Om min syster

Ja, hur det går för min syster med den vidrige maken?
Jag vet inte riktigt. Hon och jag kan inte prata om det längre. Det gick liksom i stå där för tre år sedan när jag blev så arg på henne för att hon släpper in honom i våra liv och ställer oss inför en massa ångest, oro, ilska och maktlöshet.
Men från mamma vet jag att hon i alla fall har betalt hyran på sin egen lägenhet och även hämtat ut nycklarna. Hon har inte flyttat men går vad jag vet fortfarande hos sin samtalskontakt.

Vi i familjen står fast vid vårt beslut att han inte är välkommen längre. Det är gudomligt skönt att sätta en gräns och att faktiskt stå upp för vår syster på ett tydligt sätt. Men visst kör det ihop sig för henne när vi gör så. Jag, mannen och pluppen åkte till Sthlm för att fira en försenad jul här i januari. Hon kunde inte vara med för hon klarade inte att ljuga för sin man om var hon var. Och att tala om att han inte får komma hit längre kunde hon inte. Så klart. Det förstår jag är övermänskligt att göra. Däremot uppstod det några smärtsamma situationer. Dels var hon tillsammans med sin tvillingsyster och hälsade på mamma och Ebba när jag och mannen tog en eftermiddag på stan. Plötsligt ringer hennes man och undrar varför hon inte kommer hem och blir jättearg för att hon är där hon är. Så arg att hon började gråta, skaka och omedelbart packa ihop och ta sig hem. Mamma försökte få henne att stanna. Försökte få henne att förstå att om hon inte träffar honom spelar det ju ingen roll hur arg han är, hon kan ju ändå inte nås av det. Men hon är som en mur. Hon går helt in i sig själv när det blir så här och vi når henne inte alls.

Den andra situationen var när hon ändå träffade oss alla en stund när vi skulle fira den sena julen. Hennes hund på 10 månader, en urgullig och energisk liten tjoffs, blev lite uppspelt i en lek/ett bråk med vår andra hund. Systern gick emellan varpå vovven råkade bita henne i armen i röran. En ren olyckshändelse och absolut inte av aggression mot någon. Men systern gråter förtvivlat. För att hennes man kommer bli jättearg och tycka att de ska avliva hunden. Oh, ja. Han hotar ofta hennes älskade vovve. Hon vågar absolut inte lämna henne ensam där tex.
Så, som sagt vet jag inte hur det går. Men jag hoppas att det går åt rätt håll.

Annonser

4 thoughts on “Om min syster

  1. Blir förtvivlad att höra om din systers situation. Vet tyvärr av egen erfarenhet både hur det är att leva i och bredvid 😦
    Häromdan hörde jag om denna organisationen på radio. Ett fantastiskt initiativ som jag tror gör enorm skillnad
    http://voovhem.wordpress.com/
    Kolla in

  2. Hon verkar vara ett steg i rätt riktning. Nyckel och hyran betald till egen lägenhet.
    Nu ska hon bara våga flytta och sen till sist klippa banden. Det kan tyvärr ta lång tid det med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s