Är det nu det vänder? Och att jag inte vill berätta

v.11 (10+5)

Igår åt jag regelbundet och proteinrikt. Tog mina tabletter på rätt tid och vilade en del. Men dessutom kom jag ut på en promenad! 3 km på 45 minuter, katastrofalt långsamt, men ändå så skönt att äntligen kunna röra sig lite igen. När barnet kom hem från förskolan sov vi lite och lekte en stund innan mannen kom hem. Då packade vi in oss i bilen och åkte till stan för att köpa ett par sängar vi fyndat på Blocket. Vi bar och kånkade, åt på Max och for hem. Och allt utan hulkanden över påsar/hinkar! Hurra!

Även idag känns det okej. Visst mår jag illa och är lite yrslig men vilken skillnad! Så jag tror att det är nu det vänder, äntligen. Det kommer säkert bakslag men ändå. Hellre bakslag än ständigt dåligt.

Men så till det knepiga vi diskuterar här hemma just nu. Jag vill inte berätta för våra familjer än. Men mannens föräldrar kommer upp på besök från Skåne över helgen och han tycker att vi ska berätta det då. I morgon alltså. Eftersom jag fortfarande mår illa och är trött så kommer det vara svårt att dölja och han vill inte ljuga för det kommer bara oroa dom. Dessutom har det varit ett tungt halvår för deras familj med många dödsfall, begravningar och mer eller mindre allvarlig sjukdom. Så han vill kunna glädja dom med något positivt. Själv förstår jag inte alls hans resonemang. Förutom att jag tycker det är för tidigt så har vi inte gjort KUB eller fvp än. Så det han vill glädja dom med kan lika gärna bli ytterligare en katastrof istället.

Dessutom förstår jag inte varför han vill glädja dom överhuvudtaget eftersom han inte tycker om sina föräldrar. De har en ytterst komplicerad relation och han har sagt många gånger att han lätt kunde vara utan dom i sitt liv. Dessutom sluter han sig som en mussla när vi umgås med dom och blir allt mer butter och korthuggen samt drar sig undan. Vilket gör att jag kopplar på min ”jobbmode” med trevligt socialt småprat fast jag håller på att krypa ur skinnet av obehag. Jag hatar sådana situationer, jag är uppvuxen i en familj där relationen med min pappas sida av släkten var exakt likadan. Och jag har aktivt valt bort de människorna i vuxen ålder. Nu blir jag intvingad i en annan familj med samma problem. Avskyr det! Och det finns bra anledningar till att de inte har en bra relation. Det är mycket som inte fungerar i den familjen, framförallt att kommunicera problem och känslor. Jag v e t att om vi säger till svärmor att vi väntar barn men att vi inte vet om allt är okej än så kommer hon absolut propsa på att ”Så kan man inte tänka, för självklart går allt bra. Man måste ha en positiv inställning!” När det kommer från någon som inte kan hantera sina egna eller andras känslor och bara sopar allt under mattan orkar jag bara inte. Och jag avskyr folk som säger att ”Nu ska vi tro att allt går bra” För vad hjälper det att stoppa huvudet i sanden och blunda för verkligheten? Jag tror inte heller att allt måste gå åt skogen. Men det finns en verklig risk och den tar jag med i beräkningen. Punkt.

Jo, jag är orolig. Och velar kring KUB vs fvp. Å andra sidan är ingenting säkert och inget test ger garantier att precis allt är bra. För att inte tala om att vad som helst kan hända under resten av livet.

Nåja, vi har inte diskuterat färdigt än. Och även jag inser väll att oavsett hur det går måste vi väll berätta någon gång. Jag bara orkar inte. Av någon anledning fasar jag även för de glada reaktionerna. Skumt. Kanske har det att göra med mitt mående. Är märkligt att bemöta översvallande lycka när en själv mest känner sig redig bakfull på en båt i kraftig sjögång mest hela tiden.  Dessutom vet jag att de genast börjar spekulera och göra upp planer för framtiden, angående vårat liv. Suck. Hoppas jag och svärföräldrarna överlever helgen. Misstänker att det kan bli tufft. Särskilt när svärfar kommer igång och påpekar den ena efter det andra som behöver åtgärdas på huset, tala om hur vi kan inreda och även talar om hur och var vi kan köpa det. Gaaaahhhh!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s