Kopparspiral #%\>|>€|€ (valfria fula ord)

Jaha, så ska den ut i morgon bitti. Har sjukt ont och har haft sedan dagen efter insättningen. Som en plastpinne uppkörd i livmodertappen. Vilken jag hade förra gången det kändes så (den var på väg ut) och antagligen är det så igen. Fan! (Japp, jag svär även i bloggen) Det hade varit så bra om den fungerat. Även sen, när vi är klara med barnandet. Nu känner jag att jag ger upp spiral faktiskt.
Så hur göra nu? Vacklar mellan att fortsätta med mini-piller eller att köra med ÄL-stickor fast omvänt då. Vi har ju inte jättebråttom med syskon även om det hade varit mysigt med en liten till snart. Så kanske minipiller tills allt är klart med cellförändringarna ändå..
Och jag som ville vara hormonfri 😦

Just det, överväger p-dator. Ska fungera som en fertilitetsmonitor. Är det någon som provat en sån? Är det krångligt? Fertilitetsmonitorn alltså. Hade som sagt varit gudomligt att slippa hormoner.

Annonser

Hormonfri och kopparspiral

Glömde säga det igår; fick en kopparspiral insatt och kunde sluta med mina mini-piller på en gång. Lycka! Eller så lycklig man nu kan bli av att sätta in ett supersäkert preventivmedel när det vi helst skulle göra är att försöka tillverka fler små pluppar. Men hormonfri är jag, hurra!

En uppdatering

Oj, där gick det två veckor sedan förra inlägget. Två veckor utan många andetag med vila.
Till att börja med har varit i Sthlm på begravning av min älskade mormor. Som jag grät! Fast hon var så gammal och färdig med livet. Jag var då inte färdig med att ha min mormor hos mig 😦
Därefter har jag jobbat klart, vi har haft hejdåkalas och i detta nu ligger jag på våra sängbottnar i ett i övrigt tomt sovrum. Flyttkillarna kom redan i eftermiddags och har tagit nästan allt. Det sista åker i morgon bitti kl 07.00 och J följer efter. Från den tomma lägenheten ska sedan jag och lilla E gå bort till fina vännerna som ger oss husrum ett dygn. För på eftermiddagen kommer flyttstädarna och på lördag ska jag lämna nycklarna till nya ägaren. Kl 13.30 tar vi sedan tåget norrut och blir sedan upphämtade av J som tar oss till vårt nya hem. Jag som inte sett det än tycker det ska bli spännande som bara den.
Men mitt i allt även ganska mycket oro och ledsenhet. Jag tycker det är jobbigt att flytta. Och att börja om igen. Det är orättvist helt enkelt. Varför kunde vi inte stanna i mina fjäll där jag hade jobb och vänner? Blä just nu faktiskt 😦

Men som vanligt är det egentligen futtiga problem. För jag har mitt lilla hjärta lugnt snusande intill mig i sängen och mitt stora hjärta sovandes i vardagsrummet (han snarkar..) Jag är så tacksam varje dag. Kärlek!

Om sömn

Jag sover dåligt. Sämre än någonsin faktiskt. Att lilla E vaknar ofta de flesta nätter är inget problem. Det gör jag också och har alltid gjort. Jag har alltid haft svårt att somna men oftast varit ganska morgonpigg. Enda bra är att jag har väldigt lätt för att somna om på natten när jag vaknat till. Och att jag går runt på ungefär 6 h sömn per natt, det är vad jag i snitt behöver. Sover jag mer en period så sover jag inte alls sen någon natt.

I natt drömde jag om förlossningar (tänker väldigt mycket på Cecilia nu), krig, om mannens snarkningar fast han sov på soffan osv osv. Det är mycket nu helt enkelt. Jobb, begravning, resor, flytt, preventivmedel jag inte vill använda och en massa jobbsök. Bara längtar efter att ha ett eget jobb och att komma på plats på vår nya ort.

Stabilitet. Vilket ljuvligt ord ❤

CD 1 – Kroppen, vi är inte jättesams längre

Jaha. Inte hittade jag någon ägglossning den här månaden. Däremot kom det en tunn mellanblödning dag 12-16 och nu tror jag mensen är här. Det ger en cykel på 35 dagar denna omgång. Kanske beror det på minipillrena jag äter. Eller så beror det på att jag som vanligt har långa cykler som antagligen inte innehåller ägglossning.

Jag tappade ju dessutom några kilo där mitt i allt för några veckor sedan och har väll bara lyckats gå upp ett nu kanske. Men jag tvivlar på att det räcker för att ge mig den cykel på 29 dagar som jag hade när jag blev gravid med Pluppen. För er som inte kommer ihåg så har jag, enl min läkare som gjorde fertilitetsutredningen innan försöken, antagligen en skada på hypofysen sedan alla mina år med anorexi. Det gör att så fort jag tappar ett kilo eller så, även om jag är normalviktig hela tiden, så stryper kroppen ägglossningen. Men hur jag ska lyckas lägga på mig de 4 kilona som antagligen behövs nu, det är mig en gåta.

Snart ska jag sluta med de förbaskade pillrena i alla fall. Den 26:e har jag tid hos min BM som ska sätta en kopparspiral så min kropp får lite hormonvila. Sen i slutet av oktober hoppas jag att jag ska få en tid för uppföljning av koniseringen. Tänk om det är helt borta då!? Då ryker spiralen fortare än kvickt 🙂

Att återhämta och lugnet som lägger sig

Sitter på jobb och skriver. Sådär som jag trodde att jag skulle kunna göra hela sommaren. Det var innan det blev högsäsong :-S

Med två receptionspass och sju frukostar kvar här på vandrarhemmet så kan jag i alla fall konstatera att jag trivts helt okej. Engagerar mig i vanlig ordning för mycket, jobbar halvt livet ur mig när jag är på jobb och försöker vara överallt hela tiden. Men jag har iaf fått en chef som är mycket nöjd och kommer ge bra referenser inför nya jobb.

