ätstörningarna fick sitt grepp om mig ganska tidigt. Tyvärr är det den verkligheten min syster vuxit upp i. Det enda hon sett, hur mamma tålt och duckat. Stannat, rasat och ändå gett en chans till. Igen.

För min del är det, i fallet med min systers man, för sent nu. Jag kan inte svika min syster så illa att jag accepterar och är trevlig mot någon som övervakar och förtrycker henne. Så jag frågade min mor om mannen skulle komma på födelsedagsfikat nästa lördag då mamma fyller år. Och tydligen var det upp till mig!?
Men för oss, min J och mig, är det solklart. Han får inte på några villkor vara en del av lilla E’s liv. Och jag skulle vara så överjävligt otrevlig med honom att jag inte ens orkar utsätta mig själv för det. Så kommer han går vi iväg några timmar, tills han är borta igen.
Följden blir att mamma måste välja mellan oss eller vår syster. För då kommer ju inte hon. Här vill jag dock påpeka att det är inte så att vi dömer någons val. Hade mamma sagt att de kommer så hade inte jag blivit arg över att hon ”väljer” min syster.Det som gör mig arg är att hon inte står upp för henne mer. Det är en jättesvår situation, jag förstår det. Samtidigt förstår jag inte alls. Varför går hon inte!?

Jag har inga som helst betänkligheter över det jag gör här, inte när det gäller min egen lilla familj. Jag har inte plats för energitjuvar och annat jäkelskap. Jag måste ta ansvar för att jag mår bra. Och ska jag kunna fortsätta tycka om min syster så är detta enda sättet. Annars kommer jag snart att hata henne för att hon ger den här vidriga varelsen en väg in i vårt liv. Jag förstår att jag spelar ett högt spel. Jag kan förlora min syster. Men det är inte mitt fel att det blir så här. Det är han och bara han som rår för detta. Och om, det är ett stort om, han mot all förmodan och trolighet, faktiskt förstår nu och förändras av terapi (hör själv hur j-kla osannolikt det låter, så nej det kommer inte hända). Ja, då förstår han också varför vi avskyr honom och att om han menar allvar med att bli en bättre människa så har han ett rejält arbete framför sig att bevisa det. Vi talar år här. År av harmoni och utan kränkningar och övervakning. Då, kanske, kan jag överväga att släppa in honom igen. Kanske. (Teoretiskt sett alltså..)

Däremot är jag osäker när det kommer till min syster. Sviker jag henne? Gör jag det värre? Borde jag finnas där och lyssna i flera år till?
Samtidigt kan jag inte göra på annat sätt. Vi kan inte gå under allihop. Jag kan inte gå under för att hon ska hålla ihop. Jag har lyssnat, peppat, gråtit, tagit henne 160 mil därifrån en hel sommar, lyssnat mer, varit arg, pratat, stöttat, förklarat. Till slut var hon/dom en av anledningarna till min långa sjukskrivning och sammanbrott 2010. En av många påfrestningar i livet som blev för mycket samtidigt. Så mitt val är klart.

Ändå: vad säger ni som varit med? Ni som varit i min systers position. Hur skulle ni upplevt det ställningstagande jag och min sambo gör? Är det katastrofalt? Utsätter jag henne för fara?
Jag älskar min syster. Såklart. Annars skulle jag inte bry mig om hur hon behandlas. Men vad tusan ska jag göra nu?

Tillägg morgonen efter: Jag vaknade i morse och insåg också hur enormt viktigt vår markering är även för vår egen dotter. Hon får på inga villkor lära sig att det är okej att bli förtryckt. Aldrig någonsin!

Annonser

8 thoughts on “Om min syster: Historien upprepar sig

  1. Lätt att tycka utanför.

    Du gör rätt. Du visar att det inte är ok.
    Tala om för henne att du älskar henne och mår så dåligt av att se henne fara illa att du inte vill vara en del av det. -medberoende- som din mamma tycks vara.
    Men MEN att du finns där DEN DAG DÅ DIN SYSTER VÄLJER SIG SJÄLV före värsta ynkliga tönten.
    Det hade fått mig att dra tidigare.
    Men jag är inte din syster. Men du gör rätt som tvingar henne att välja.
    Annars stöder du indirekt det hela. Hon är antagligen beroende av honom. Läste du på tova/tuva? Om du gjorde finns lätta tips och förslag på hur sånt hanteras av systrar och anhöriga. Snälla läs där. Du kan få så mycket bra därifrån. Det är lättläst. Och snabbt gjort.
    Massa kram.

    • TACK!
      För stöd i mitt beslut men ffa för den superbra formuleringen ”den dag du väljer dig själv så finns jag här” precis så ska jag säga.

      Ska surfa in på tuva igen. Läste där i december men hunnit glömma en hel del, ska uppdatera mig.

      Tack igen ❤

  2. Min fina man kan berätta en liknande historia. Andra relationer, andra sammanhang men exakt samma skit. Han säger att man till slut tröttnar på att vara arg. Att man måste sätta ner foten.

    Alla runt omkring din syster har ju landat i ett medberoende och det är först när hon riskerar att förlora allt som hon tvingas ta itu med sin situation. Visst finns risken att hon väljer ”fel” men ni måste nog markera – inte minst för er egen och lilltjejens skull.

  3. Min spontana reaktion och fråga är; VET ni att han går i terapi eller är det något de sagt bara.
    Som du vet har jag varit i samma sits och mitt X sa att han gick i terapi till utomstående men jag själv visste ju att han bara gick dit 1 gång och kände sedan att ”det inte var något för honom”. Gah!!!

    Du gör rätt!
    Ta avstånd från energitjuvar och lägg all fokus på dig och din egen familj.
    Du kommer att finnas för din syster när hon tagit sig ur det här och det vet hon och det vet du. Men en dag i taget. Lev ditt liv och låt henne leva sitt.
    Som jag sagt förr; du har gjort allt du kan.

    Kramar ❤️

    • Tack Mette!
      Nej, vi vet inte. Och min tanke är precis som din, att frågan är om det överhuvudtaget är sant det här med terapi. Han ljuger konstant och har gjort från dag ett. Det finns ingenting som säger att han talar sanning.
      Och även om han går i terapi och på något magiskt sätt förändras så kan han gott förändras långt ifrån min syster och resten av familjen.

      Tack för ditt stöd! ❤

  4. Jag har inte sett det jättenära, tack och lov, men något jag upptäckt sedan jag blev mamma är att jag har lättare att ta avstånd från sånt som faktiskt stjäl energi. Nu har du din dotter att tänka på i första hand. Din syster vet att du är där för henne, du gör helt rätt.

    Kram

    • Tack.
      Ja, jag märker också att kraften i att försvara sitt barn mot det som kan tänkas vara dåligt är stark. Det är inte mycket som står emot den. Väldigt skönt.

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s