Bättre?

Så här en vecka efter hormonstopp är jag faktiskt lugnare, och lite mer kärleksfull. Kan bli irriterad på gamla strumpor som ligger överallt men blir inte skogstokig och vilja kasta ut strumpornas ägare. Vi får se hur livet känns framöver. Jag hoppas det lättar ännu mer för jag är fortfarande ledsen och ångestfylld.

Som ett led i det hela har jag i alla fall tagit tag i några saker som kan hjälpa till:

Sömnen. Sedan lilla E föddes, och månaderna innan för den delen, så har jag sovit väldigt dåligt och upphackat. Livrädd att hon ska sluta andas har jag legat på helspänn och försökt lyssna efter andetag i sömnen. Dessutom har jag vaknat någon gång i timmen och petat på henne, vilket har väckt barnet och därmed stört bådas sömn ännu mer. På sistone när vi fått större så har vi delat på oss på nätterna i bland och jag har lagt mig på en madrass i blivande gästrummet. Då insåg jag hur störd sömnen är: jag vaknar med panik en gång i timmen, letar efter barnet och är helt desorienterad. Detta går inte. Så nu sover jag med hjälp av Atarax. Inte sömnmedel egentligen utan en antihistamin, allergimedicin, som gör mig dåsig. Till skillnad från riktiga sömntabletter så sover jag alltså med dem och är inte bara utslagen. Ett par öronproppar på det och vetskapen om att mannen tar barnet har faktiskt resulterat i lite bättre sömn de senaste nätterna. Men det är 1.5 års trötthet som ska vilas ikapp, det tar ett tag…

Träning. Nu måste jag komma igång igen. Ryggen gör ont, jag är trött och deppig. Idag var jag på ett pass med Funktionell Styrka. Bra och jobbigt. Härligt!

Kärlek. Vi måste få vår relation att fungera. I början av december ska vi faktiskt åka på en PREP-kurs. Kommer inte riktigt ihåg vad förkortningen står för men det är en helg med preventiv relationsvård. Mannens arbetsgivare står för kostnaden som ett led i att han var borta en stor del av lilla E’s första år. Men det är mycket sorg, ilska och frustration hos mig som jag tar ut över mannen. För att jag lämnat min fjällby, för att han inte är lika ordningsam som jag (läs: pedantisk), för att jag inte bor i min fjällby, för att jag måste söka jobb hela tiden och ta skräpjobb igen, för att jag inte bor i min fjällby.. Ja, ni ser. Jag är inte alls sams med det beslut jag tog där för två år sedan. Beslutet att lämna den plats jag funnit mig till ro på. Och jag kan inte fortsätta att straffa honom för det. Det var ju mitt val. Svårt och rörigt, men det måste lösas och jag måste bli sams med mig själv.

Förövrigt budar vi på ett hus just nu, *hoppas hoppas*. Och jag ska på intervju för ytterligare ett extrajobb i morgon. Fast denna gång på en stor hotellkedja inne i Linköping. Ett jobb som kanske kan leda till något mer? Vem vet.. Oavsett så får jag väll försöka kombinera det hela så gott det går om jag nu får jobbet i stan.

Nä, kärlek var det. Ska stänga skärmen och ägna mig åt mannen ❤

Annonser

5 tankar om “Bättre?

  1. Vad kloka ni är som ska ta en helg för preventiv relationsvård. Tror att det är många som egentligen skulle behöva det för att kunna förstå varandras behov och känslor bättre och inte minst för att sätta skutan mot rätt kurs igen innan den börjar köra vilse. Var hittar man egentligen såna kurser?

    Lycka till med budgivningen!

    Kramar

    • Förlåt för sent svar, varför kaosar jag alltid livet?

      Vi har turen att mannens jobb har de här kurserna och står för hela kostnaden. Detta eftersom han var borta så länge. Jag vet inte om det bara är Försvarsmakten som har importerat konceptet och kursen till Sverige eller om den finns i civil form. PREP heter den i alla fall.

      Kram

  2. Bra förmån att få åka på utbildning i att vårda relationen! Hans jobb kanske är bra på att ta hand om sina anställda, väl behövt!
    Hoppas du får sova lite bättre med hjälp av atarax o att du sover själv ett tag. Fick atarax utskrivet till Tuva när hon fick nässelutslag så märkte hur bra det va att sova på…

    Lycka till med budgivningen! Är ni många som budar?

    Kram Åsa o Tuva

  3. Många jobbiga grejer. Hoppas det rör sig åt rätt håll. Känner igen det där med sömnen. Önskar mig en (strumpkastande) man ibland jag med som kunde ta en natt eller två. Men egentligen bara för det =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s