Återhämtningen efter visningen och allt därikring går tyvärr långsamt. Är trött, tröttare, tröttast och det blir inte bättre så himla snabbt heller. Är det inte jobb så är det förkylda män och barn, eller barn som får tänder (nr 5 och 6 kom i natt) eller bröllopsfester. Mannens lösning är att jag jobbar mindre. Min lösning är att han tar mer ansvar hemma så att jag inte måste sköta det också förutom mitt jobb (nackdel i kampen ensamt vs tvåsamt föräldraskap).

På tal om nya jobb så skickar jag ansökningar till höger och vänster hela Östergötland. Det är en salig blandning av annonser jag svara på. Listan på gårdagens sökta jobb ser tex ut så här: Administrativ tjänst, Chef kundtjänst, Försäkringshandläggare, Bilrekonditionerare. Restaurangchef på Burger King (vill i n t e ha det jobbet), Kocka på förskola (hade varit mysigt), Inköpare av ädelmetall, Tågstädare osv osv.

Värst är väll att jag kommer tjäna så dåligt på de flesta jobb att om de innebär att jag måste ha en bil för att pendla dit, dvs att jobbet inte ligger i vår nya hemort Borensberg, så kommer det äta upp en tredjedel av vad jag får ut på en heltid 😦 Och jag som inte vill lämna lilla E på dagis alls. Ska hon behöva vara där hela dagarna? till och med längre än vad vi är på jobb? Usch och fy. Min plan annars är att försöka få något halvvettigt jobb på vår ort. Kanske frukostbiträde, städ eller liknande. Jobba 75%, kunna cykla till jobbet och även hinna vara mer med mitt barn. Jo, kvinnofälla är det säkert. Men vet ni, det skiter jag i! Jag v i l l inte jobba en massa nu när E är liten. Jag har inte längtat så länge efter hennes ankomst för att sedan lämna bort henne hela dagarna. Jag ser det som att jag har jobbat massor i mina dagar. Jag kommer hinna jobba massor framöver. Och jag har lyxen att vi är två som får in pengar (en fördel i den här kampen ensamt vs tvåsamt föräldrarskap). Vi har också valt att bo på en ort med låga huspriser så vi slipper ha höga omkostnader. Min plan är också att kunna lägga tid på att plocka bär, svamp, fiska och ta hand om det min man jagar om jag nu inte jobbar så mycket. Och ja, vi tänker på pensionen. Vi ska betala in på privat pensionssparande så att det täcker upp för det jag jobbar mindre för att ta hand om vår familj.

På tal om det här med ensamt och tvåsamt. Jag måste börjar skriva ner mina tankar. Det snurrar en hel del i huvudet på mig och det hade varit nyttigt att prata om det. Får bli en serie inlägg på olika ämnen framöver tror jag allt.

 

Blandat

Bröllopet blev magiskt roligt! Vackert och lyckligt brudpar, två stora och varma familjer samt en massa vänner som även jag känner. Att dessutom blanda de militära traditionerna med de syrianska var fantastiskt pampigt 🙂 De många medaljerna på våra mäns bröstkorgar matchades av kvinnornas glittrande klänningar. Trumkår, sabelhäck och ringdans i en salig blandning. Vad kan då gå fel? 😉 Själv kände jag mig också magiskt vacker. Klänningen var perfekt. Svärmor som är frisör hade satt upp håret åt mig och jag bara njöt! Lilla E hade det dessutom strålande med farmor, inte ens vid nattningen hade hon varit ledsen. Så fantastiskt skönt att allt gick så bra!

Utöver det så är det väll ok med oss. Jag har iof inte riktigt återhämtat mig från visningsstädningarna än och mannen samt lilla E är dyngförkylda. Det sistnämnda är inte så kul för jag blir antingen väckt av ledsen liten pip som inte får luft genom näsan och antagligen även har ont i örat, eller så snarkat mannen så högt att det väcker mig. Iaf han var billig i natt. Min fina unge blir jag aldrig less på. Hon har ju uppenbarligen ont, vill bara hjälpa henne (och gärna sova lite själv också..)

Till min trötthet kommer också en massa saknad. Min fina mormor har somnat in och även om jag är lättad över att hon inte har ont eller är rädd längre så saknar jag henne. Vi åker hem till Sthlm för begravningen om dryga två veckor och även min syster som bor i Australien kommer hem. Längtar efter att träffa min familj ❤

Och så längtar jag efter att flytta. Vi kommer få det så bra!

Längtan efter att få vara gravid igen och längtan efter ett syskon till E växer sig också starkare. Nu när vi har en bra bostad så vill vi egentligen försöka NU! Men så var det frågan med cellförändringarna. Vi måste vänta på omprov och klartecken. Läkaren har iaf sagt 3-4 månader nu så i oktober hoppas jag få en tid för kontroll.

Tja, vad ville jag säga med det här då? Allt och inget. Mest hur tacksam jag är
över mitt liv. Min lilla tjej. Att det mesta blir bra till slut (med hjälp av hårt arbete, men ändå) och att jag försöker landa i vår ständigt föränderliga tillvaro.
Nä, nu ska jag sova.
Kram på er alla fina